Hela mitt hjärta till dig ✔

Den sista kramen

Okänd:
Okänd:
Nu till nr 2.....
Gör slut med Martinus
MEN det ska du göra imorgon så du kan få lite mer tid i hans armar:)

Jag:
Jag gör INTE slut med min andra halva

Okänd:
Säkert?
Duvet jag kan göra exakt det som hände dina föreldrar😏

Jag:
HUR FAN VET DU OM DEM? JAG BERÄTTADE BARA FÖR MARTINUS OCH MARCUS?!

Okänd:
Jag gjorde det?
Men ska du göra det eller inte?
Jag vet exakt vad du gör och när du gör det så försök inte att lura mig.

Jag:
Okejj........

*dagen efter*
Jag hade myst extra mycket med honom igår. Man såg på han att han tyckte det har lite konstigt men jag ville gärna vara med honom så mycket jag kunde innan jag skulle göra slut.
Okejj nu måste jag göra detta så att han inte blir skadad. Jag kravlade mig ur hans grepp och han kollade konstigt på mig. Jag satte mig upp och bara kollade på honom en sista gång.
- Vad är det Natalie? Du har betett dig konstigt.
- j-j-jag gör slut det sista ordet sa jag så lågt jag bara kunde.
- Vad sa du , hörde inte.
-slut, jag gör slut.
Efter jag sa det sista ordet tog jag min mobil och sprang ut ur hans rum. Jag mådde så dåligt över det jag gjort det var så mycket skuldkänslor jag fått och ändå kom det inga tårar. Jag fick ett sms från okänd.

Okänd:
Bra jobbat, trodde du skulle fega ur.

Jag:
Hur mycket mer måste jag göra?

Okänd:
3 kvar!

Jag:
Okej vad är nr 3?

Okänd:
Nr 3: tror inte den hära blir så svår men du ska skolka från skolan tills allt det hära är över...

Jag:
Okej när får jag reda på nr 4?

Okänd:
Nästa vecka.

(Martinus POV)
-slut, jag gör slut.
Jag kunde inte tor på det som kom ut ur hennes mun. Hon gjorde slut! Mitt allt gjorde slut. Min andra halva gjorde slut. Natalie gjorde slut med Martinus Gunnarsen! Jag såg hur hon typ sprang ut. Vad skulle jag göra? Hon gjorde slut med mig. Jag älskar henne. Vafan har jag gjort.

* En vecka senare*
Natalie har inte varit sig själv alls. Hon har inte gått till skolan , hon har inte ätit nått , det var några gånger jag såg henne men då drack hon vatten. Hon har flyttat ner till våran kalla , smutsiga källare istället för mitt varma , mysiga , rena rum. Någonting måste ha hänt. Hon är inte lik sig själv med en endaste procent.

( Natalies POV)

Okänd:

Okänd:
Bra. Du har fått en bonus, du kommer
Inte behöva göra nr 4 för att du flyttade rum , inte ätit och du har inte pratat med någon. Duktig flicka. 👏

Jag:
Säg det sista jag ska göra?

Okänd:
Okej när Martinus kommer hem från skolan sen så får du om du vill krama han en sista gång sen så ska du gå ut med mobilen som ska vara upplåst med chatten öppen så att du kan se ifall jag skriver något. Du ska därefter gå till klippan och hoppa!

Jag:
NEJ ALDRIG JAG VILL LEVA JAG VILL KUNNA SE MITT ALLT VARJE MORGON OCH GE HAN EN PUSS PÅ MUNNEN NÄR JAG VILL.!!!!

Okänd:
en av er ska försvinna och en av er ska leva , du bestämmer,

Jag:
Okej......

Precis när jag skickat iväg det smset så öppnades dörren där uppifrån och jag förstod att det var Martinus. Jag rusade upp med mobilen i handen och sprang och kramade honom. Jag grät samtidigt så att hela hans tröja blev blöt. Han omfamnade snabbt mig och la sitt huvud på min axel. Jag släppte ifrån kramen och öppnade dörren. Jag tog ett steg innan jag kände att Martinus hållde i min hand. Han drog i mig för att försöka få mig att komma till honom. Jag kom loss men tappade min mobil.

(Martinus POV)
Jag höll i hennes hand om förhoppningar att hon skulle komma till mig. Hon grät och såg inte alls att må bra ut. Hon kom loss men tappade sin mobil. Hon bara sprang iväg. Jag tog upp mobilen och såg att en konversation var öppen. Jag läste vad som stod och kunde inte förens nu förstå varför Natalie vart som hon vart. Jag sprang efter henne så snabbt jag kan för att hinna ifatt henne. Jag var snabbare än henne men hon hade sprungit före mig så jag hade bråttom. Jag såg henne stå vid klippan hon kollade ner tog sats men han inte göra mer innan jag tog tag om hennes midja och drog bak henne. Hon kollade på mig och det enda jag fick ut var "jag såg konversationen" hon kollapsade i mina armar och det ända jag kunde göra var att trösta henne.

-----------------