Vanlig människa på heltid, Eller?

0.4

Lexis perspektiv

Jag och Disa ligger på våra handdukar igen. Det känns som om det var nyligen som hon och jag gjorde det och den enda skillnaden nu är att hon har Liam bredvid sig och jag har Justin. Jag har svårt att inte kolla på Justins magrutor som mina ögon på något magnetiskt sätt alltid drar sig till. Vilket stör mig vissa tillfällen. Justin har på sig ett par vanliga blå badbyxor som sitter fast precis vid midjekanten. Liam och Justin har ungefär lika snygga magar men enligt min åsikt har Justin snyggast, han har också bäst utseende. Det är första dagen på sommarlovet och riktigt varmt. Jag känner att jag svettas mer och mer. Jag sneglar mot vattnet som ser svalkande skönt ut. Vågorna glider in mot stranden, skum bildas innan det åker tillbaka ut till havet igen. Och så går det om och om och om igen. Jag kollar mig omkring på alla andra på stranden. Det är betydligt många fler än det brukar vara här. Fast en sådan här dag är det nog ganska normalt. Det är några pensionärer som sitter i sina solstolar, barnfamiljer med badringar och stora dyner, några ungdomar till och med. Jag ser några till höger om oss, bortom ett gäng barn som springer omkring. Jag skymtar några ansikten och ser att det är några från våran skola. Jag lägger mig på mage istället och lutar huvudet i händerna så att jag ska kunna se dem bättre. Jag kisar genom solglasögonen och lyckas skymta Sandra. Helvete! Senaste gången jag såg henne hamnade jag på sjukhus. Jag har såklart sett henne då och då i skolan men inte så mycket mer. Hon har för det mesta hållit sig undan och jag tror hon till och med fick något straff. Jag kollar åt vänster och möter Justins ögon. De riktigt lyser om hans ögon i solskenet och för några sekunder åkte jag ett tiotal meter in i djupet i dem. Tyvärr kan inte han se mina ögon eftersom jag bär solglasögon.

"Vad tänker du på?" Frågar han. Han placerar sin hand i min svank och en värme sprider sig i kroppen.

"Dina ögon!" Svarar jag enkelt. Han kollar på mig ett tag sedan lyfter han handen och tar bort mina solglasögon från näsan. Han kollar länge in i mina ögon och ler ett litet leende.

"Vad tänker du på?" Frågar jag och ler. Han kollar på mig och skrattar.

"Dina ögon!"

Jag går upp ur vattnet och bort mot handdukarna. Jag virar in mig och huttrar lite. Vattnet var verkligen svalkande. Det har troligtvis inte hunnit värmas av solen och värmen nu i början av sommaren. Disa kommer bakom mig och så gör Justin och Liam. Vi står och pratar medans vi torkar och för första gången någonsin känns det som jag kommer ha en bra sommar.

"Tjenare Justin!"

"Tjenare! Hur är läget?" Frågar Justin personen som kommit fram till oss. Det är en blond kille som ser kaxig. Han ler ett överlägset leende och till och med om jag stod 20 meter bort skulle jag fortfarande se det. Jag kollar på Disa och Liam medans Justin och killen står och pratar. Disa verkar inte känna igen honom och Liam kollar på den blonda killen med en hatisk blick. Killen lägger märka till Liam också.

"Nämen Liam, det var inte igår!" Säger killen och går fram till Liam. De gör ett enkelt handslag och jag ser att det tar emot för Liam att vara trevlig.

"Nej, det var det inte!" Säger Liam med en bitter ton. Den blonda killen verkar för glad och uppspelt för att lägga märke till Liams humör. Han börjar prata med Justin igen. Jag kollar på Disa och hon kollar på mig. Hon verkar också ha lagt märke till Liams plötsliga humör svängning.

Den blonda killen gör ett handslag med Justin och går sedan iväg till sitt kompisgäng. Alla vi tre kollar på Justin.

"Ehh...det där var en kompis!" Säger han till oss.

"Vadå för en kompis?" Frågar jag. Justin kollar på mig och det är ingen kärleksfull blick. Det är en blick som jag har svårt att tyda.

"Jag lärde känna honom via Henke för några år sedan." Svarar han och kollar bakom sig och sedan tillbaka på oss. Justin verkar ha svårt att fästa blicken på något och flackar med ögonen lite överallt.

