Bit min läpp

fem-ton förakt

Jag och Hugo skiljs åt ett par hundra meter utanför skolan så att ingen ska upptäcka oss tillsammans. Det är ännu ganska tidigt och en tunn dis har lagt sig över den tomma skolgården.

Med lätta steg tar jag mig upp för trapporna till andra våningen. Ett surr hörs genom hela trappuppgången. En och annan busvissling, överdrivna imitationer och högljudda skratt fyller korridorerna med liv.

Jag låser upp mitt skåp och letar efter mina böcker i grundläggande psykologi. På andra sidan får jag syn på Liam, pratandes med Ian. Han tittar ned i golvet och Ian står lutandes mot skåpen. Han mår bättre nu Liam, pratar med folk och vi hälsar till och med på varandra då och då. Halvt blygsamt såklart med tanke på historien som ligger bakom oss, men allt mer bekvämt. Här om dagen så satt vi på samma bord på lunchen, vi pratade inte med varandra utan med de andra, men sneglade på varandra försiktigt. Det kändes skönt.

Jag fortsätter med att iaktta dem noga medan jag famlar med skåpet så att jag ska se sysselsatt ut.

Jag hör en och annan mening så som, "ligga lågt" och "inte berätta" från Liams håll.

Vadå för något?

Jag hinner inte spekulera mer innan ett hissande sylvasst ljud talar i mitt öra.

"Jävla slampa"

Det är Elisa. Jag vänder mig om och möts av hennes mordlystna blick. Hon slår upp sin arm mot min hals så att jag trycks mot skåpet och tappar andan. Jag anstränger mig för att få luft men hejdas av att hon trycker ännu hårdare.

"Du ska ge fan i Hugo! Jag har nog sett hur du tittar på honom med din äckliga blick, och tro inte jag inte vet. Jag äger dig nu" viskar hon hårt och ler ondskefullt.

Hon släpper taget och går stolt därifrån innan någon uppmärksamhet hinner riktas mot vårt håll. Lika snabbt som hon dök upp försvann hon igen.

Jag faller mot marken och blir sittandes i ett förlamat tillstånd. En kille hjälper mig upp och försöker fråga ut händelsen men mina tankar ligger åt annat håll.

"Och tro inte jag inte vet"

Jag blir illamående och går istället in på toan för att andas ut och slänga i mig en dubbeldos av Ipren.

"Jag äger dig nu"

Jag kan inte neka sanningen i dem orden.