Bit min läpp

for-teens only: del I

Dagen

Jag knappar in numret på mobilen.

"0707256866"

En förväntansfull darrning drar sig genom min hud och får min mun att hacka. Jag tittar länge på siffrorna och "Ring" knappen. Min dubbel moraliska hjärna är ännu en gång i kamp med sig själv.

Vågar jag verkligen?

Men hallå han måste ha sin plånbok!

Fast... Nej. Jag vågar inte.

Jag låser mobilen, slänger mig in i soffan och låter mitt ansikte borra sig in i en fluffig ugglekudde. Ett ängsligt stön pyser fram och jag vänder och vrider på mig.

Varför ska det vara så svårt? Varför drabbas människan av ett så illa symptom som kärlek?

Jag tänker på boken "Delirium" där det går att bota kärlek, fast även i den boken övervinner kärlek allt. Vilket fiasko...

Jag sätter mig upp och gnuggar ögonen samtidigt som jag grubblar. Plötsligt får jag en insyn.

Nej fan! Jag är en stark självständig kvinna som klarar mig utan mäns förförande list. Utan massor av kärleks trams! Jag har ett moget psyke och min kropp är ett heligt tempel! Jag är fri, jag är vacker...

och jag låter som Feliciana.

Ännu en gång låser jag upp mobilen och tittar på numret. Plötsligt vibrerar mobilen.

"0760256466"

Det är hans nummer. Min kropp börjar darra och fingrarna klia.

Jag andas ut några gånger och lägger på ett lugnt så kallat "smooth" tonläge innan jag svarar, men det blir mer maskulint än avslappnat.

"Hej" säger jag med en mörk röst.

"Ehm, hej, detta är Hugo Bäck, Eleonora Suárez lärare är hon möjligtvis där?"

"Det är jag" hostar jag fram för att återfå min normala röst.

"Jasså, är du förkyld?" frågar han.

"Ja... eller nej, eller kanske lite. Äsch du vet jag är inget vinterbarn. En España no hay nieve, sólo hay sol y las mujeres hermosas" skämtar jag lättsamt och hoppas på att han förstår spanska.

"Nej, nej det är ju sant" skrattar han milt. Hans skratt är perfekt. Jämn, fin och något avlägset, som om det kom från himlen. Änglalik.

"Jo, jag tror du har fått med mig min plånbok. Är den hos dig? Jag hoppas inte jag har tappat den för då måste jag spärra alla kort" gnyr han lite ängsligt.

"Eh, ja du kanske. Ska kolla" säger jag monotont och uttråkat.

Jag skramlar i byrålådan som om jag letar och muttrar "inte här" och "inte där". Efter ett tags låtsas letande drar jag ur den ur min bakficka och håller upp den i handen som om jag funnit en skatt.

"Jamen här är en plånbok, jag ska kolla inuti för att se om den är din" säger jag likgiltigt.

Fast jag har redan tittat inuti. Flera gånger.

Två busskort, ett kluvet bioklubbskort i två delar, ett foto på en söt golden retriver, fyra tjugolappar, en hundring, nio enkronor och tre femmor dessutom finns ett stämpel kort med sju bockade stämplar från "Jack & Jones" samt ett bankkort från Nordea. Jag stryker skinnet på plånboken och pressar den mot mitt hjärta. Det är känns som om han är hos mig.

Jag är åter besatt.

"Eleonora?" frågar han otåligt.

Jag vaknar ur mitt dagdrömmande och återgår till den riktiga Hugo.

"Åh förlåt, nej det är inte ditt. Den tillhör en golden retriver med samma namn tror jag" skämtar jag dåligt. Han skrattar ljudligt.

Någon gillar dåliga skämt...

"Jag skulle uppskatta det jättemycket ifall du skulle kunna lämna över den till min hund. Han har massor av examen prov han måste rätta så han hinner inte hämta den själv." svarar han glatt.

"Okej men bara om han låter sig bli klappad av mig sen och ger mig en liten kyss"

Vi blir båda tysta och mina kinder rodnar.

"Alltså din hund menar jag. Nu syftade inte på dig, j- jag menade ehm retrivern din hund alltså, inte du. Heh"

En kosmisk kraft säger till mig att han ler på andra sidan luren. En lättnad sprider sig i min kropp.

"Det är lugnt, kom till Björngårdsgatan 7, lägenhet 43 så bjuder jag på citrus teet jag köpte från eko butiken igår" svarar han givmilt.

Vi hälsar varandra adjö och jag kutar in i mina stövlar, slänger på mig regnjackan och börjar sminka mig. Jag drar en spets längst ögonvrån med svart eyeliner som får mig att se något mer tilltalande ut och drar det jordgubbsröda läppstiftet några millimeter över överläppen så att den ska se mer fyllig ut. Jag är alldeles för ivrig för att borsta mitt hår så jag sätter istället upp det i en hästsvans med en lagom tunn strimla hår på vardera sida om öronen. Jag ser nästan lite alvisk ut.

Jag har något konstiga fetischer, så som att titta på mig själv torrknulla (vilket är nyupptäckt) , slaviska lekar (där jag börjar som underordnad men bygger upp status och blir makthavare) och matsex (med söta vätskor) , men rollspel med alviska inslag slår nog allt. Däremot är jag oskuld och endast fått spela ut minst sagt skrämmande scenarion i mina fantasier och genom att dregla över Legolas i "Sagan om Ringen".

Jag skrattar åt min egna galenskap och rusar ut på gatan för att sedan slänga mig på min rostiga cykel och börja cykla till Hugo Bäck.

Björngårdsgatan 7, lägenhet 43, 433 71, Örgryte-Härlanda, tredje trappuppgången.

Att han tror att jag inte vet var han bor är gulligt...