Vanlig människa på heltid, Eller?

0.6

Lexis perspektiv

Jag vet inte vad som händer. Jag känner inte igen mig själv. Vem är jag och vad har jag gjort av Lexi? Jag drack några muggar till efter att vi fick tillåtelse av Justin och Liam att dansa. Det sprudlar av glädje i kroppen. Jag har ingen lust att vara den tråkiga, tillbaka dragna nörden som jämt sitter med en bok. Jag vill bara vara Lexi. Jag lyckas hålla mig vid medvetandet på något magiskt sätt även fast jag häller i mig mängder av alkohol. Brukar det inte vara tvärt om? Att man dricker ganska mycket fast det känns som väldigt lite och sedan tuppar man av. Well, min kropp verkar inte vilja tuppa av och det är jag glad över. Jag kollar på Justin som sitter i soffan en bit bort. Jag ser Liam sitta bredvid Justin men han reser sig och går mot Disa efter ett tag. Justin kollar fortfarande på mig. Jag vet att han kollar på min kropp och jag låter honom göra det. Efter några minuten vänds hans blick mot mitt ansikte och möter min blick. Den är intensiv. Jag tror jag aldrig har sett en sådan intensiv blick med så mycket lust i. Jag får ett plötsligt ryck och blir själv väldigt lust fylld. Alkohol verkar gå bra men Justins blick klarar min kropp inte av. Jag fångas upp i stunden och bestämmer mig för att gå mot honom. Som den inre, tuffa tjej jag har försöker jag så snyggt som möjligt gå fram till Justin. Jag vill att han ska tycka jag är snygg. Jag vill att han ska vilja ha mig. Är det egoistiska tankar? Eller är det bara en mobbad tjejs högsta önskan att äntligen bli älskad av någon?

"Det här är sååå inte jag!" lyckas jag säga efter att ha satt mig gränsle över honom.

"Jag kan ärligt säga...att jag har definitivt...inget emot den här Lexi!" Stammar han fram. Justin verkar ha minst lika svårt att andas som jag. Jag blir varm i kroppen och jag kommer alldeles snart överhettas. Justins läppar fångar min blick och utan att hinna reagera kraschar hans läppar på mina. Det var precis som i köket imorse. Båda var fyllda med lust. Justins händer ligger bestämt på mina höfter och jag har mina händer överallt i hans hår och i nacken. Jag vet inte hur länge vi sitter där men minuter känns som sekunder och jag vill bara sitta där för evigt.

Någon kommer och knackar Justin på axeln och vi måste tyvärr avbryta. Det är svårt att se i mörkret vem det är och jag hör inte vad han säger till Justin på grund av den höga musiken. När han och Justin gör ett handslag ser jag att det är Henke. Han ler ett snällt leende mot mig innan han försvinner in i folkmassan. Jag kollar frågande på Justin. Han drar sin ena hand nervöst genom håret.

"Det är några av mina gamla kompisar som är här!" Säger han snabbt.

"Det är väl inte så farligt. Varför är du nervös?" Frågar jag honom.

"Ehh...va? Jag är väl inte nervös?" Säger han och flackar med blicken. Han verkar inte vilja kolla in i mina ögon längre. Det är troligtvis dem han försöker undvika.

"Kom Lexi, vi försöker hitta Liam och Disa." Säger han snabbt. Han tar enkelt tag om min höft och lyfter upp mig så att båda står upp. Han tar ett stadigt tag om min hand och tillsammans rör vi oss igenom den stora folkmassan i huset på jakt efter Liam och Disa. Jag ser dem stå mot en vägg och kyssas. Jag rycker i Justins arm så han vänder sig mot mig. Jag pekar på dem och vi börjar gå över rummet. Precis när Justin ska klappa Liam på axeln hörs en annan röst.

"Nämen tjenare Justin! Det var inte igår!"

Alla vänder sig om, till och med Liam och Disa måste ha hört killen. Så fort Justin ser killen släpper han taget om min hand och gör en brohug med honom.

"Så...Justin? Vem är bruden?" Jag kollar på killen och ser att han pekar på mig. Justin tvekar en stund innan han svarar.

"Hon heter Lexi...och hon är min syrras kompis." Justin sa det sista så lågt så att bara jag och killen hörde honom. Liam och Disa står för långt bort för att ha hört. Jag blir helt ställd, jag blir chokad. Var det bara ett spel för honom? Någonting går sönder inuti mig. Jag kämpar med att inte visa några känslor i ansiktet samtidigt som jag försöker laga något som gick i tusen delar inuti mig.

Det kommer fram ännu fler killar bakom killen som pratar med Justin.

"Justin!?"

"Läget mannen?"

"Vad har du haft för dig?"

"Tjenare!"

Alla pratar i mun på varandra och Justin har mycket att svara på. Allt verkar kretsa kring Justin ett tag tills alla vänder sig mot mig. Jag skulle just nu vilja sjunka genom golvet eller åtminstone stå bredvid Disa och Liam.

"Justin? Vem är denna brud?" Frågar någon brunhårig kille. Innan Justin hinner öppna sin mun hinner den först killen svara istället.

"Det är hans syrras kompis." Säger han.

"HAHAHAHAH Justin! Kör du på det gamla knepet." Säger den brunhåriga killen. Jag kollar på Justin som ett stort frågetecken. Justins ögon lyser av skam.

"Är det okej om jag tar hand om henne senare?" frågar någon annan utav killarna. Justins ögon mörknar fort. Han går fram till mig.

"Lexi, gå till Liam och Disa NU!" Viskar han i mitt öra. Hans ögon är så mörka så jag blir rädd och går mot Liam och Disa. När jag kommer fram känner jag hur något blött faller på mina kinder. Disa kramar om mig och kollar argt på Justin. Den blonda killen som tydligen heter Måns har också kommit fram till Justin. Justin står ungefär i mitten och dirigerar argt med armarna.

DUNK!

Musiken stängs av och alla ungdomar i huset vänder sina blickar mot ytterdörren. I hallen står en lång och muskulös kille. Han har svart hår, mörka ringar under ögonen och skinn jacka på sig. Bakom honom står ett gäng killar i samma svarta skinn jacka. Alla har muskler som hus och skulle kunna göra alla i rummet till pannkaka. Jag ser Justin dra i Måns arm.

"Leta snabbt upp ditt gäng och kom hit, sedan vill jag att du hittar Henke och hans gäng och några till som jag vet Henke känner." Måns springer snabbt iväg. Sedan vänder sig Justin till Liam.

"Liam jag vill att du letar upp Erik och Oscar. Oscar är stor och du vet att han har bäst teknik av oss alla." Säger Justin till honom. Liam förstår och nickar och sedan springer han också iväg. Alla i huset står fortfarande och kollar på de enorma killarna i hallen. Killarna själva står och kollar ut över alla fulla och vinglande ungdomar som om de letar efter någon.

"JUSTIN!" Skriker killen som står längst fram. Justin vänder sig snabbt till mig.

"Lexi, hur mycket du än måste hata mig nu, och hur många korkade saker jag än gjort mot dig genom åren så behöver jag dig som allra mest nu att lita på mig." Säger Justin tyst. Han kollar rakt in i mina ögon den här gången. Jag nickar.

"Jag vill att du håller dig undan vad som än händer med mig. Okej?"

Jag nickar igen. Justin kollar in i mina ögon ett tag innan han snabbt mimar någonting som jag inte uppfattar och försvinner i folkmassan.