Vanlig människa på heltid, Eller?

1.9

Lexis perspektiv

Tick...Tack...Tick...Tack...

Huset är helt tomt. Snart kommer jag börja höra mitt eget hjärta slå tillsammans med klockan på väggen. Tystnaden är öronbedövande och om någon släppte en nål skulle jag hoppa till av ljudet. Killarna har varit borta väldigt länge och kvinnan i kostym borde vara här nu. Telefonen ligger kvar i min hand efter några timmar av väntande. Jag har tänkt igenom mitt beslut ungefär 10 000 gånger men jag kan fortfarande inte bestämma vilket som är bäst. Jag tänker igenom det en gång till och lägger fram alla fördelar och nackdelar. Ugh!

Kan det bli mer frustrerande? Följer jag med kanske jag aldrig får tillbaka detta normala liv men å andra sidan har jag en chans att förbättra det och förhoppningsvis hitta Disa. Men Justin kommer hata mig, igen. Vill jag verkligen släppa taget om honom? Han är den snällaste, gulligaste, snyggaste, roligaste, sexigaste killen jag någonsin träffat. Som dessutom hoppade ner för ett stup i svinkallt vatten för att rädda mig. Ehhhh...jag tror jag...nej....eller så kanske jag kan...nej...det kanske är bäst att...Lexi bestäm dig för fan...fast Justin och alla andra...men jag kan ju...

*KNACK*

HELVETE! INTE NU!

Jag springer till hallen och öppnar dörren. Drar in kvinnan i hallen hastigt och hon kollar förvånat på mig.

"Jag vet inte vad jag vill göra, du nämnde aldrig problemet med att jag faktiskt har en pojkvän, får jag berätta för honom, måste jag ljuga, jag vill inte ljuga, jag vill inte göra slut, han räddade mitt liv, VAD FAN SKA JAG GÖRA?"

Hundra olika känslor transporteras i kroppen och blandas med varandra. Jag är arg på henne, jag är glad att hon äntligen är här, fast arg. Jag är ännu mera arg för att jag behövde vänta så länge och jag är irriterad för att hon inte sa något om det här tidigare.

"LEXI, DU MÅSTE ANDAS!" Säger hon och visar med sina armar att jag ska andas in och andas ut, andas in, andas ut. "Lyssna på mig. Du kommer att få träffa Justin många gånger under sommaren men du får ALDRIG berätta för honom vad du utbildar dig till eller vad du gör. Om du berättar blir det problem." Säger hon och kollar allvarligt in i mina ögon.

"Men jag vill ju inte ljuga för honom, hur ska jag då kunna berätta för honom vad jag gör! Han tror säkert fortfarande att vi kommer ha den perfekta sommaren tillsammans...eller nja, nästan. Efter att han har hittat Disa först." Säger jag och axlarna sjunker ihop lite. Ugh! Hade Disa varit här hade hon gett mig massor med olika bra förslag och råd som en kompis ska göra och som bara en kompis kan ge. Men nu är hon inte här och jag måste förlita mig på mina egna beslut.

"Vad menar du? Vart är Disa?" Frågar hon.

"Disa är...hon är lixom...äsch det var inget. Jag kom bara och tänka på en sak." Svarar jag. Jag är fortfarande inte hundra procent säker på om jag kan lite på henne och vill helst inte att någon utomstående känner till att Disa är försvunnen. Inte ens Disas mamma eller pappa vet om det. Jag orkar heller inte förklara för henne hela historien om festen, klipporna och allt som hände den kvällen även om det verkar som om hon var där.

"Nå? Har du bestämt dig?" Frågar hon försiktigt som om hon inte vill skrämma iväg mig.

"Ja, jag..."

Justins perspektiv

Herregud vad långsamma dem är. Jag blev förhörd först och sedan Liam, Oscar och nu Erik. Vi har varit på polisstationen några timmar nu och ingenting har hänt. Det har varit tyst, knäpptyst. Det har inte ens kommit någon tillfångatagen tjuv som kunnat gjort det lite mer intressant här inne. Vi sitter otåligt på våra stolar och väntar på att förhöret med Erik ska bli klart. Ibland ställer sig någon av oss upp och går runt lite men för det mesta sitter vi stilla och håller på med mobilerna.

Eftersom att Disa försvann på festen har det varit omöjligt att inte nämna slagsmålet som alla vi fyra var inblandade i. Dock kom vi överens om i bilen på väg hit vilka delar vi inte skulle nämna för polisen. Typ att det var just knutte killarna vi slogs med. Jag vet, nej jag är 90 procent säker på att dem har prickar i registret och ses av alla som ett kriminellt gäng "nu för tiden". Iallafall så har vi alla fyra berättat ungefär samma historia förutom att det är från olika perspektiv. Jag vet till exempel inte vad Liam, Oscar och Erik gjorde medan jag stod med Lexi på Klippan den kvällen. Dessutom...

"Tack för ert tålamod och att ni velat ställa upp. Vi kommer att påbörja en utredning och även sökandet efter Disa omedelbart. Dessutom skulle jag uppskatta om någon kunde åka och hämta Disas mobil så att vi kan undersöka den. Det skulle eventuellt kunna öka möjligheten att hitta henne snabbare." Säger polisen vi blev förhörda av. Han kommer ut från ett rum med Erik efter sig och skakar allas hand. Liam nickar och erbjuder sig att hämta telefonen.

Killarna har gått tillbaka till bilen och väntar troligtvis på mig. Jag ska precis vända om och gå jag med när polisen stoppar mig.

"Justin? Skulle du kunna fråga din...vän Lexi om hon vill komma hit och bli förhörd. Jag skulle gärna ställa en del frågor till henne också."

"Min FLICKVÄN!" Säger jag snabbt men nickar sedan som svar på hans fråga. Sedan vänder jag mig om mot dörren och går rakt ut.