Daisy's perspektiv :
Vänta lite nu, Jason McCann som kan få vilken tjej som helst är kär i mig ? Älskade han verkligen Mig ? Mig ? Det gick inte ihop i min hjärna. Massa tankar flög runt i mitt huvud. Samtidigt som jag var rädd för vad som skulle hända eftersom han är kriminell men kunde jag inte undvika att jag har känslor fått för honom. Alla tankar försvann direkt när jag möttes av Jasons fina bruna ögon. Nu bara låg vi där och kollade in i varandras ögon.
- jag älskar dig Daisy. Viskar Jason i mitt öra.
Inan jag hinner svara hör jag att det knackar på dörren. Jag tar bort täcket snabbt från våra huvuden och sätter mig upp i sängen. därefter öppnas dörren. Det var en sjuksköterska och de andra killarna som kom in i rummet.
- Jason du kan få åka hem nu men glöm inte att vila i 24 timmar. Vi vill ju inte att något ska förvärras. Säger sjuksköterskan med en lugn ton.
- bra då drar vi. Halv skriker Diego ut i rummet.
Sjuksköterskan gick ut ur rummet och vi började sakta men säkert gå ut från sjukhuset. Jag och Jason gick hand i hand och det kändes så bra. Jag var så tacksam att Jason fortfarande var vid liv annars hade jag aldrig förlåtit mig själv.
- hur mycket är klockan ?? Frågar jag eftersom det var skola idag ville jag ej komma sent, det är så pinsamt.
- klockan är 07:15 , wow vi måste varit på sjukhuset ett tag. Svarar Jason.
Vi går in i bilen, jag och Jason sätter oss längst bak fortfarande hand i hand.
- skulle ni kunna släppa av mig vid skolan ? Frågar jag lite nervös.
- måste du verkligen gå idag ? Frågar Jason med en ledsen min.
- ja , jag vill inte hamna i mer trubbel med min pappa. Dessutom kan jag inte skolka mina föräldrar kommer bokstavligen döda mig och det vill du väll inte ? Eller ?
Jason himlar med ögonen
- men då måste jag få vara med dig idag. Säger Jason med ett flin och en bestämd röst.
- vill du verkligen gå tillbaka till helvetet ( aka skolan ) ??
- ja , jag gick ju själv i den skolan så jag kan göra ett återbesök.
Jag himlar med ögonen på ett Skämtsamt sätt och säger.
- om jag säger nej kommer du ändå följa med så det spelar väll ingen roll vad jag svarar egentligen.
Om jag har lärt mig en sak om Jason är det att om han inte får som han vill kommer han göra så att han får som han vill.
Vi var framme vid skolan typ 07:50 och jag började 08:00. Jag och Jason gick ut ur bilen och fram till ingången. Jag hatade verkligen detta stället men nu när Jason var med hade jag ändå någon att vara med. Jason tog tag i min hand och vi gick in i skolan. Alla ögon var på oss medan vi gick fram till mitt skåp. Jag öppnade skåpet och tog mina matte saker eftersom vi hade matte som första lektion. Inan vi gick in i matte salen så kom min matte lärare fram till Jason och mig.
- hej Jason ! Det var ett tag sen. Vad gör så att du kommer tillbaka och hälsar på ?
Han himlar bara med ögonen och tar tag i min hand och drar mig in i klassrummet. Jag antar att matte läraren inte var hans favorit. Vi sätter oss längst bak medan läraren startar lektionen. Som vanligt fattar jag inget av det vi jobbar med. Jag blir verkligen så arg på mig själv över att jag aldrig kan klara matten. Suck
- vad är det ? Frågar Jason tyst
- inget. Svarar jag medan jag vänder blicken mot matte boken igen.
- kom igen Daisy , du vet att du inte kan ljuga för mig.
- det är ingen stor grej , jag fattar bara inte matten och är trött på att jag aldrig kan klara matten.
Jason går över till min bänk och kollar vilket tal jag är på. Han förklarar därefter hur man räknar ut talet och så vidare. Jag förstår inte hur han kan vara bra på matte. Han är väll inte den som bryr sig om skolan eller ? Jag hinner inte tänka mer på det eftersom lektionen var slut. När vi går ut ur salen är alla ögon på mig och Jason igen. Det började bli ganska jobbigt att känna sig iakttagen hela tiden.
Dagen gick långsamt men äntligen var skolan slut. Jag och Jason går ut ur skolan hand i hand och börjar gå mot Jason's hus.
- Jason ?
- Aa
- skulle vi kunna gå förbi min mamma ? Min pappa vill inte att jag träffar henne men jag vill verkligen se hur hon mår.
- självklart
Vi börjar gå till min mammas hus och efter 5 minuter är vi framme. Vi går upp till dörren och jag knackar på. Mamma kom därefter och öppnade dörren och jag nästan kastar mig in i hennes famn.
- jag har saknat dig så mycket. Säger jag efter några sekunder
- och jag dig
Vi släpper därefter kramen.
- och vem har vi här då ? Frågar mamma nyfiket.
Innan jag hinner presentera Jason har han redan gjort det.
- jo Daisy , ni kan ju komma in och sätta er. Det är något jag skulle vilja prata med dig om.
--------------------------------
Förlåt för ganska kort kapitel ska försöka skriva längre nästa gång och ska försöka få upp ett till kapitel imorgon
YOU ARE READING
Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish
FanfictionMitt liv var verkligen helt förstört innan jag träffade honom , den som alla fruktade som jag ändå såg något fint i. { boken är sämre i början men jag lovar att det blir bättre efter ett tag }