Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Hemligheten avslöjad

~Två år plus tre dagar senare~

Idag var en helt perfekt sommar dag och idag så skulle alla vi fem plus hundarna på en lite utflykt och Lukas skulle vissa oss runt i skogen lite på dom platserna vi två inte har varit på. Vi red i skogen alla tre, Esmeralda fick rida med mig och Derek med Lukas och Kiara red själv med sin lilla ponny tills vi kom till en vacker glänta som var helt öppen, en bit bort fans det en liten bäck där det rann vatten från en underbar och vacker vattenfall som glänste i solen, bäcken över gick till en sjö där man kunde bada och platsen var så vacker så det var obeskrivlig.

Vi hoppade av hästarna och barnen plus hundarna sprang direkt runt och lekte så både Lukas och jag skrattade till. Jag kollade runt den vackra platsen en lien stund innan jag slöt mina ögon och hörde hur vinden susade, hur vattnet i bäcken rann och på hur fåglarna kvittade. Innan jag visste ordet av det så kände jag även Lukas kroppsvärme bredvid mig och hur han flätade ihop våra fingrar så jag öppnade ögonen och log mot honom, han pressade lätt sina läppar på mina så jag la mina armar runt hans nacke och han la sina händer lätt på min midja tills hästarna skulle störa oss genom att gnägga och frusta så vi skrattade till och klappade dom.

"Hur kommer det sig att ni alltid ska störa i fel tillfälle?" Frågade jag och kliade lite på Talulah's panna och hon gnäggade.

"Ja dom vill väll inte att vi ska glömma bort dom" sa Lukas och log mot mig.

Jag log tillbaka och fångades djupt in i Lukas vackra ögon som kan fånga mig hur lätt som helst, jag bröt ögonkontakten för att Talulah frustade så jag gav henne några pussar på nosryggen och klappade henne där efter.

"Jag älskar dig Talulah så du behöver inte oroa dig" viskade jag till henne.

Vi tog picknick sakerna som vi hade med oss och fixade en lite mysig picknick plats medens barnen springer runt och leker men efter en liten stund märkte jag att Lukas tänkte på något eftersom hans blick var fast lite på en plats i skogen, jag chansar på att han kollade upp i ett träd men vad han kollade på har jag ingen aning om.

"Vad kollar du på Lukas?" Frågade jag och kollade på honom.

"Jag kollar på den lilla personen som kollar på oss" sa han och kollade på mig.

"Va" sa jag förvånat men med en liten skakig röst.

Vad är det han pratar om? Snälla säg att han inte pratar om något farligt.

"Det är lugnt Alexia, han är inte farlig om du tror det, föresten får du inte bli galen nu men det var han som räddade Kiara från björnen och som gillar henne" viskade han så bara jag hörde för att barnen inte skulle hör något fast dom var några meter ifrån oss.

Jag skrattade till och log mot honom. Så det är han alltså, okej vad roligt men lite läskigt att han gillar min dotter, som tur är så vet jag att Lukas känner honom så han vet om pojken är elak eller inte.

"Okej då vet jag att han inte är farlig" sa jag och log.

Lukas log och ställde sig upp efter att ha suttit på den rutiga filten, han formade händerna som en tratt för munnen och riktade sig mot trädet.

"DU KAN KOMMA FRAM NU AYDEN, DU HAR REDAN BLIVIT UPPTÄKT" ropade han och skrattade till lite när han tog bort händerna.

Jag kollade mot trädet som stod en bit ifrån oss och såg hur en kille i typ 6-7 års åldern, med mörkbrunt hår och ögonen var lite svåra att se, hoppade han ner från trädet med fötterna på gräset och kom springandes emot oss och stannade precis framför Lukas.