Vanlig människa på heltid, Eller?

0.1

Lexis perspektiv

Här skulle någon kanske ha presenterat sig men eftersom jag redan har gjort det så borde inte jag, Lexi, 18 år behöva göra det. Min bakgrund var tragisk och det har jag nämnt rätt många gånger. Pappa dog...bla, bla, bla. Mamma stack...bla, bla, bla. Bodde hos en tant som bjöd på kakor...bla, bla, bla. Lyckades fortsätta i skolan utan att någon upptäckte att jag var föräldralös...bla, bla, bla. Mobbad hela skolgången fram till i tvåan och så vidare. Mer behöver jag inte förklara. Men trots mina motgångar så står jag kvar här på marken stolt "ligger helt död i min säng och snarkar" och har gått ut tvåan. Och beroende på min rektor så kanske jag inte får gå kvar tredje året på gymnasiet. Jag måste komma på något sätt, typ en lösning på det. Att söka jobb och inte ha gått ut gymnasiet är typ omöjligt i dagens samhälle. Mitt jobb som assistent på Disas pappas kontor går ju bra men i framtiden vill jag jobba med något som jag tycker är kul och passar mig. Detta jobb är mer tillfälligt så att jag ska kunna tjäna pengar.

RING! RING! RING!

"Stäng av väckarklock helvetet då!" Skriker Disa. Hon tar kudden och lägger den över huvudet och gnyr. Jag håller med henne. Att höra en väckarklocka när man har sommarlov är aldrig kul.

"Men det var ju du som satte på alarmet igår." Säger jag tillbaka till Disa som troligtvis inte hörde vad jag sa eftersom hon trycker kudden för öronen och väckarklockans höga ljud.

"MEN STÄNG AV DEN DÅ!" Skriker hon igen och jag skrattar åt henne. Jag reser på mig och går mot skrivbordet där den står och trycker på AV knappen. När rummet blir tyst så tar Disa bort kudden från huvudet och lägger den under sig.

"Äntligen!" Säger hon och sätter ett fånigt och belåtet flin på läpparna.

"Hahaha varför så glad?" Frågar jag och tittar på henne. Disa vänder upp blicken mot mig och ler kort.

"Jag tror jag aldrig har uppskattat tystnad så mycket som jag gör just nu." Säger hon och lägger händerna under huvudet som om det ser som om hon njuter extra mycket. Vilket inte skulle förvåna mig om hon gör.

Disa och jag sitter vid frukost bordet och äter när det plötsligt plingar på dörren. Vem kommer så här tidigt, klockan 7 på morgonen? Disa reser sig upp och går mot hallen. Jag följer efter men stannar i dörrkarmen och lutar mig mot den medans Disa öppnar. Jag hade förväntat mig någon konstig person som gått fel, en alkis eller någon virrig stackare, eller en affärskvinna. Jag får en konstig rysning genom kroppen. Den börjar i nacken och går längs ryggraden ner till vaderna. Obehagligt! Som tur var så var det ingen affärskvinna utan det var bara Liam som stod i dörröppningen. Så fort Disa ser att det är Liam slänger hon snabbt igen dörren mitt i ansiktet på honom.

"Vad gör du?" Frågar jag.

"Vad tror du? Jag kan ju inte se ut så här. Jag har pyjamas och säkert smink rester i ansiktet." Säger hon förtvivlat.

"Men du har ju varit tillsammans med honom i flera veckor nu?" Frågar jag fundersamt.

"Ja, men jag har alltid hunnit fixa mig och så." Säger hon nervöst och tittar ut genom det lilla titthålet i dörren.

"Men Liam är säkert inte här för att träffa dig, han vill säkert bara hänga med Justin eller något!" Säger jag för att muntra upp henne. Det gick sådär. Disa blänger på mig och ger mig en sur blick. Ändå skymtar jag ett leende i mungipan.

"Eller så bryr han säg inte, för du är skit snygg iallafall." Säger jag i ett nytt försök.

"Ha ha, tack Lexi." Säger hon och tvekar en stund med handen på handtaget. Tillslut säger hon:

"Lexi du får öppna och släppa in honom medans jag tvättar ansiktet och byter om till åtminstone mjukis kläder."

"Okej, jag släpper in honom nu för han har redan väntat länge nog." Säger jag till Disa medans hon redan är påväg upp för trappan.

"Ehh, hej Lexi" säger Liam när han kommer in genom dörren. Han tar av sig sina skor och hänger jackan på en krok. Utan att svara går jag tillbaka till min frukost och fortsätter äta.

Liam kommer in i köket och kollar sig omkring. Troligtvis efter Justin eller Disa.

"Vart gick Disa?" Frågar han. Jag kollar upp på honom och flinar.

"Well, hon tyckte hon var för ful i pyjamas när hon såg dig så hon gick upp och bytte om. När hon kommer ner kan du ju säga något gulligull så hon ändrar tillbaks eller något?" Säger jag rakt på sak. Disa kommer döda mig efter det här. Liam ser först ganska förvirrad ut men fattar troligtvis sen eftersom han flinar tillbaka.

"Men vad gör du här så tidigt?" Frågar jag Liam eftersom han inte verkar vilja säga något.

"Ehh...jag..."

"Vad pratar ni om då?" Frågar Disa när hon kommer ner för trappan. Liam vänder sig hastigt om och kollar på henne. Disa har nu på sig ett par mjukis shorts och ett enkelt linne. Jag flinar mot henne och kollar på henne och sedan på Liam och tillbaks på Disa. Jag försöker se så oskyldig ut som det bara går. Liam går fram till henne och ger henne en kram. Samtidigt som han viskar något i hennes öra. Disa rodnar kraftigt i ansiktet och sedan ger hon mig fingret bakom Liams rygg. Jag skrattar kort men istället låter det som en frustrerad suck eftersom jag har massor med flingor i munnen som flyger ut när jag skrattar.

Disa och Liam släpper kramen och kollar på mig. Sedan hörs steg i trappan och alla vänder sina blickar ditåt. En shirtless Justin står på det sista trappsteget och kollar förvånat på oss alla. Mjukisbyxorna han dragit på sig hänger löst på höfterna och man kan tydligt se V linjen och hans boxerkalsonger.

"Wow!" Råkar jag säga ganska tyst i en tung utandning. Jag var ganska säker på att ingen annan än jag skulle höra den men när jag möter Justins blick ser jag att han flinar roat åt mig. Disa och Liam hade redan gått iväg till vardagsrummet så det var bara jag och Justin kvar i köket.