Hela mitt hjärta till dig ✔

Älska

- jag......
- du?....
- Natalie erkänn du kan bara inte. Sa Marcus som om han var stolt
- VAD FAN ÄR DITT PROBLEM MARCUS????? Skrek Martinus till Marcus
- ATT JAG FORTFARANDE ÄLSKAR HENNE.
Jag ställde mig upp och gick upp till mitt rum. Jag låste dörren och sakta gled jag ner för dörren. Jag har sårat Marcus och plågat han i snart 1,5 år. Jag trodde hans känslor skulle försvinna. Men nej istället har jag och Martinus och hållit på så framför honom. Det måste ha dödat honom inombords. Jag kan inte vara ihop med Martinus on det sårar Mac så mycket att dem startade ett bråk därnere. Skuldkänslor började komma och tillslut så blev det en hel tyngd som gjorde mig så mycket tyngre. Det knackade på dörren och ett lågt "Natalie" hördes.
- Vem?
- Tinus
Jag låste försiktigt upp dörren och jag bara ramlade in i hans famn. Han kramade om mig och jag kramade honom jätte hårt. Jag älskar han verkligen så mycket.
- Jag älskar dig Tinus
-jag älskar dig med Natta
Där stod vi i minst 1 minut tills jag släppte. Jag kollade Martinus , jag kollade han direkt i ögonen.
- Martinus det här går inte....
- Vad?
- vi kan inte vara ihop....
- Varför jag älskar dig?'
- Men tänk på Mac, Han har stått ut med oss i 1.5 år. Det måste göra så ont i hans hjärta , Jag kan inte göra så mot honom.
- Natalie snälla vi kommer på något!
- Martinus förlåt, det gör jätte ont för mig också men vi måste tänka på Marcus.
- om vi pratar med Marcus då?
- mmm aa men det måste verkligen vara ett godkännande från han
- okej kom vi pratar tillsammans med honom
Vi gick ner tillsammans och ropade på Mac. Jacob hade gått ut för att ta en liten promenad.
Vi satte oss vid bordet i Martinus bredvid mig hållandes ett starkt tag om min hand. Marcus mittemot oss.
- Marcus.... Började Martinus
- jag gör slut med Martinus ifall du tycker att det blir för jobbigt att vi är tillsammans.
- okej bra gör det då. Sa Marcus han lät glad men också okänslosamm på något sätt.
Jag kollade på Martinus som såg ut att knäckas när som helst. Han spände sina käkben och kollade på Marcus med en arg blick men också en besviken blick.
Martinus släppte min hand och gick ut. Jag kände att några få tårar rann ned för mina kinder. Jan bara satt kvar i chock av det som hände.
**** måndag
Det hat varit så stelt hemma. Martinus har inte varit glad,Jag har varit deppig,Marcus glad och Jacob orolig.
Jag klädde på mig och sprayade lite parfym. Jag letade efter min mascara men hittade den inte någon stans. Den måste finnas i mitt riktiga rum eftersom jag sov med Jacob under tiden han var här.
Jag knackade försiktigt på hos Martinus och ett "kom in" hördes.
Jag öppnade och mötte Martinus blick.
- jag tror jag glömde min mascara här....
- här. Sa han och gav mig min mascara.
- Tack
Det vad det ända vi har sagt till varandra sen vi gjorde slut.
Jag gick till mitt nuvarande rum och satte på mig mascaran. När jag var klar så gick jag ner. Jag och Tinus brukade gå med varandra till skolan men gissar på att det inte blir så på länge. Jag gick ut och gick den 13 minuters långa promenaden till skolan. När jag var framme så gick jag in för skolans portar och dem första blickarna jag mötte var Nancys och hennes förföljare. Jag gick till mitt skåp och hängde av mig min jacka samt min väska. När jag låst mitt skåp så kände jag en hand som drog iväg mig till en del av skolan ingen var i , ibland de äldre.
Såklart var det Nancy och hennes förföljare som sagt. Dem puttade ner mig så min rygg var mot skåpen och mina ben upp till hakan. Dem började säga massor av skit till mig och på något sätt så visste dem att jag och Martinus gjort slut så där började dem också säga att han hatade mig m.m jag tog åt mig alla saker som dem sa till mig. Dem gick iväg och jag bröt ihop. Jag grät och grät. Det slutade aldrig komma tårar från mina ögon. Martinus hatar mig säkert. Han älskade  mig aldrig. Alla hade mått bättre ifall jag dog. Jag var jätte tjock. Jag var den fulaste människan på jorden. Jag är den äckligaste.

( Martinus POV)
4 timmar senare.
- Kan Martinus Gunnarsen  komma till rektorns kontor?
Lät det i högtalaren. Jag gick mina steg till kontoret och öppnade dörren.
- Bra Martinus sätt dig ner.
- vad har hänt?
- du bor med Natalie eller hur?
-mmm
- gick hon hemifrån idag?
- Ja
- okej , hon har inte varit i någon av lektionerna idag. Eller på lunchen
- vart är hon då?
- vet inte det var därför jag ropade in dig för att kolla om du visste.
- e hennes saker kvar i skåpet?
- aa väska , mobil , jacka och en bild på er två. Det var det som fanns i hennes skåp.
- Jag ska leta
- tack
Jag gick ut ur kontoret och kollade överallt i skolan men hon fanns ingenstans.
Jag gick till det sista stället men där hon nog inte skulle vara. Jag började höra tydligare och tydligare att någon grät där borta. När jag såg vem det var så knäckte det mig helt. Natalie satt på golvet och grät som aldrig förr.
Jag satte mig bredvid henne och la min hand runt om henne. Hon la sitt huvud på min axel men grät fortfarande lika mycket.
- Natalie vad har hänt?
- Du hatar mig, Jag är ful, äcklig tjock. Alla hade mått bättre av att jag dog.
- Jag hatar dig inte , Jag älskar dig.
- så säger du bara för att få mig att må lite bättre
- NEJ
- Men hur visste då Nancy att vi gjort slut?? Någon måste ju ha sagt.
- Natalie jag älskar dig!!!!!!
- det fick mig att må lite bättre men jag vet att du inte säger sanning.
- Jag kan bevisa det
- Hur?
Jag förde samman våra läppar till en kyss och hon kysste tillbaka.
- Men Martinus hur visste Nancy om oss två?
- jag vet inte , jag bryr mig inte vi ska prata med rektorn om Nancy!!
Jag tog hennes hand och drog henne med till rektorns kontor
- hej Martinus och Natalie!
Jag berättade allt om Nancy och sånt och rektorn sa det värsta hon kunde.
- då är det bäst att hon flyttar.

___________
Dags att avrunda boken??? 🤷🏻‍♀️🤷🏻‍♀️
Men i så fall gör jag en uppföljare :))💕🙈♥
Rösta och kommentera gärna , det skulle göra mig så glad💓