Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 22

Daisy's perspektiv :

Jag drog mig lite ifrån Jason för att se om han fortfarande grät och det gjorde han. Det gjorde så ont i mig att se honom gråta. Jag ville inte ens tänka tanken på att han hade gått igenom allt detta på egen hand, det hade jag aldrig klarat.

- Jason jag vill bara att du ska veta att jag finns här när du än vill prata. Sa jag medan jag torkade bort hans tårar från hans kinder.

Han svarade inte utan drog bara in mig i hans famn igen.

- Imorgon ska jag iväg på ett uppdrag i 6 dagar. Så jag måste släppa av dig hemma hos dig idag. Sa Jason medan han suckade tungt.

Jag drog mig ifrån Jasons famn, varför hade han inte sagt något tidigare. Jag ville verkligen inte tillbaka hem eller till skolan. Men mest av allt ville jag inte att något skulle hända med Jason.

- Men jag klarar mig inte här ensam utan dig och tänk om något...
Mer hann jag inte säga innan jag började gråta.

- heeey , gråt inte jag klarar mig och jag lovar att sms:a eller ringa när jag kan och hämta dig sekunden jag kommer hem. Sa Jason medan han kysste mig på pannan.

Efter att vi hade stått kvar där en stund i tystnad gick vi tillbaka till bilen. Hela bil resan hem till min pappa satt vi hand i hand. Jag ville verkligen inte att Jason skulle åka men jag visste själv att jag inte skulle kunna hindra honom, det är ändå hans jobb. Men om något händer honom så vet jag inte hur jag ska hantera det, det får inte hända något.
Nu var vi tyvärr utanför mitt så kallade hem. Både jag och Jason gick ut ur bilen och han följde mig bakom huset och fram till mitt fönster. Vi kunde inte ta den vanliga vägen in eftersom jag inte ville att det skulle hända något mellan min familj och Jason. Jag klättrade in i mitt rum och vände mig sedan om mot Jason.

- Lova att inget händer dig. Sa jag med gråten i halsen.

Jason drog mig närmare honom och pressade sina läppar mot mina, jag älskade verkligen den här känslan.

- Jag lovar. Sa Jason medan han drog sig bort från kyssen.

- Jag kommer sakna dig. Sa jag medan jag försökte hålla tillbaka tårarna.

- Jag kommer sakna dig med. Men som jag sa jag lovar att sms:a eller ringa när jag har tid. Men nu måste jag verkligen gå innan de andra killarna kommer mörda mig för att jag är sen igen.

- vi ses om 6 dagar. Var allt jag han säga innan Jason hade stängt fönstret och gick tillbaka till sin bil.

Nästa morgon

Jag vaknade som vanligt av alarmet på mobilen, Då var det dags för skola igen. Jag gick upp ur sängen och fram till garderoben. Idag fick det bli svarta jeans med en ljusblå långärmad tröja. Jag fixade sminket och håret på rummet innan jag gick ut ur rummet och in till köket och där satt de , hela min familj. Dom var tydligen tillbaka nu från vart nu dom en hade varit. Jag var verkligen inte på humör att träffa dom nu. Jag vände mig istället om för att gå till badrummet, frukost kunde vänta. Men innan jag hann gå upp för trappan ropade min pappa på mig.

- vad vill du ? Svarade jag irriterat

- Kom och sätt dig vi behöver prata! Sa han med en allvarlig röst.

- men jag hinner inte. Ljög jag fram och började gå upp några steg i trappan.

- Daisy nu kommer du och sätter dig !! Skrek min pappa. Så jag vände mig om och satte mig motvilligt vid köksbordet.