Hela mitt hjärta till dig ✔

Död

( Martinus POV)
Jag satte mig hastigt upp och kollade på den lilla skärmen som visade Natalies hjärta. Hjärtat stod still. Om inte doktorerna kunde hjälpa henne nu så var hon död. Varför kunde inte det var jag som dog istället. En av läkarnas mobil ringde och hon svarade. Hennes min när hon pratade var som om hon var liv rädd. Hon kom fram till mig.
- Martinus allting verkar bra med dig så nu får du åka hem , en taxi väntar på dig och den är betald.
- Men Natalie då?!!
- du ska hem nu så att någon annan som behöver platsen kan få den , hejdå.
- men
- var jag inte tydlig?
- okej
Jag ställde mig upp och gick ner till den enda taxin som var där.

***
Jag hade varit hemma en stund och det enda jag kunnat tänka på var Natalie. Jag avbröts i mina tankar av att någon hade skickat ett meddelande.

Okänd:

Okänd:
Sa ju att jag inte skulle lämna er ifred 😏

Jag:
NU RÄCKER DET OM HON DÖR NU ASSÅ DÅ SKA DU FAN DÖ

Okänd:
Ta det lugnt jag med mina egna händer skulle aldrig döda en fluga.
Men vem vet vad som händer genom olyckor osv

Jag svarade inte på det sista utan slängde ifrån mig mobilen istället rakt i väggen. Min mobil ringde så jag gick till den och vände den om så att man såg skärmen. Fan det blev en stor spricka. Jag svarade på samtalet och la mobilen vid mitt öra.

- Är detta Martinus Gunnarsen?
- Aaaa
- okej det är bäst du sätter dig ner
- okej , vem e detta
- det är Marie
- aha , från sjukhuset?
- Aa
- okej
- ehem det är så att h-h-on överlevde inte...
- DU SKOJJAR? HON FÅR INTE HA DÖTT
- Beklagar sorgen, vi har pratat med dina föräldrar och begravning blir det nästa vecka.
Jag la på och la ifrån mig mobilen. Hon kunde inte ha dött.
Jag la upp mina fötter på stolen och huvudet i benen. Jag kunde inte sluta gråta. Tårarna bara föll som en jävla fors. Marcus kom ner för trapporna och satte sig bredvid mig. Han la sin ena han på min rygg och strök den upp och ned försiktigt.
- Martinus vad har hänt? Sa han med en hyfsat låg röst.
- h-h- hon
- hon vad?
- NATALIE ÄR DÖD MARCUS.
Skrek jag ut , det var svårt att vara lugn.
Marcus tårar började också falla ner och vi omslöt varandra i en kram.
- begravningen är näst vecka.

———————
:(