Daisy's perspektiv :
Det kändes så rätt att vara i Jasons famn. Han är nog den första och den sista som kommer gilla mig. Men jag antar att han kanske tröttnar på mig efter att tag. Alla andra har tröttnat på mig så det skulle inte förvåna mig. Vi släppte kramen men stod ändå nära varandra.
- Jason tack för att du alltid finns där för mig. Ingen annan har någon sin brytt sig om mig som du gör
- det är jag som ska tacka dig som stannar kvar med mig även fast du vet att jag är...ja kriminell.
Jag svarar bara med ett leende medan jag drunknar i Jasons bruna ögon.
Jasons perspektiv :
- vi borde börja dra oss hem nu , du ska ändå upp till skolan imorgon. Säger jag med ett fake leende på läpparna.
- Tyvärr ska jag ju det...
Jag öppnar bil dörren åt Daisy och hon hoppar in i bilen. Jag går sedan över till andra sidan och hoppar in i bilen. Jag börjar därefter köra hem mot Daisy's pappa. Jag ville inte lämna henne där men hon har alla sina saker till skolan där så jag antog att hon ville hem. Efter en stund är vi framme vid Daisy's hus och jag stannar bilen. En liten suck lämnar Daisy's läppar.
- allt kommer ordna sig Daisy, jag låter inte någon skada dig.
Jag får inget svar utan Daisy bara kollar ner i golvet på bilen.
- Daisy om något händer ring mig eller skicka ett sms. Säger jag medan jag lägger ner en lapp i hennes knä med mitt nummer på. Men om inget händer så hämtar jag dig imorgon innan skolan.
Daisy tar upp lappen och lägger den i hennes ficka på Jeansen.
- tack Jason . Säger Daisy tyst.
Jag ger henne snabbt en kram och därefter går hon ut ur bilen och in i huset.
Daisy's perspektiv :
Jag öppnar dörren till mitt hus. Jag hoppades så mycket på att ingen var hemma men sån tur kan man väll inte ha. Det värkande inte som att det var någon hemma så jag gick in till köket och vidare till mitt rum. Precis när jag skulle stänga dörren till mitt rum stoppar min pappa in foten mellan dörren och väggen. Han slänger där efter snabbt upp dörren.
- vart har du varit ?! Varför har du inte svarat på mina och Sarahs sms ?!
- du bryr dig ändå inte , säger jag tyst eftersom jag inte ville att min pappa skulle höra. Men sån tur hade jag inte.
- inte bry mig ? Jag gör mer än att bry mig !
Jag himlar med ögonen och vänder mig om för att fortsätta in i mitt rum. Men innan jag vet ordet av det tar min pappa ett hårt tag om min handled.
- släpp mig det gör ont ! Skriker jag med all kraft jag har i mina lungor.
Han håller kvar det hårda greppet om min handled och drar mig närmare in till honom.
- lyssna noga nu ! Om du någon gång springer iväg och inte kommer tillbaka på en helg kommer det sluta illa för dig och dom i din omgivning. Jag trodde inte att du kunde bli en sämre dotter men jag hade visst fel.
Efter att min pappa hade sagt klart meningen släppte han taget om min arm och en smärta började spridas över min kind. Jag hinner inte reflektera över saken innan jag ligger ner på golvet. Han går därefter ut från mitt rum och slänger igen dörren. Jag reser mig upp från golvet medan tårarna rinner. Jag lägger mig ner i min säng och börjar gråta mer och mer.
- varför lämnade du mig här Jason ? Varför ? Säger jag tyst.
Efter det slocknar allt.
Jag vaknar morgonen därefter av att min telefon ringer, det visade sig vara alarmet och det var dags att gå till skolan. Jag går upp ur sängen och kollar mig i spegeln. Mina ögon var fortfarande röda från att jag hade gråtit igår. Jag stod och kollade mig själv i spegeln ett tag innan jag bestämde mig för att välja kläder. Jag öppnade min garderob och tog ut en ljus rosa tröja och ett par vita jeans. Jag bytte om och sminkade mig enkelt. Jag går ut ur mitt rum och in i köket. Efter det gjorde jag i ordning min frukost och åt upp den. Jag gick vidare till badrummet och borstade tänderna och håret. Medan jag borstar hårat hör jag hur min mobil plingar till
07:45
" Jason ❤️ "
Jag hämtar dig om 5 min 💗07:46
Okej , vi ses ☺️
Jag åter går till att borsta håret. Mina ögon var fortfarande röda och jag önskade att dom kunde åter gå till den normala ögon färgen, vill verkligen inte att Jason ska se mig ledsen igen. Jag måste verka så svag, som att jag gråter över allt. Klockan var nu 07:48 så jag fick springa till hallen och ta på mig min svarta jacka och mina rosa Adidas skor. Inan jag ska gå ut ur dörren tar jag min en snabb blick över vardagsrummet som var mitt i mot hallen. Där ser jag Sarah och pappa helt utslagna i soffan, för mycket alkohol igen. En suck lämnar mina läppar innan jag går ut genom dörren och fram till Jasons svarta bil.
- hej , hur mår du idag ? Säger Jason medan han ger mig en kram
- bra , I guess.
- varför " I guess " ? Säger Jason medan han härmar min röst vilket får mig att skratta lite.
- vi kan ta det senare.
- som du vill. Svarar Jason och börjar köra mot skolan.
Efter 10 min är vi framme och jag börjar knäppa loss säkerhets bältet. Jag öppnar bil dörren och börjar gå ut men innan jag har hunnit ut ur bilen tar Jason tag i min handled.
- jag hämtar dig vid 14:30 , älskar dig
Jag svarar bara med ett leende och stänger därefter bil dörren. Sa han verkligen att han älskade mig ? Men älskar jag honom tillbaka ? Mina tankar avbröts när jag hörde skolklockan ringa så jag sprang in till mitt skåp och tog mina No saker.
------------------------------
Förlåt för att jag inte har uppdaterat boken på typ 1 vecka men jag har varit upptagen 😕 hoppas ni gillar detta kapitel 💙
YOU ARE READING
Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish
FanfictionMitt liv var verkligen helt förstört innan jag träffade honom , den som alla fruktade som jag ändå såg något fint i. { boken är sämre i början men jag lovar att det blir bättre efter ett tag }