Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 18. "Är det din pojkvän?"

"Okej, jag lovar, jag lovar dig tills den dagen mitt hjärta slutar slå att det inte ska hända igen" sa han och strök sin tumme över mina fingrar.

————————————

~7 veckor och 4 dagar efter~

Veckor har gått och jag har inte sett skymten av den där idioten. Eller jo, nu ska jag inte ljuga för det har jag. Han har varit nära på att komma fram när jag har ställt en fråga till Lukas, eller om någon pratar om honom med mig.

Men jag kom på mig själv och jag slutade lyssna när folk pratade. Även om jag egentligen inte vill det här, utan faktiskt få veta mer om honom, måste jag acceptera det här. Min vilja att hålla honom borta, är starkare än något annat.

Morgonen var helt fantastiskt. Inte bara för att det är dan före dopparedan, eller för att se snön falla ner i stora tussar. Aurora slickade mig i ansiktet och hoppade på mig tills jag vaknade. Hon vägrade sluta förrän jag kliade henne bakom örat.

"Godmorgon på dig med" skrattade jag och pussade henne på nosen.

Skratt kom från dörren som fick mig att vända blicken dit. Lukas stod där, lutad mot dörrkarmen som varje morgon. Han står där med bar överkropp och röda mjukisbyxor med vita renar och hjärtan på. Vanligtvis hade jag blivit lite generad. Fast jag har sett honom utan tröja så mycket nu, att jag är mer van än jag borde vara.

Han hade sina armar i kors, vilket gjorde att musklerna syntes lite mer. Det är inte stora muskler han har, men ändå perfekta. Ögonen glittrade nästan och leendet på hans läppar fick något inom mig att volta. Ingen aning om vad som hänt mig nu för tiden.

"Godmorgon, Törnrosa" sa han lite retsamt och och gick fram till sängen.

"Godmorgon på dig själv, och vad exakt menar du med Törnrosa?" Frågade jag lite irriterad och la armarna i kors.

Typiskt honom så skrattade han bara till och skakade lite på huvudet. Han satte sig i sängen och kollade på mig. Hans blick var så pass road att jag funderade på att kasta en kudde i ansiktet på honom.

"Ja, du har sovit väldigt länge, och du vaknade av en puss från Aurora. Hade du ätit ett äpple igår, hade jag nog sagt Snövit istället" flinade han och ja, den råttan ska få.

Det var då jag greppa tag om en av kuddarna och kastade den mot honom. Såklart har ju jag otur, då han fångade den. Istället la han kudden bredvid sig och flinade större. Precis som om jag läst hans tankar skakade jag bara snabbt huvudet.

"Du skulle bara våga" sa jag varnande och pekade allvarligt på honom.

Direkt när jag sa det, drog han mig in i sin famn och började kittla mig. Jag började skratta som bara den och försökte ta mig ifrån honom. Men varje gång jag försökte, drog han tillbaka mig i sin famn. Aurora skällde till och med på honom.

"1-0 till mig eller?" Frågade han och kittlade mig ännu mer.

"Okej, okej sluta bara" skrattade jag tills jag kikna.

Han slutade direkt och bara höll om mig. Hans varma famn omslöt hela mig. Jag slöt mina ögon och bara önskade att tiden skulle stanna. Att han skulle hålla om mig såhär för alltid.