(Natalie POV)
Jag vakna med en stor smärta i bröstet. Men jag kände en varm känsla i min hand som gjorde att smärtan minskade. Jag kollade ner mot min hand och sen följde min blick från handen till huvudet och där satt Martinus och log. Han böjde sig ner och pussade mig på kinden. Jag bara kollade på honom och log. Tills en fråga kom upp i mitt huvud.
-Martinus
- Aa
- vet någon mer att jag lever förutom vi typ?
- juste vi har inte berättat.
- vi kanske borde ringa alla men kan jag få min mobil så jag kan säga till Lisa nu?
- Aa här är den.
Han gav mig mobilen och jag öppnade den och gick in på min och Lisas chatt.Lisa💕:
Jag:
Lisa?Lisa💕:
Vem har tagit Nattas mobil?!Jag:
Ingen , det är jagLisa💕:
Bevisa det!Jag:
Ft?Lisa💕:
Aa ringJag ringde henne på FaceTime och hennes ansikte när hon såg mig samt Martinus bredvid mig var obeskrivligt. Hon började gråta.
- Natta?!
- aa
- Hur lever du? Jag var ju på din begravning!
Jag berättade om allt som Nancy hade gjort.
- omg jag kan fortfarande inte fatta det!
- Lisa jag måste lägga på men jag snapar senare
- puss
-puss
Jag la på och kollade på Martinus.
- Martinus vi måste berätta till din familj och speciellt till din mamma , pappa och Emma.
- jag vet , vi kan ringa dem nu om du vill?
- okej
Han tog fram sin mobil och tryckte in sin mammas nummer och vi berättade till dem och samma gjorde vi med alla andra som trodde jag dött. Som tur va hade inte vi gått ut med det till fansen så dem behövde vi inte säga något till.
När vi hade berättat till alla så kändes det som att det en tyngd försvann på mina axlar.
En doktor kom in och började prata med oss
- jag har goda och dåliga nyheter , vilken börjar ni med?
- dåliga sa jag och Martinus i mun på varandra
-okej, vi fick inte bort hela cancern , men de goda är att du kommer stanna här en månad och cancern kommer förmodligen vara borta efter laserbehandlingen som vi gör om 3 veckor.
- okej tack så mycket3 veckor senare:
Nu så var jag påväg till laserbehandlingen som skulle ta bort resten av cancern. Martinus kunde inte vara med eftersom han hade redan varit borta 3 dagar ifrån skolan. Jag la mig ner på en annan säng och den rullade in i typ något runt som lyste blått. Där skulle jag ligga helt stilla i 1 timma för att försäkra mig om den är borta sen fick jag gå hem efter en undersökning när detta var klart. En timma hade gått och jag rullades ut igen. Jag stärkte på mig eftersom jag hade blivit så stel. Jag gick till mitt rum igen och bytte om till mina kläder. En sjuksköterska kom och gjorde några tester och alla tester visade att cancern var borta så jag fick åka hem.***
Jag var hungrig så jag ville laga mat. Men jag skulle äta själv eftersom grabbarna slutade om en halv timma.
Jag satte på min spellista och kopplade mobilen i högtalarna , satte på musik och började dansa och sjunga. Jag var allmänt glad idag av någon anledning. Samtidigt som jag sjung och dansa så tog jag fram alla ingredienser som man behövde till pannkakor och la ner allt i en smet och vispa.(Martinus POV)
Jag öppnade dörren och det första jag möttes av var hög musik och en sjungande samt dansade Natalie som lagade pannkakor. Wow hennes röst var faktiskt fin. Hon hade inte ens hört att jag kom in så jag bara stod där och kollade på henne. Jag hade känt henne 1 år och ändå visste jag inte att hon hade en bra röst. Vad förvånad jag blev. Jag gick fram och pausade musiken för att visa att jag var här. Hon vände sig om och hennes kinder blev direkt röda.
- Vad fin röst du har!
- ääähmmm tack
Hennes kinder blev bara rödare och rödare för varje sekund.
- du rodnar Natalie
- Faan Tinus tyst nu
Hon skrattade samtidigt som hon sa det Och fortsatte med pannkakorna.
Jag som inte hade hängt av mig än gick och hängde av mig och slängde av mig mina skor lite slarvigt bredvid hennes.
Jag ställde mig bredvid henne och kollade på henne. Hennes kinder hade slutat vara röda men nu sjung hon utan att skämmas.
- Är cancern borta ? Skrek jag nästan för att överrösta musiken.
- Aaaaa sa hon glatt.
Jag tog hennes händer och började dansa. Hon bara hängde med och dansade och det slutade med att borda låg på golvet och hade skrattattack. Hon ställde sig kort därefter fortfarande skrattandes men hon gjorde klart pannkakorna så att dem inte skulle brännas vid. När vi hade lugnat ner oss så ringde det på Natalies mobil och jag skulle ge henne den. På displayen stod det - Jacob den snyggaste😂💕💎💝
- Natalie?
-mmm
- Vem är Jacob den Snyggaste?
- En vän som jag fick när jag flyttade till min farbror.
- varför den snyggaste?
- Martinus blev du avundsjuk nu?
- näää
- men ska jag visa vad du heter då
- aaa
Hon tog mobilen och letade efter en kontakt
- Här sa hon och pussade mig på kinden innan hon gick tillbaka till pannkakorna.
Jag läste och på displayen stod det- älsklingen Tinus💕❤️
- Älskar dig
- Älskar dig med, men kan jag få mobilen så jag kan ringa till Jacob?
- Aa juste här
Jag gav henne mobilen och hon ringde Jacob
Hon la mobilen vid örat och jag la mitt öra på mobilen.
- Hej Jacob
- Nämen tjena Nattis
- du ringde?
- Aa , jag kommer komma
- va?! Vad menar du
- ja jag har pratat med mina och dem vuxna som du bor hos och
Jag kommer sova hos er nu i 1 vecka
- Kommer du!!? Vart ska du sova?!
- Gerd-Anne tror jag pratade med sa att du och jag skulle dela rum i emmas rum tror jag
Sa han och skrattade
- WOHOOOOO När kommer du!!?
- öppna dörren.
Natalie la på och öppnade dörren. Där stod en kille som såg ut att vara i min ålder. Han hade isblåa ögon , svart hår kort så var han en dröm kille som alla tjejer skulle döda för att ha han som pojkvän. Jag bara stod där och kollade på dem medans Natalies ansikte sken som en sol och dem kramades.___________
1061 ord jag känner mig stolt😂😂❤️❤️
YOU ARE READING
Hela mitt hjärta till dig ✔
FanfictionMartinus och Natalie träffas av en slump och massor av känslor bildas, både dåliga och bra. Men är deras kärlek så stark att dem klarar sig genom alla hinder? Det återstår att se. ( den är inte alls bra i början men boken blir bättre och bättre ) <3...