Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... 23 december

~1 vecka och 1 dagar~  (inte redigerad, förklaring längst ner)

Det har gått ungefär 2 veckor nu sen Kiara rymde. Så nu är det dan före julafton. Jag ska egentligen vara glad nu, men Kiara och Lukas förstör min glädje just nu. Man kan säga att min lilla ängel till dotter har tvingat mig att ha på mig en speciell dräkt idag.

Dräkten bestod då av en röd VÄLDIGT kort kjol som var gjord av sammetstyg, som hade lite vitt ludd på kanten och med ett vitt bälte runt höften. Den bestod också av en vit tygstycke runt brösten, en sammetsröd kofta som slutade precis under brösten och som var knuten mellan brösten. Och ja även där fanns det lite ludd vi slutet av ärmarna.

Kiara som satt i min säng skrattade glatt medan hon klappar sina händer när hon såg kläderna på mig. Jag hatade verkligen dom här och studerade mig länge i spegeln, i hopp om att kläderna kan bli större och inte så här korta.

Jag kollade på henne med en plågsam blick, för jag vill verkligen bli av med dom här kläderna. Dom är plågsamma och jag vill verkligen inte ha på mig dom.

"Gumman, dom här kläderna kan jag inte ha idag" sa jag och gestikulerade mot mina kläder.

"Jo det kan du och det ska du" sa hon envist men bestämt.

En djup suck flydde från mina läppar innan jag kollade allvarligt på henne, vilket inte är så vanligt. Min ena hand låt jag få vila på min midja och all min tyngd övergav jag till ena benet.

"Kiara, så ska man väll inte prata med sin mamma och nej jag ska inte ha på mig den här, jag ser urlöjligt ut" sa jag bestämt.

"Mamma du är jättefin" sa hon glatt.

Ännu en gång så suckade jag djupt med ett litet leende på mina läppar. Hon log tillbaka och innan jag hann öppna min mun för att protestera, tog hon tag i min hand och drog ut mig till Lukas som står lutad mot väggen utanför.

Förvånade? Nej jag trodde väl det.

Precis när vi kom ut vändes Lukas smått förvånade blick mot mig. Hans leende på läpparna kunde ingen mista, han tycker det här är roligt eller så tycker han att jag är snygg.

"Wow" sa han förvånat.

Kiara log mot honom innan hon ställde sig bredvid honom. Jag kollade på henne med ett litet leende, innan min blick möttes av Lukas ögon då jag suckade lite.

Snälla döda mig någon.

"Ja du, menar du wow att jag ser knäpp ut eller wow för att jag ser dum ut?" Frågade jag och la ena handen på midja igen.

Han kollade på mig med sitt charmiga leende. För första gången hatar jag det där leendet mer än jag hatar dräkten, eller mer än jag hatar Kim. Jag vill verkligen inte detta.

"Nej jag menar wow för att du är jättefin" sa han och log.

"Eller hur pappa, ge mig handen" sa Kiara glatt och tog upp sin hand.

Lukas log och slog sin hand på Kiara's medan jag la armarna i kors. Just nu vet jag att det är något lurt i luften, och vad det än är så luktar det annat allt än gott. Just nu vill jag bara strypa dom, men det kan jag tyvärr inte.

"Okej varför känns det som om ni två har gått ihop för att få på mig dom här kläderna?" Frågade jag lite irriterat med en rynkad panna.

Dom ska få för det här om dom har gjort det, för jag kommer döda dom om jag har rätt. Jag vill verkligen döda dom nu, men det är ju jul snart så jag får hålla mig.