Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Snälla låt det funka

Jag hade ring pappa och frågat om barnen kunde få stanna en dag till vilket var helt okej för honom och är jätte roligt för barnen, så barnen var avklarade och alla andra för just nu kan ingen vara här utan jag, Cornelia, Lukas och hundarna. För Cornelia och jag ska hjälpa Lukas oavsett vad, även om han vill det eller ej men för det mesta vill han inte det för han vet att han kan skada mig.

Men jag vet att jag kan göra det och jag vet att han aldrig skulle skada mig, även om han är förtrollad så vet jag att han aldrig skulle skada mig. För jag vet att den Lukas jag älskar och känner ändå kommer finnas där någonstans, för vår kärlek är starkare än något annat på hela planeten.

Cornelia var inne hos Lukas och spände fast honom i kedjorna, den här gången spände hon fast honom mycket hårdare en vad hon skulle vilket kändes svårt för mig men för henne också. Men vi får inte ta några risker att han kan skada mig, oavsett hur hårt det smärtar i hjärtat att få se honom så.

När Cornelia kom ut stängde hon dörren bakom sig och tryckte med ryggen för att den inte skulle flyga upp, jag hjälpte henne och båda blundade hårt när ett starkt rött sken sipprade ut genom springorna. Båda fick blunda det hårdaste vi kunde för så starkt var ljuset, men vi öppnade dom igen när ljuset svalnade.

"Är du säker på detta?" Frågade Cornelia oroligt och kollade på dörren.

"Ja jag är säker, jag vill inte att han ska lida mer över detta. Han har redan lidit med att veta att han har en förbannelse och du vill väl att han ska bli fri?"

"Såklart jag vill, jag är hans storasyster och lovade våra föräldrar att jag skulle skydda honom"

"Då måste vi göra det här, han har riskerat sitt lev flera gånger för att rädda mitt liv och nu är det min tur att rädda han" sa jag och kollade på henne.

Hon nickade kort innan båda kollade mot dörren, båda tog ett djupt andetag innan hon greppade sitt svärd och jag gick fram för att öppna dörren. Vi ville inte skada honom men svärdet är bara till för säkerhetens skull ifall att, för vi vet inte hur farlig han kan vara.

När dörren öppnades spärrade våra ögon upp för ingen var där utan en vit liten oskyldig mus, vi gick in i rummet med dörren som stängdes bakom oss.

"Var är han?" Frågade Cornelia underligt.

Jag kunde inte släppa musen som började springa mot oss, Cornelia hukade sig för att ta upp musen när hennes röst ekade i mitt huvud:

Allt är inte som det värkar.

"Cornelia nej det är...." hann jag säga innan musen stannade några meter ifrån oss då det började komma mörk rök runt den.

Sakta men säkert förvandlades den till en människa, men tyvärr var det inte den Lukas jag älskade för den här var lika svart som natten, men ögon blodröda och ett ondskefullt flin som är hundra gånger värre en flinet han hade när han kidnappade mig. Helt skräckslaget bakade jag bak och Cornelia ställde sig framför mig med svärdet i sina händer.

Lukas skrockade innan han gjorde en handrörelse som gjorde att Cornelia slängdes iväg mot väggen på andra sidan rummet, så jag stod där helt själv öga mot öga mot Lukas onda sida. Mitt hjärta rusade i bröstet och min andning blev bara mer ojämn när han närmade sig mig, jag backade så långt jag kunde tills min rygg stötte på väggen bakom mig.

Men innan någon av oss han reagera hade Cornelia ställt sig upp och sprang mot Lukas med svärdet i högsta hög, men som en ren reflex vände han sig om med ena handen som var halvt knyten i luften så den var riktad mot Cornelia. Det var då jag såg att hon stannade, släppte svärdet och försökte få bort något runt hennes hals som fick mig att förstå att han ströp henne med sin magi.