Rösta och kommentera jätte gärna skulle bli så glad då :)❤💎💕
När Marcus kom ut ur badrummet var han lika tyst som innan. Han satt bara där på sin säng och pillade med mobilen. En lång tystnad hade lagt sig över oss men bestämde mig för att bryta den.
" Vad hände när jag gick förut?" Jag fick inget svar han var helt knäpptyst. " Hallå? Du kan svara mig iallafall?" Han var fortfarande lika tyst. " jahopp en som inte tål att man är med någon annan kille och en annan som bara är en idiot" jag gick upp ur sängen och gick med bestämdas steg ut ur stugan. Jag kollade på klockan. Faaan nu måste jag in i stugan igen för att kunna byta om till träningen. Jag gick in igen och kände direkt Marcus blick vändes emot mig. Jag skyndade att byta om och gick till träningen snabbt.
När träningen var klar så var det dags för lunch men jag var inte hungrig så jag gick tillbaka till stugan. Egentligen så var jag sååååå hungrig men jag ville inte bli tjockare än vad jag redan var. När jag öppnade dörren till stugan så kollade jag mig runt för att försäkra mig om att ingen var där. Jag satte mig på min säng ovh började tänka lite. Mitt i mitt tänkande kommer Marcus in. "Varför var du inte och år lunch?" " så nu börjar du prata?" Sa jag ganska irriterat eftersom det verkade passa att prata med mig nu men inte förut. " bara svara på frågan för jag har inte sett dig äta någon gång" " jag är för tjock" mumlade jag så tyst för att han inte skulle höra, för jag är en sån person som inte gillar att prata om sina egna problem och som klistrar på ett leende när jag mår dåligt om jag kan och det brukade hjälpa för när personer beskriver mig så säger dem oftast - glad, skrattar hela tiden och bra på att hjälpa andra. " DET ÄR DU INTE" skrek Marcus så att nästan hela lägret kunde höra. Jag förblev tyst och sa ingeting. Jag kände hur han satte sig bredvid mig och drog in mig i en lång kram. Jag började gråta för första gången på typ 5 år. Jag grät över allt , över min mamma och pappa, över hur jag känner, över hur jag mår, över Marcus och Martinus . När jag slutat gråta så såg jag att inte Marcus var ensam när han kom. I hörnet så stod Martins där och bara kollade på mig med en sorgsen blick. När han såg att jag kollade på han så gick han ut. Jag ställde mig upp och gick snabbt ut för att leta reda på Martinus. Jag hittade inte han någonstans så jag gick till min absolut favorit plats på hela lägret. Vid bryggan så satte jag mig ner och började gunga lite smått med mina ben. Jag ser i ögonvrån hur någon kommer till mig. Jag kollar bak och där är Martinus. Jag ställer mig snabbt upp och springer fram till han och omfamnar han i en stor kram. Här känner jag mig trygg. I hans armar. Jag avslutade kramen och kollade in i hans ögon. Hans rådjursögon kollade rakt in i mina tråkiga blåa ögon.(Martinus POV)
Jag kollade in i hennes fina glittrande ögon. Jag lutade mig närmare och masserade hennes läppar passionerat och försiktig. Jag avslutade kyssen och vi bara stod där och kollade på varandra. Jag flätade ihop våra händer och vi gick runt lite. När vi kommit till stugan så pussade jag henne på hårbotten och sen gick vi skilda vägar. Olivia hade inte kommit tillbaka än så jag bytte om och la mig ner i sängen för att sova. Men det gick inte sådär jätte bra. Jag tänkte på mig och natalie. Att förmodligen efter lägret så skulle vi aldrig ses igen och jag funderade på det jag och Marcus hade lovat varandra den kvällen när dom bada tillsammans. Om jag skulle hålla det eller bryta det.——————————————
Hihihih nu blev det lite cliffhanger känner jag :))
BINABASA MO ANG
Hela mitt hjärta till dig ✔
FanfictionMartinus och Natalie träffas av en slump och massor av känslor bildas, både dåliga och bra. Men är deras kärlek så stark att dem klarar sig genom alla hinder? Det återstår att se. ( den är inte alls bra i början men boken blir bättre och bättre ) <3...