Bit min läpp

for-teens only: X

Rekommenderad låt att lyssna på till kapitlet: Thinkin Bout You - Frank Ocean

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En slinga rök ringlar sig kring mig. Stearinljusen har brunnit upp och fyllt rummet med sin distinkta lukt.

Höll vi på så länge?

Allting hade varit så underbart som vanligt så att jag tappat all tidsuppfattning som vanligt.

Det är fjortonde gången sen sist, jag håller räkningen. Snön har börjat smälta och vårens första knoppar har börjat prägla vår fina stad med färg. Det råder ingen tvekan om att våra hjärtan är sammanbundna.

Jag ligger i Hugos famn, låter fingrarna klättra upp för hans bringa.

Han sover.

Han har en hy så babylik, len och mjuk att jag vill sjunka in mellan varje hudlager och kyssa kärnan av hans godhet. Smyckas av hans hjärta så att jag kan bli en del av honom för evigt.

Försiktigt stryker jag fingerspetsarna över hans långa ögonfransar vilket får dem sköra ögonlocken att ticka en aning, men olikt mig är han fängslad i djup sömn och kvarstår sovandes.

Maorierna, Nya Zeelands ursprungsbefolknings legender talar om att ifall man inte kan somna om natten så beror det på att man är vaken i någon annans dröm.

Kanske är jag intrasslad i Hugos?

Jag målar osynliga penseldrag på hans ansikte med fingrarna. Drar ett vågigt streck i blå akvarell över hans käkben ner till hakan, pryder hans kinder med plommonlila spiraler och färgar hans näsa med barrgröna prickar.

Han är mitt konstverk.

Min skapelse.

Jag vilar huvudet på hans axel och låter gryningen slukas av mörker då jag blundar och somnar. Mina drömmar uppryms av minnen av mig och Hugo. Om när vi tittade på fransk dystopi på Haga Bio eller när vi ändlöst vandrade runt i slottskogen och han imiterade djuren så att jag fick skrattanfall. Om när vi åt grekisk tapas på Athena och fick något fnissandes springa ut eftersom min rektor och hans chef Vilgot satt några bord ifrån oss. Vi begav oss in på Hedens gatukök istället och avnjöt veganska korvar, men det var minst lika mysigt för det var hans närvaro som räknades.

Solens sång når mina ögon vilket får ett orange ljus att dansa framför mig. Jag svävar ur minnena och beger mig in i verkligheten igen.

Siluetten blir till människa, och ett leende möter mitt. Det är Hugo med en bricka i handen. Han har lagat frukost till mig. Han måste ha varit vaken då jag sovit. Maorierna kanske har rätt...

När han sätter den vackra porslinbrickan med surdegsbröd, müsli med yoghurt och bär, aprikosmarmelad, kanel stänkt havregrynsgröt och en liten lilja framför mig känner mig som ett sönderserverat curlingbarn.

Jag sätter mig upp i sängen och Hugo bredvid mig. Han är påklädd, men inte i blått utan i grönt. Jag känner mig smickrad och ler blygt.

"Hej du" säger han skrovligt. Hans morgonröst är mörk och hes, charmig.

"Hej" svarar jag och ger honom en lätt puss på munnen

"Hugg i" säger han generöst och gestikulerar att jag kan börja äta.

Jag dricker upp chai-latten han bryggt och trycker i mig en honungs macka samtidigt som Hugo betraktar mig. Jag känner mig lite glupsk men det gör inget, för att jag vet att jag är trygg med honom.