Bit min läpp

elva utan vingar

Hugo stirrar in i mina ögon.

"Jag älskar grönt" säger han hest och drar fingrarna genom håret så att hans beanie faller bakåt.

"Gillar du blått?" fortsätter han samtidigt som han rör sig närmare mig. Hans fräscha au-deu-cologne letar sig in i mina näsborrar.

Jag blir snabbt generad och nickar blygsamt. Skolkorridoren är tom och vi sitter ensamma, något som han är väl medveten om.

"Du och jag Eleonora, är havet och jorden som slagits samman. Åldern har ingen betydelse. Det är bara du och jag som har betydelse. Vi är Yin och Yang förenade av naturens rötter"

Hans ordlekar kittlar mina öron, de smyger sig in i det surrealistiska förståndet och ekar i huvudet.

Yin och Yang, förenade av naturens rötter...

Han biter sig i läppen och tittar medvetet bort. Han vill se sexig ut för mig och det gör han också. Jag blir nervös.

"Ehmm" börjar jag osäkert.

"Schh" hyschar han mig lugnt och placerar sitt pekfinger mot min mun. Jag blir tyst och han drar långsamt, långsamt ned sitt finger längst med mina två läppar.

Nu blir fantasin verklighet.

"Jag vet du vill ha. Jag vet vad jag vill. Låt oss inte hämma våra känslor"

Hans läppar nästan vidrör mina nu.

Vi sammanbundna.

Det är fel.

Fel plats, fel tillfälle, fel kille.

Allt är fel! Men det känns rätt.

Så rätt att jag låter honom stjäla en kyss. En tungkyss. Det märks att han är erfaren, eftersom han vet exakt vart han ska placera sin tungan i munnen för att det ska kännas mysigt och behagligt.

Tänk om någon ser!

Han stryker sin hand längst med mitt ben så att gåshuden sipprar över hela kroppen. Våra händer flätas samman och jag kan känna hur kroppsvärmen som utsöndras av honom sveper sig över mig.

Tänk om någon passerar!

Jag är mest stilla och låter honom, som vet och kan, leka med mina läppar. Han drar sin tunga längst med min min gom så att hela jag flimrar till i förtjusning. Det känns fånigt men samtidigt är det väldigt sensuellt. Det känns som att han är en sådan som börjar oskuldsfullt men ökar lavinartat mot en råare, tuffare och snuskigare riktning.

Vi måste sluta!

Men det gör vi inte, istället så fortsätter vi kyssa varandra. Lugnt och besinningsfullt. Mellan varje kyss som får min mage att fylls med livfulla fjärilar hör jag hans mörka röst tala.

"Varför..."

En kyss

"Svek..."

Två kyssar

"Du mig...?"

Jag föser undan honom i fasa. Framför mig sitter Liam och blänger elegiskt på mig. Alla fjärilar dör.

"Varför?"

Jag vaknar kallsvettig i den gråa soffan med ett ryck. Bara en dröm...

Det är mitt i natten och hoandet från ugglebebisens Feliciana säger sig ha räddat från en hök håller mig vaken, trots att den har fått ett eget ljudisolerat rum som mer liknar ett litet palats än ett bo.

"Är du vaken?" skriker Feliciana från sovrummet.

"Ja" skriker jag tillbaka.

"Jävla uggla" skrattar hon så att slem fastnar i hennes hals, vilket leder till att hon skrattar ännu mer.

Hon klampar ut ur sovrummet med sina alldeles för små pyjamas kläder.

"Jag vill ha te" gnyr hon barnsligt och sätter på vattenkokaren, sedan sätter hon sig bredvid mig i soffan och omfamnar min axel.

"Vad har väckt dig då?"

"Bortsett från din troligtvis illegalt köpta ugglebaby menar du?" flinar jag och ger henne en menande blick.

"Vadå illegalt? Det var en hök! Den skulle äta stackars baby lilla gossi-bossi! Men jag schasade bort den med mina bara armar!"

Hon spänner sina armuskler och gör överdrivna grimaser som ska efterlikna alla fånar som hänger på gym.

Vi skrattar och sjunker ned i soffan. Hon vet nog inte att hökar inte finns i Sverige...

"Hade du någon dröm då?" frågar hon mjukt och ler mot mig.

Jag låtsas tänka efter.

"Eh, kommer inte ihåg" ljuger jag och tittar ointresserat bort. Hon synar mig direkt.

"Åh en förbjuden dröm alltså?" fnittrar hon maliciöst och puttar på min axel med sin samtidigt som hon höjer ena ögonbrynet och ser nöjd ut.

Ett ovilligt leende spräcker sig upp på mitt ansikte och jag blir generad.

"Förbjudna drömmar är mina favoriter. Jag har börjat drömma om tjejerna i Game of Thrones" fnissar Feliciana och flinar skyldigt. Den enda anledningen till att Feliciana tittar på den serien är för att hon tycker det är bra att dem inte tabubelägger kvinnokroppen, vilket enligt henne är ett feministiskt initiativtagande.

"Killar kan bara bli sååå tråkiga ibland! Dem kallar det sin snabel, sin krigare, sin stolthet! När den egentligen inte är större än mitt pekfinger " fortsätter hon skrattandes.

"Vilka killar?" säger jag halvtaskigt på skämt.

"Hörru du! Jag kanske har en kille minsann" säger hon och lägger armarna i kors.

"Vem då? Gaspar Santos?" flinar jag

"Något åt det hållet" svarar hon djärvt.

"Vi har faktiskt ganska bra sex, en gång så-"

"Jag klarar mig utan detaljer" inflikar jag i snabbt.

Hon är så tokig, jag hoppas hon alltid återstår lika öppen och go.

Efter att Feliciana antyder att mina fötter är sjukligt kalla och insisterar på att värma dem med sin andning åt mig, gosar vi ner oss under en filt och tittar på "the perks of being a wallflower" - en hjärtgripande film om obeskrivbar kärlek.

Jag skrattar, förvånas över och gråter som en jättebebis till filmen.

Alldeles ovetande av att den kommande månaden ...

Skulle ändra hela mitt liv.