Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 4. Ally

Jag stängde av allt runt omkring mig. Ändå hörde jag honom sucka, innan svaga steg hördes. Som långsamt blev allt svagare, tills dom försvann helt. Just nu var jag helt ensam. Mina hackiga andetag och snyftande var det enda som hördes. Skallen var fyllt med minnen, tankar och hat mot Lukas.

————————————

Nu har det gått en stund sedan Lukas gick. Jag hade förflyttar mig till sängen. Så här är jag nu, sittandes i skräddarställning på sängen. Lukas hade lagt äpplet på nattduksbordet, så det höll jag på att rulla och leka med. För jag hade ändå inte tänk att äta det. Man vet ju aldrig vad han har gjort med det.

Helt plötsligt knackade det på dörren. Jag vet vem det är, så jag suckade rätt irriterat när jag vände mig om.

"Försvinn härifrån Lukas, jag vill inte se dig mer" skrek jag och la armarna i kors.

"Tur att det inte är han då" hörde jag en kvinnlig röst säga.

Det gjorde att jag snabbt vände mig om, då jag inte alls visste vem det var. På ett sätt, önskade jag och hoppades så mycket att det skulle vara polisen. Men med tanke på kvinnans kläder, så är hon ingen polis.

Hon ser ut att vara runt 20-30 kanske 40 års åldern. Håret är röd-orange färgat och i en fläta som låg ner för bröstet. Ögonen var bruna som choklad och omringad av dom långa ögonfransarna. Hennes läppar var smala, men inte allt för smala. Kläderna bestod av ett par lite tajta mörkblåa jeans och en rödrutig skjorta, med ett vitt linne under.

Hon ser rätt trevlig ut, tusen gånger trevligare än djävulen själv. Med andra ord: Lukas alltså. Men med tanke på att hon är här, borde hon nog jobba för Lukas. Något som inte alls är bra. Ändå känns det som jag kan lita på henne, men ändå inte.

"Hej du måste vara Alexia?" Frågade hon och log välkomnande mot mig.

"Ja det är jag" sa jag och log tveksamt tillbaka.

"Ja jag är Ally och jag ska visa dig runt här" sa hon och gestikulerade med armen som en halvcirkel runt sig.

Hon verkar ju snäll och trevlig, så mitt hjärta säger att jag kan lita på henne. Men om hon är här, har hon någon koppling till Lukas. Vilket mitt förnuft vill hålla mig borta från, alltså borta från henne med. Just nu vet jag inte vad jag ska lyssna till. Mitt hjärta eller mitt förnuft.

Lyssnar jag till mitt hjärta, kanske jag litar på någon som jobbar för någon som vill mig illa. Men också, kanske jag kan få någon vän här. Lyssnar jag på mitt förnuft, händer samma sak. Jag kanske förlorar någon som jag kanske kan bli vän med. Men också så kanske Lukas har gett henne någon uppgift. Typ att få med mig på hennes sida, så jag kanske ska börja lita på Lukas så han kan skada mig.

Okej ja jag vet vad ni tänker, helt galen fantasi jag har. Men hallå: han är min kidnappare och jag vet inte vad han är kapabel till.

Då är det bestämt: jag kan nog inte lita på henne. Inte helt iallafall. Jag tänker inte lita på någon som är kopplad till Lukas, inte ens hunden.

"Okej" svarade jag bara enkelt och kollade ner på mina händer igen, som fortsatte hålla på med äpplet.

Tydligt såg jag faktiskt i ögonvrån hur hon studerade mig. Nästan som om hon försökte läsa av mig, som om jag är en öppen bok med dolda sidor. Men jag visade inte dom sidorna. Inte ens när hon kom och satte sig bredvid mig i sängen. Lite panik fick jag, men det verkar inte som om hon ska skada mig.

Hoppas jag. 

"Okej berätta: är det äpplet eller den söta killen som gav dig det, som är felet här?"