Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 11

Daisy's perspektiv :

Vi gick ut ur bilen och upp för trapporna fram till Jasons och killarnas hus. Jason öppnar dörren och vi gick in i det stora huset. Ingen var hemma så jag antog att de andra killarna var på något uppdrag. Jag såg att Jason gick upp för trapporna och där efter hörde jag en dörr stängas. Jag antog att Jason skulle hämta något så jag följde inte efter. Medan Jason var borta flög tankarna runt i mitt huvud.

Vad är det för fel på mig ?
Varför älskar inte min familj mig ?
Varför är jag sämst ?

Den ända personen som jag visste brydde sig om mig bor 613 km bort från mig. Allt jag ville just nu var att krama om henne, krama om min fina kusin Vanessa. Jag hade inte träffat henne på över 2 år. Hon är mer en bara min kusin, hon är min bästa vän och jag skulle inte leva om hon inte fans. Mina tankar avbröts när jag hör fotsteg i trappan.

- hur är det ? Hör jag Jason fråga från trappan

- bra, svara jag medan jag blinkar bort tårarna som har bildats i mina ögon.

Jason går fram till mig och ger mig en kram.

- du är sämst på att ljuga bara så att du vet. Säger Jason vilket får mig att kolla upp och in i hans bruna ögon.

- jag vet. Säger jag medan jag kramar Jason lite hårdare

- hur som helst , jag tänkta att vi kunde gå ut och äta en middag tillsammans ikväll för att få dig på bättre humör.

- ja , vad roligt. Vart ska vi äta ?

- det får du se, va bara redo till klockan 20:00. Svarar Jason med ett flin

- okej då , men då måste du köra hem mig först för jag har inget att ha på mig.

Jason svarar inte utan har tar på sig sina skor och går ut till bilen. Jag gör samma sak och följer efter Jason till hans bil. Han startade bilen och vi var nu påväg hem till mig. När vi väll var framme gav jag Jason en kram och var därefter på väg ut från bilen. Innan jag hinner tänka tar Jason tag i min hand och säger.

- lovar du att vara klar vid 20:00??

- ja ja. Svara jag medan jag öppnar bil dörren.

Jason tar tag i min handled igen och kollar rakt in i mina ögon.

- jag är allvarlig ! Klockan 20:00 ska du vara redo och inte ha kvar något att göra. Säger Jason medan han försöker att hålla kvar sin allvarliga minn. Men han lyckas inte så bra

- ja har jag redan sagt, du kan vara lugn 20:00 helt klar. Får jag gå nu ? Säger jag medan jag skrattar lite smått.

- ja visst. Då ses vi klockan 20:00. Säger Jason medan han lägger en ton på ordet 20:00.

Jag går ut ur bilen och Jason kör iväg. Jag öppnar dörren till min pappas hus och som tur var ingen hemma. Jag går in till mitt rum och börjar leta den rätta outfiten.

Klockan var nu 19:00 och jag hade fortfarande inte hittat den rätta outfiten och fixat mig. Jag fastnade framför tv då ett nytt avsnitt av pretty little liars sändes. Jag fick allt ta och skynda mig nu om jag skulle hinnan fixa hår, smink & kläder innan klockan 20:00.

Klockan sprang iväg och var nu 19:40. Jag sminkade mig väldigt snabbt så det fick bli en ganska vardaglig sminkning.

19:57 var jag helt klar med sminket och jag sprang fram till hallen då jag ser dörren öppnas. Det var Alexander, Innan jag hinner tänka kramar jag om honom.

- jag har saknat dig så mycket ! Vart har du varit ? Frågar jag medan vi kramas

Vi släpper kramen och Alexander svarar

- jag har bott hos en kompis ett tag, vi behövde jobba klart på ett skolarbete.

- visst den ursäkten köper jag ju. Säger jag medan jag himlar med ögonen.

Alexander himlar med ögonen tillbaka och jag inser snabbt att klockan nu var 20:05.

- ja ja , Jag måste gå nu så vi får höras senare, hejdå. Säger jag och går inan Alexander hinner svara.

Jag springer fram till Jasons bil och öppnar dörren.

Jason's perspektiv :

Daisy öppnar dörren och hon var nu 5 minuter sen. Inan jag hinner tänka ber hon om ursäkt för att hon är sen. Och att det betode på att hennes storebror kom hem precis när hon skulle gå.

- det är lugnt men nästa gång kom i tid. Svara jag med ett litet skratt.

Daisy svarar bara med ett litet skratt och jag körde nu iväg till köpcentrumet där restaurangen vi skulle äta på låg.

Vi var nu framme och jag parkerade bilen. Vi gick därefter in i gallerian och fram till restaurangen. Vi gick in och hittade ett bord för två.

- Jason hur hade du råd med detta ? Det här är typ den dyraste restaurangen i stan. Säger Daisy medan vi sätter oss vid bordet

- det spelar ingen roll , jag gör allt för dig.

- men jag vill verkligen inte att du ska slösa pengar på mig Jason.

Jag svarade inte utan la en servett framför priserna.

- välj nu det du vill äta utan att tänka på priset.

Daisy och jag beställde därefter maten och åt upp den. Jag hade aldrig haft en sån här trevlig stund med någon. Daisy var verkligen speciell, jag vet inte vad det var men jag älskade henne verkligen. Jag betalade maten och vi gick ut ur restaurangen. Vi var nu påväg tillbaka till parkeringen men vi  hinner inte gå så långt innan jag ser att Daisy springer fram och kramar en tjej länge bort. Vem är den tjejen ?

----------------------------------

Hoppas ni gillar detta kapitel. Har inte uppdaterat så jätte mycket men det berodde på att jag inte har haft så mycket inspiration :(