Hela mitt hjärta till dig ✔

Berätta!

( Natalies POV)
Martinus samt Marcus kollade konstigt på mig. Jag förstod vad dem båda funderade på.
Snart skulle dem nog fråga.
- Vad menade du med det?
- Vad har hänt?
- inget
- Natalie berätta! Sa Martinus strängt?
- Nej!
- Jo , nu!
- NEJ SA JAG!!
jag kände helt plötsligt en brännande känsla på min kind. Jag kollade på Martinus som inte visade någon slags ånger.
- BERÄTTA!!!
- VAFAN ÄR DITT PROBLEM?
Precis när han skulle göra det igen så drog Marcus bort Martinus och jag gick ut för att gå promenaden till skolan.
Vafan är hans problem. Att han slår mig för en endaste ynka lilla sak. Den jävla idioten.
***
Jag satt nu bredvid Eira i klassrummet. Och helt plötsligt så sa läraren någonting som fick min uppmärksamhet.
- Okej ni ska få vara med på 1:ans gymnasiets elver för att ni ska förbereda er.
- Det är två år kvar tills vi börjar där? Sa jag rätt ut.
- ja men ändå, det är bra att ni vet hur det fungerar där.
- ni kommer få en elev därifrån som ni kommer sitta bredvid och eleven ska vara med er hela veckan.
Jag kollade på Eira med en lurig blick.
Hon kollade tillbaka med en tröttsam blick som fick mig att små skratta lite.
- okej okej klassen nu är vi tysta igen.
- jag ska nu ropa ut vilka ni ska vara med. Alva och Arvid , Jakob med Adrian............... Natalie med Martinus och Eira med Marcus.
Jag såg hur Erias ansikte förvandlades långsamt till en sol av glädje. Jag var glad för hennes skull men jag ska vara med Martinus och det hade jag inte lust med just nu.
***
- okej alla sätt er bredvid eran partner denna vecka!
Jag styrde mina steg mot Martinus som satt längst bak. Han kollade ner på matteboken och snart kom en lärare med en likadan mattebok till mig. Jag slog upp sidan 356 och började jobba. Det var svårt men jag hade inte ork att fråga Martinus. Det var ett tal som jag behövde hjälp med, jag räckte upp handen och då kom en lärare.
- Ja?
- kan jag få hjälp med denna?
Sa jag och pekade på talet.
- sorry men det är inte jag som ska hjälpa dig, det är Martinus.
- okej tack ändå
Hon vände sig om och gick. Jag vände mitt huvud och kollade på Martinus som fortfarande hade blicken i matteboken.
- kan jag få hjälp? Sa jag ganska kallt.
- Om jag får hjälp först.
-ää okej?
- hjälp mig med att få dig att berätta vad han gjort igår...
-påriktigt Martinus?
- ja?
- jag tänker inte säga
- Johooo du , du ska visst säga
- Vad fan är ditt problem!?
- DU!
allas blickar vändes mot oss. Jag puttade undan stolen och gick ut inte orkandes med allt detta just nu.
Jag hörde hur någon sprang efter mig. Jag vände huvudet och såg Martinus.
- Vafan vill du nu?
- jag älskar dig och jag blir så orolig det är därför jag var som jag var..
- Jaa säkert.
- jag jag lovar
- jag är ju ditt problem?
- Natalie , snälla berätta bara
- vill du verkligen veta vad han gjorde?
-JA
- det var han som bröt sig in igår.
- Var det han?
- ja men han har lovat att inte göra det fler gånger.
- okej
Han pussade mig på hjässan och tillsammans gick vi till lektionen igen.

___________________
Dåligt kapitel jag vet men kände att jag behövde lägga ut idag  eftersom det kanske inte blir bästa uppdateringen under skoldagarna :/