TSA 2

1.7K 24 1
                                    

Maaga akong nagising, remember may meeting ako with my parents? Well, my son's asleep. Siguro tatawagin ko nalang si Kuya para bantayan sya.

"Hello Kuya?"

"Oh princess, what do you want?"

"Kuya can you look after JD? May pupuntahan kasi ako e."

"Sure sge, Pero san ka ba pupunta?"

"Kila Mommy.."

"Really? Kaya mo na ba?"

Haaaay, alam kasi ni Kuya kung gano ko kinamuhian ang parents namen after nun.

"Chandria, you still with me?"

"U-Uhm, yes Kuya. Past is past. Let go."

"Osige sbi mo yan ha, basta call me if you need anything."

"Thanks Kuya. Bye."

I kissed my son on the forehead at hinintay si Kuyang dumating, after minutes andyan na rin sya. I bid goodbye to him and kiss my son.

--

I'm here in front of the building, our building. Namamasa ang mga kamay ko, I feel nervous and I don't know why. I just found myself in the elevator na ako lang mag-isa, memories came flashing back my mind. Suddenly, *ting* I snap back to my senses. Before I entered the conference room, I breathed heavily. It's now or never Kath.

"Mom.. Dad.."

"Princess!" They stood up and hugged me. I hugged them back, only to see na andito ang parents nya.

Bglang naging uneasy ang feeling ko, nanghina ang tuhod ko, buti nalang nakakapit ako kina Mama.

"Tita.. Tito.."

"Iha, long time no see.. I missed you.." sabay beso sakin ni Tita at binigyan naman ako ng smile ni Tito.

"Hello po."

"Ang laki na ng pinagbago mo ah, mas lalo kang gumanda. Ibang-iba ka na. You've changed."

"Pain does that to people." Sabay bitter smile ko.

"Anyway, pinatawag ka namin dito kasi may sasabihin kame sayo anak." Si Dad.

"Is it that really important na kailangang personal? Na hindi pwedeng sa phone call lang?"

"Anak you'll meet someone important." Tito

They call me Anak because of the fact na kame ng anak nila and I don't know why are they bringing this back wherein hindi na kame ng anak nila.

"And who is this---"

"I'm sorry, am I that late?"

I can't speak. State of shock ika nga. Nakita ko nanaman sya. Ang naging dahilan sa bagong ako. He changed me into this. A heartless person. An independent woman. Walang nagsasalita samen. The four pairs of our parents' eyes are on us. Kaming dalawa, nagtutunawaan. Well, hindi ko alam how should I feel or how should I act. Stranger? Bitter person? Or sasampalin ko sya?

Then I realized all. Lahat ng nangyare. I shouldn't care at all right? Wala akong pakielam. Kaya I decided to speak up.

"Hi."

"Kath.."

"DJ.."

And as expected, he hugged me like he doesn't want me to let go. Oh how I mis--. Nvm. I pushed him. Aba, pagkatapos ng nangyare ganun-ganun nalang yun? Huh, manigas sya.

"Kath.. I'm sor--"

"Mom, Dad, is this all? May sasabihin pa ba kayo? May kailangan pa kasi akong puntahan e."

Nahalata siguro ni DJ na ayaw kong makipag-usap sa kanya. He sighed deeply and umupo nalang sa isang chair.

"As we all know, partners kme sa simula palang. And now, as far as we don't want to admit, we're getting older.." Tita

"Get to the point Ma." DJ

"We want you to be trained how to handle our companies, you two will work together." Dad

Sinasabi ko na nga ba e, I have this gut feeling kanina palang na nakita ko sina Tita dito. And sa nakikita ko, hindi na rin nagulat si DJ. Why? Because sinabihan na kami ng mga ganyang plano nung kami pa. Excited pa nga kami nun e, anong magagawa namen? We are young those times. Young and inlove.

"Magsisimula kayo on Monday, since Friday palang ngayon. May weekend pa kayo to enjoy." Mom

"Thanks Tita." Nagbeso-beso na kami sa isa't-isa but ofcourse not me and DJ!

We were about to leave the room when someone opened it, nanigas ang katawan ko.

"Mommmmmmyyyy!!!!"

To Start Again Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon