Vanlig människa på heltid, Eller?

1.0

Lexis perspektiv

Jag har svaga minnen från gårdagens händelser. Vi var på stranden och bestämde att gå på fest. Festen spårade ut totalt när Justins gamla kompisar dök upp oinbjudna. Slagsmålet bröt ut och jag fick av någon skum anledning väldigt ont i huvudet. Jag vaknade upp och det kändes som om hela trädgården badade i blod, inklusive Justin. Sedan är det några luckor. Jag minns tydligt, som i slowmotion, varje gång Justin hade släppt min hand när hans kompisar var i närheten. Han hade sagt att jag var en "kompis" till Disa. Jag blir sur när jag tänker på det. Hur ska han ha det? Jag är trött på att tråna efter allt jag vill ha. Någon gång vill jag att någon ska tråna efter mig. Antar att det aldrig kommer hända.

Jag minns hur jag hade sprungit iväg. På näthinnan ser jag bilder från klippan. Justin vet om min familj, han vet vem jag är. Det är som höga murar runt min stora hemlighet, men nu vet han.

STUPET

HOPPET

PLASKET

SVART...

JUSTIN!

"Lexi är du vaken?" Hör jag någon viska. Jag öppnar ögonen och ett ljus bländar mig tills jag blivit blind. Det har jag inte. Jag ligger i en vit säng i Ehh...va...? Justin rum? Bredvid mig ligger också Justin. Mina ögon har fortfarande inte vant sig och när jag sneglar på Justin lyser han upp som någon jävla gud. STOP IT LEXI! Jag gnuggar mig i ögonen och gör ett till försök att kolla på honom. Denna gången lyser han inte upp som en gud, men jag kan meddela att han fortfarande ser ut som än.

"Vad har jag sagt om att gå utan tröja Justin!" Jag kollar trött på Justin som flinar.

"Jag tar det som ett Godmorgon och att du är vaken." Säger han och skrattar.

"Låter bra." Svarar jag. Jag lägger huvudet på armen och kollar på Justin. Han gör likadant och vi ligger så och bara kollar på varandra i flera minuter. Hans ögon studerar mig noggrant. Varje millimeter verkar göra honom intresserad. Jag studerar honom också. Hans ögon är de vackraste jag sätt. De lyser ljusgrönt från solen och om man kollar riktigt noga in i dem ser man ett djup på ca 100 meter. Näsan är rak och följer hans ansikte ner mot läpparna. Hans läppar är fylliga och har en lätt färg av rosa. Hans kindben ska vi inte tala om. De är så skarpa som svart text på ett vitt papper. Jag tar min hand långsamt upp till hans ansikte och drar handen utmed hans kindben.

"Jag älskar dig också!"

Vaaaa...! Sa Justin precis...? Min hand stannar upp och jag släpper blicken från hans kindben och kollar in i hans ögon. Jag var tvungen att tänka några sekunder. Jag kommer ihåg vad som hände på klippan och vad jag sa. Jag märker hur min mun omedvetet åker upp i ett leende. Justin ler också och hans tänder är så vita som tänder kan bli.

"Vill du bli min flickvän?" Frågar Jutin.

"Så om vi umgås med dina kompisar är jag Disas kompis då eller din flickvän?" Frågar jag fortfarande sur och ärrad efter igår.

"Träffar vi mina kompisar är du min flickvän, och om du inte tror mig kommer jag att bevisa det." Säger han seriöst och kollar på mig.

"I så fall ja" Säger jag och han skrattar kort. "Vad är det för dag?"

"Lexi, det är två dagar efter skolavslutningen." Säger Justin och kollar skeptisk på mig.

"Juste, det visste jag väl!" Säger jag och flackar med blicken.

"Men vad vill du göra idag?" Frågar Justin.

"Jag vill bara ligga i min säng...eller, jag menar din säng och göra ingenting."

"Det låter som en bra plan, jag kommer tillbaka snart. Jag ska bara leta upp Liam och kolla några grejer med honom." Säger han och reser sig upp och går ut.

Jag kollar mig om i rummet. Det är vita väggar, ett skrivbord, garderob, hyllor och en soffa utmed ena väggen. Han har några mattor på golvet annars ser det ut som vilket annat rum som helst. Jag tänker tillbaka på gårdagen och funderar över hur borta jag faktiskt var. Vad hände med alla andra ungdomar. Hur kom vi ifrån alla poliser. Vad hände med Oscar, Erik, Liam och Disa?

Jag tar upp mobilen och skickar iväg ett sms till Disa. Hon kanske ligger i rummet intill, och det kanske är lite onödigt, men för bara några minuter sedan sa jag att jag inte skulle göra något på hela dagen. Det vill säga, jag kommer inte lyfta mitt arsle från denna säng någon gång idag.

Dagen rullar på. Justin kom tillbaka med lite frukost men så mycket mer har tyvärr inte hänt.