"Och det är någon jag helst skulle undvika att umgås med." Säger plötsligt Liam bakom mig. Liam kollar argt och lite besviket på Justin. Han tar sin handduk och går iväg. Disa kollar förvirrat på Liam sedan på Justin och tillbaka på Liam innan hon springer ikapp honom. Jag vänder mig mot Justin och lägger armarna i kors.

"Berätta?" Säger jag.

"Berätta vadå?" Frågar han frånvarande.

"JUSTIN? Berätta om vad som just hände." Säger jag och kollar skarpt på honom.

"Det är inget du behöver veta." Säger han nu lite mer irriterat. Jag kollar förvånat på honom. Han har aldrig pratat med mig sådär. Jag får massa tillbaka blickar till skoltoaletterna och korridorerna i huvudet. Framförallt ser jag Justins läppar röra sig i slowmotion och som skriker rakt i ansiktet på mig. Han är för stark för att jag ska kunna skydda mig från alla slag.

"Lexi, vad kollar du på?"

Jag dras tillbaks till verkligheten och ser Justin stå och vifta med armarna framför mitt ansikte.

"Va? Sa du något?" Frågar jag av ren reflex.

"Jag behöver faktiskt inte berätta för dig. Vad har du själv berättat? Ingenting. Jag vet inte var du bor, hur dina föräldrar ser ut, ingenting om din bakgrund och jag vet inte..."

"JUSTIN!...tyst." Jag kollar skärrat på honom. Jag blir sårad när han säger orden rakt ut i den arga och desperata tonen men samtidigt vet jag att han har rätt. Jag har inte berättat något om mig själv och ändå försöker jag få honom att berätta något för mig som jag inte är ett dugg inblandad i. Jag vet bara inte hur jag ska berätta det för honom.

Tiden gick. Det blev eftermiddag och vi hade börjat gå hemåt. Liam och Disa hade kommit tillbaka och han och Justin hade löst allt som hände med den blonda killen. Vi gick samma konstiga grusade stig hem igen. Justin och Liam pratade på och jag hörde bara enstaka ord som "skitbra, vilka kommer, det kommer bli episkt, ska fråga henne" osv. Jag och Disa snackade om dagens händelser. Hon nämnde att den blonda kaxiga killen var kompis till Justin för att Henke hade presenterat honom. Han bor på en av de finaste gatorna här och säger det gärna minst 10 gånger om han skulle behöva. När Justin höll på att dricka och umgås med killarna som playade Disa träffade Justin Henke på en fest. Han hade festat med den blonde killen och några till. Justins kompisar hade startat bråk men Justin lyckades hålla sig utanför. Ingen av killarna hade så bra rykten, förutom Henke som hade ryktet som den glada party kungen typ. Berättade Disa.

Jag och Disa lyckas komma ikapp killarna efter att behöva gå dubbelt så snabbt. Jag lyckas viska till henne innan vi kom fram och utan att killarna skulle höra mig.

"Så man kan säga att Justin har ett ganska stort nät av kontakter."

"Japp, större än du kan tänka dig. Han gick från mister okänd till mister alla-vet-vem-han-är." Säger hon och sneglar på sin bror. "Justin gick från gäng till gäng, och de gängen lärde känna varandra tack vare Justin. Fast vissa gånger gick det lite snett också och då bildade han istället stans största slagsmål så att polisen behövde komma. Tydligen så tycker ingen om den blonda killen förutom Justin. Vad Liam berättade för mig så har Justin och den blonda haft många slagsmål tillsammans och räddat livet på varandra x antal gånger, så de håller fortfarande kontakt."

"Wow" Är det ända jag får ut mig. Jag får upp en klar bild om hur jag trodde Justin var för bara ett halvår sedan och sedan en bild av Justin nu. Han är så olik sig själv. Jag såg honom som en mobbare, skitstövel som bara hade dåligt självfötroende. Nu ser jag en populär, gängmedlem (typ) som har haft mörka tider genom sin uppväxt. Skillnaden mellan honom och mig är att han visste vad lycka kändes som när han växte upp. Jag levde bara i ett sort jävla mörker som jag fick acceptera genom åren.

"Hörni! Henke har en fest ikväll, ska vi gå?"

"Visst" Svarar jag utan att tänka mig för. Jag är ingen fest person, men jag känner ett behov av att bara släppa loss. Jag vill ha drama, just nu känner jag mig instängd och vill ut. Jag vill att alla känslor ska svämma över, jag vill släppa alla tyglar som säger åt mig hur jag ska bete mig. JAG VILL FESTA!