Hela mitt hjärta till dig ✔

Förlåt

(Marcus POV)
- Vafan tänkte du Martinus?
- Jag vet inte , jag såg han och bara tänkte att han skulle duga mer än mig så jag blev sårad.
-men hon skulle aldrig lämna dig för någon annan.
- jag vet.......
- det är inte första gången du sårat henne.
- hur ska jag lösa det här?
- Martinus förlåt men denna gången får du klara dig själv, men gör inget dumt Du vet hon bor här nu.

Jag gick iväg lämnades Martinus stå där ensam.

(Jacobs POV)
Det knackade på det rummet jag nu skulle sova i hela denna veckan.
-kom in
- ehem hej
Det var Martinus som kommit in.
- hej
- ähm förlåt för det jag har ställt till med....
-Mhmm
- jag älskar verkligen henne och jag trodde det var något emellan er så aaa jag gjorde det jag gjorde......
- det är henne du ska prata med inte mig
- jag vet.
- var det allt?
- Nää
- vad är det då
-förlåt för hur jag var mot dig
- det gör inget
- jag borde nog gå ehem hejdå
- hejdå

De samtalet var ju lagom stelt.

(Martinus POV)
Jag tog av mig mina byxor och tröja och la mig sedan bredvid Natalie.
****
Jag vakna och öppnade mina ögonlock försiktigt. Natalie låg inte bredvid mig jag tog upp min mobil och kolla på klockan. 12:34 stod det på displayen. Fuck , jag har sovit jätte länge. Jag klädde på mig och gick ner sen för att leta efter Natalie. Det var ju lördag idag så hon är inte i skolan. Jag gick till vardagsrummet där alla satt och kollade på tv. Natalie satt längst ut på högra kanten. Bredvid henne så satt Jacob och sen Marcus. Jag stängde av teven och ställde mig framför dem.
- Jag är nog skyldig er alla en förklaring speciellt er två Natalie och Jacob
- berätta då , sa Natalie utan någon som helst känsla
- När jag såg på displayen när Jacob ringde så gjorde det ont att du döpt honom till Jacob den snyggaste. Men när du visade vad jag hette så glömde jag bort det. Sen så kom han och du bara släppte allt du gjorde ch kramade om honom länge. När jag såg han så såg han ut som en sådan kille alla drömmer om att ha. Isblåa ögon brunt hår och en dröm killes kropp och längd. Till och med dina tänder när du log var perfekta. Så jag blev avundsjuk och antog det värsta och det var att hon gillade dig mer än mig. Men jag förstår nu i efterhand att det jga gjorde var helt fel och att jag borde pratat med er. Jag vet att Natalie du skulle aldrig ha gjort så men just i den stunden så blev jag helt borta och levede någon annan värld.
Förlåt.
- Martinus det gör inget, sa Jacob ganska snabbt
Jag vände min blick mot Natalie och hon hade sin blick mot soffan
-Natalie?
- Du får en sista chans men snälla för bådas skull förstör inte detta nu.
-jag lovar

————————
Förlåt för att ni fick kapitlet så sent men jag vakna typ 3 idag och så mådde inte jag så bra :( men iaf här är kapitlet❤️ rösta och kommentera så blir jag jätte glad❤️