Hela mitt hjärta till dig ✔

Nya vänner?

" ALLA SAMLAS NU VID SCENEN!" ropar en dam in högtalarna. Alla samlas där och hon börjar ropa ut namn . " Amanda och Filip" " Hannah och Alicia"     "Olivia och Marcus"
Och tillsist " Natalie och Martinus" jag går till henne för att hämta min nyckel och kort därefter så kommer det en kille bakom mig. När jag ser vem det är blir jag förvånad men bryr mig inte så mycket om det. Vi går in till våran stuga och han är snabb med att paxa sängen till vänster så jag har väl i inget val antar jag. Det är en stel tystnad ganska länge innan jag säger " jag bryr mig inte om du är känd kommer inte utnyttja dig om det är det du tänker på för du stirrar ganska mycket" säger jag ganska muntert och ledsamt eftersom Tintin ville inte prata med mig mer eftersom jag är för ful.
" vad du skulle vara arg då?" " Aa förlåt att jag är lite ledsen för att min såkallade vän har börjat igga mig så fort jag skicka en bild för att jag är så ful" " förlåt " svarade han ganska ledsamt.

( Martinus POV äntligen HAHAHAH )
Vad har jag gjort? Varför iggade jag henne när hon skickar bilden hon är skit sur och ledsen och jag har fortfarande inte berättat att det var jag. Hon är så fin. Men jag vågar inte berätta...
" ehem ska bara gå ut till min brorsa en stund." "Mmmm"
Jag gick ut igenom dörren och gick till stugan mittemot.
Jag knacka på dörren men fick inget svar. Så jag gick tillbaka till min och Natalies stuga. Men när jag gick in så var hon inte där inne.
Ca 1 timma senare:

Natalie hade kommit tillbaka men inte sagt ett ord. Jag måste berätta för henne hon ser jätte ledsen ut och jag klarar inte vad det mer.
" ehem Natalie?" " Mmmm" " det är en sak jag måste berätta..." " vad är det?" Jag öppnade konversationen med Natalie och kasta mobilen till henne. Hon läste intensivt och hennes min ändrades till arg och besviken. " varför berätta du inte att det var du?!!!!" " ehem trodde du skulle utnyttja" sa jag ganska lågt " hon sa inget mer utan sprang ut och slängde igen dörren jätte hårt.

( Natalies POV )
Jag gick snabbt ut med gråten i halsen. Jag stängde dörren med en hård smäll och sprang till bryggan hörandes en röst bakom mig som skrek mitt namn. Jag satte mig på bryggan och la huvudet på knäna och börja gråta ut.
Ca 10 minuter senare
Jag bestämde mig för att gå upp för bryggan och långsamt gå till Caroline som jag hade fått reda på att ledaren hette. "Ehem Hejj Caroline" " hej Natalie" " får jag byta stuga, det är en sak och det blir nog bäst så" " du måste förklara varför så jag får bestämma om det går" " jo det är så att jag är så ful så att han inte är värd att bo med mig" " Martinus vad tycker du?" Jag vände mig om och där stod Martinus med rödsprängda ögon och kollade på mig" " jag vill bo i samma stuga som henne" " men då får Natalie bo kvar då" Jag gick med arga steg till vår stuga och satte mig vid fönstret. Jag bara satt där och kollade ut.

Jag hörde hur dörren öppnades försiktigt jag kollade dit och där stod Marcus som var ganska lik Martinus men jag märkte vem som var vem tillexempel jag hade som Martinus ett födelsemärke ovanför läppen och Marcus hår var annorlunda.
" får jag komma in?" " mmm" " jag vet att vi inte känt varandra någonting men Martinus gillar verkligen dig och det var det ända han prata om när ni prata på sms" " säkert... han igga ju också så fort jag skickade bilden på mig själv..." Han skrev att du var skit snygg och vi måste bara vara försiktiga när vi skaffar vänner så att det inte är dem personerna som utnyttjar." " mhmm" " men kan du iallafall försöka bli hans vän?" " mmm visst". " okejj bra men följer du med och badar?" " vilka ska med?" " jag Martinus och Tindra" " nää jag stannar hemma tack ändå" " men varför jag som ville att du skulle med?" " men asså jag är inte den personen med en smal kropp jag är tjock och vill inte visa mig i bikini så Nej" " du är jätte fin och det spelar ingen roll hur du ser ut din kropp e perfekt,men vi kommer bada kom om du vill" "vänta  Marcus?" Aa?" " tack" " ingen orsak"

Han stängde dörren och kort därpå så öppnades den igen och där stod Martinus han gick in och satte sig bredvid mig. Jag kollade i hans rådjurs liknade ögon och det enda jag fick fram var "Förlåt" " Det är jag som ska säga förlåt... men kan vi inte börja om på nytt?" " Jo" " bra , hej jag heter Martinus"