Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 20

Daisy's perspektiv :

Dagarna gick och det var nu onsdag. Min familj var inte tillbaka och jag hade inte sätt Jason arg sen min födelsedag. Dock hade jag inte sätt honom sen han lämnade av mig hemma på min födelsedag. Jag bad honom att lämna mig hemma eftersom jag var arg och ledsen på honom.

Klockan var nu 16:00 och jag var nu påväg hem från skolan. Jag Hatade onsdagar eftersom det var den längsta skoldagen. Efter jag hade gått ett tag ser jag någon längre fram som jag aldrig trodde jag skulle få se igen, det var Min bror Alexander. Tankarna började flyga runt i mitt huvud, vart har han varit och varför dyker han bara upp så plötsligt ?
Innan jag hade tänkt mer sprang jag fram till honom och kastade mig in i hans famn.

- vart har du varit ? Jag har saknat dig så mycket. Mumlade jag i hans famn.

- vi kan ta det en senare, huvudsaken är väll att jag är här nu ?

- ja så klart. Svarade jag fundersamt.

Varför håller alla saker hemligt för mig. Föst Jason, han berättar aldrig något om sig själv. Jag vågar häller inte fråga för mycket efter det som hände på min födelsedag. Och nu ska Alexander börja också ?
Men jag vill inte få honom arg häller. Inte nu i varje fall. Jag drog mig bort från Alexanders famn och såg att Det körde en svart bil förbi oss. Den stannade någon meter framför oss och ut ur bilen klev Jason. Jag blev så glad över att se honom så jag små sprang fram till honom och kramade om honom.

- Jag har saknat dig. Sa jag utan att hinna tänka.

Jag kollade upp mot Jason och han såg ut som ett frågetecken. Han hade väll antagligen inte förväntat sig att jag skulle säga att jag hade saknat honom, men det var sanningen.
Mina tankar avbröts när Alexander harklade sig bakom mig.

- Något du vill berätta Daisy ? Frågade han medan han blängde mot Jason.

Jag kollade på Jason och han himlade bara med ögonen mot Alexander. Jag fattade ingenting, hur kände dom varandra ?

- Alexander detta är Jason och Jason detta är min storebror Alexander. Sa jag medan min blick vandrade från Alexander till Jason.

- ja ja det var jag redan. Sa de båda i kör.

- jaha okej varför frågade du då? Sa jag med en frågande blick på Alexander.

Det var tyst i någon minut som kändes som en evighet. Jag fattade verkligen ingenting hur kunde alla i min familj veta vem Jason var ? Jag förstår att de känner till Jason McCann som den kriminella men inte hur alla kunde känna honom och hata honom på det sättet jag uppfattade det på. Först min kusin Axel , sen min pappa och nu min bror. Ingen av dom ar direkt varit trevliga mot Jason, jag förstår inte.

- Daisy jag tror du måste säga hejdå till Jason nu, vi väntar besök hemma.

Jag kollade frågande på Alexander igen innan jag vände mig om mot Jason och kramade om honom och placerade mina läppar på hans kind.

Alexander tog därefter tag i min handled och drog mig bort från Jason. Jag kollade bort mot Jason som körde iväg med sin bil. Jag vände mig därefter om mot Alexander igen.

----------

Nu var vi precis utanför vårt så kallade hem. Vi hade gått hem i total tystnad. Alexander öppnade dörren och där inne satt dom runt vårt bord i vardagsrummet, Vanessa och Axel.

- kan någon snälla berätta för mig vad som händer här ? Frågade jag med en bestämd röst.

- Bara sätt dig ner så ska vi förklara, sa Axel.

Jag satte mig ner men ingen sa något så jag bestämde mig för att bryta tystnaden.

- snälla någon, kan ni berätta vad som händer. Först försvinner Vanessa och Axel spårlöst och sen du Alexander. Nu berättar ni innan jag går. Sa jag medan jag höll tillbaka tårarna. Men Jag ska inte gråta nu, det är inte rätt tillfälle.

- Jo Daisy's så här ligger det till, började Alexander säga innan han tog en paus i meningen.

Jag gav honom en blick om att han skulle fortsätta där han var.

- Jo som jag sa, så här ligger det till. När våran pappa var i din ålder var han med i ett kriminellt gäng som du nu känner till som det gänget Jason är med i. Våran pappa och en annan kille var ledare över det här gänget. En dag blev det bråk mellan pappa och den andra ledaren, så gruppen splittrades . De som höll med vår pappa följde honom och de andra var kvar med den andra killen. Sedan dess här som här två gängen hatat varandra och de går inte in på varandras " revir " utan tillstånd. När mamma blev gravid med deras andra barn som då är du Daisy , slutade pappa med det kriminella. När jag fyllde 16 brättade pappa detta för mig och jag fick ta över hans plats som ledare över gänget. När jag har varit iväg på fotbolls träningar och cuper har jag istället varit iväg på kriminella uppdrag. Axel och Vanessa är också med i min sida av gänget och dom fick också reda på allt detta när de fyllde 16. Du vet när någon anföll dig hemma hos Jason och när någon kysste dig på stranden på din födelsedag , det var Axel. Och nu är det din tur. Vi vill att du håller dig borta från Jason och går med på vår sida istället. Sa Alexander medan han stirrade på mig.

Jag var helt mållös , jag fick inte fram ett ända ord.

-  Daisy jag har hört att McCann dödar människor för skoj skull. Det gör vi inte på vår sida. Sa Axel med ett flin.

- Daisy du förtjänar bättre en Jason, han är inte värld någon kärlek. Sa Vanessa medan hon försökte krama om mig.

- rör mig inte , GÅ BORT FRÅN MIG ! Skrek jag medan jag gjorde allt för att inte börja gråta.

- Daisy lugna dig, vi vill bara ditt bästa.

- det vill ni inte ! Jag trodde jag kunde lita på er, men jag hade fel. Jag vill aldrig mer se er igen, aldrig!! Små skrek jag ut innan jag sprang det snabbaste jag kunde ut från huset. Jag slutade springa efter några meter och gick istället. Jag brydde mig inte om vart jag hamnade, jag ville bara bort från de. Bort från de som jag trodde var min familj. Allt jag ville var att vara i Jasons närhet.

Jag gick och gick, det började bli mörkt och kallt. Längre fram ser jag hur en svart bil kör mot mig och stannar framför mig. Det var Jason , men hur visste han alltid vart jag var ?
Men jag kunde inte bry mig mindre just nu, allt jag vill var att vara i hans famn. Han öppnade dörren och gick fram till mig. Jag slängde mig in i hans famn och tårarna började rulla ner för mina kinder. Jason lyfte då upp mig i hans famn och gick in i bilen.

- snälla Jason lämna mig aldrig , du är den ända jag har kvar. Försökte jag säga mellan snyftningarna.

- baby jag lämnar dig aldrig.

Medan jag var i Jasons famn funderade jag på om jag skulle berätta om allt som hade hänt. Men antagligen visste han redan om hela historien. Jag hade gråtit så länge nu ,det kändes som en evighet. Mina ögon blev tyngre och tyngre och till sist måste jag ha somnat i Jasons famn eftersom jag vaknade av att han la ner mig i hans säng hemma hos Honom. Han la sig bakom mig och jag vände mig om och myst in mig i hans famn innan jag somnade igen.

-----------------------------

Ett nytt kapitel yeeey. Försökte skriva lite länge denna gång haha
Hoppas ni gillar det 🙈

Tack så mycket för 800 läsningar och alla fina kommentarer, det betyder mycket för mig 💜