Disas perspektiv
Det är mörkt igen, allting är mörkt och jag ser endast allt som är en meter runt omkring mig. Såren på min kropp har knappast blivit bättre, många av dem har istället blivit mycket värre. Jag är inte bunden de låter mig gå omkring fritt i rummet. Men det är troligtvis för att jag knappt kan gå. En tunn, tunn madrass och en filt har dem också lagt någonstans i rummet. Mat får jag någon gång ibland men inte ofta. Vad är det för psykopater som tillfånga tar en tjej men kräver inget ifrån henne. De ände de gör är att tortera mig.
Det är alltid samma kille som kommer ner och ger mig mat och slår mig, men jag vet att det finns fler i huset också. Väggarna och golven värkar inte vara tjocka och jag förmodar att jag är i en källare för då och då hör jag röster prata ovanför mig. Ibland är det fler än två och ibland är det bara killen i telefon med någon. Ibland låter han överlägsen och kaxig och i vissa samtal låter han förbannad och skitsur.
Jag huttrar till och känner på min kropp. Det svider när jag drar mina fingrar över armarna ner till magen och vidare till benen. Inget känns brutet och jag gör ett försök att ställa mig upp. Jag lutar mig mot väggen och famlar mig fram längst ut med den. Jag går en meter, två meter, tre meter sedan känner jag ett hörn. Jag går vidare ut med väggen. Jag kliver plötsligt på något mjukt och tar upp det, filten! Jag känner även madrassen och lägger mig på den. Rummet och huset är knäpptyst. Jag saknar Justin, jag saknar pappa och mamma, jag saknar Liam och jag saknar Lexi. Jag fäller några tårar och ber för mig själv om hjälp. Hjälp kommer tyvärr inte men istället hör jag killen gå med arga kliv på övervåningen.
"Jag sa ju att jag har allt under kontroll. Hon är här och jag har tagit hand om det med mina egna metoder...ja, jag ska inte döda honom eller henne för den delen heller. Han kommer att rädda henne och då använder jag bara...ja...ja. Uppdraget var att leverera honom levande till dig och det fixar jag..." En lång tystnad hörs efter det och han går fram och tillbaka över golvet. Jag hör en suck och sedan hur hans mobil ringer igen. De måste ha lagt på samtalet.
"Ja, hon är här. Överlåt det till mig för fan. DET ÄR HANS SYSTER, HAN KOMMER ATT KOMMA EFTER HENNE! JAG KÄNNER HAN, DU KÄNNER HAN OCH VI HAR FÅTT I UPPDRAG ATT LEVERERA HONOM SÅ GÖR BARA DITT FUCKING JOBB...DU VET VAD HAN ÄR KAPABEL TILL SÅ TA DET BARA JÄVLIGT FÖRSIKTIGT." Skriker han i telefonen. Jag gissar på att första samtalet var med hans boss och det andra med hans medhjälpare, men det kvittar huvudsaken är att jag inte kommer bli dödad men Justin är i stor, väldigt stor fara. Vad har han gjort som har retat upp dessa människor? Vilka har han egentligen umgåtts med? Och varför känner jag igen killen och hans röst?
Lexis perspektiv
"Förlåt för det där, Joel är en liten uppstoppad skitunge. Hej jag heter Mimmi och är din rumskompis här." Säger den långa tjejen i dörren. Hon drar in mig och sätter sig sedan på en säng som verkar tillhöra henne. Jag ser mina väskor som står på en annan säng i rummet men allt som snurrar i mitt huvudet är WHAT THE FUQ!
"Han...pojkvän...men, äcklig...på mig...eller VA?" är det ända som kommer ut ur mig. Mimmi skrattar och fortsätter med någonting som jag inte ser.
Jag går till min del av rummet och börjar plocka upp mina kläder för att lägga dem i en garderob. Bredvid mina två väskor ligger en papperskasse. Jag tittar i kassen som för övrigt inte till hör mig och ser träningskläder. Jag lyfter upp allt och tittar med stora ögon på högen.
"Är alla dem till mig?" Frågar jag Mimmi som hela tiden suttit och granskat mig.
"Ja, det är för att du ska kunna byta och tvätta dem också." Svarar hon och två smilgropar bildas i hennes ansikte.
Jag kollar på högen igen. Det är ungefär 10 stycken olika träningstoppar, sport-bh, olika shorts och längre träningstights, alla i likadana färger, svart och grått.
Utan att lägga märke till det så glider mina tankar till Justin. Vad gör han nu? Har han hittat Disa? Har han glömt mig? Han kanske gillar någon annan tjej nu? SLUTA LEXI! Jag inser att alla mina somrar har varit svåra, få jobb och ansträngningen att behöva hålla sig gömd när stranden alltid varit full med folk. Denna sommaren kommer det inte behövas dock, men den kommer bli så mycket jobbigare än någon annan sommar.
"Jag är faktiskt ledsen över det som hände förut." Säger Mimmi. Hon ser nu allvarlig och fundersam ut. Jag vaknar ur mina tankar och kollar frågande på henne.
"Vad?"
"Att Joel stötta på dig." Svarar hon. Jag har svårt att hålla ett litet skratt inne. Tänker man efter så var det ju ganska kul. "Du förstår Joel är PAC:s prankster skulle man kunna säga. Han gillar att skoja, busa och manipulera folk. Dessutom så är han gay och har pojkvän." Säger hon och flinar. Skrattet jag höll inom mig brister och jag börjar skratta. Båda skrattar och för första gången sedan jag kom hit är jag glad att jag inte tackade nej till erbjudandet. Efter ett långt tag så har både hon och jag lugnat ner oss.
"I hissen på vägen ner hit stod Joel med två andra, Leo och Sara tror jag han sa att de hette. Vilka är dem? Är dem också ett par eller något?" Frågar jag och sätter mig på sängen.
"Du kanske uppfattade Sara som lite bitchig, vilket i så fall är fullt normalt. Hon har sina bra och dåliga dagar om man säger så."
"Är ni fiender eller vadå?" Frågar jag.
"Nej, jag umgås faktiskt ibland med dem också. Det är bara det att Sara gärna vill ha uppmärksamhet, hon gillar även att vara bland dem bättre i klassen, men annars är hon faktiskt snäll." Säger Mimmi och nickar som om hon vill att jag ska tro på det.
"Och han Leo då?" Fortsätter jag att fråga. Mimmi får plötsligt ett flin på läpparna.
"Leooo..." Säger hon överdrivet långsamt och vickar på ögonbrynen.
"Jaaaaa..." Svarar jag henne lika drygt och himlar med ögonen.
"Han är klassens hottie!" Säger hon och flinar ännu bredare.
"Han är populär bland alla årskurser, han är bland de bästa i hela klassen, han är snäll men samtidigt såå badass..."
"Är han klassens fuckboy typ?" Frågar jag och avbryter henne. Hon skakar snabbt på huvudet.
"Nej nej nej, han är allt annat förutom det. Ryktet säger att han fortfarande är oskuld! Men alltså hans leende, hans ögon, hans hår." Mimmi ser drömmande ut. Jag flinar mot henne. När jag tänker tillbaka i hissen minns jag hans gröna ögon, hans perfekt stylade hår, hans sätt att viska till de andra, hand sätt att stå, hans sätt att kolla på mig hans sätt att le, HANS MAGE! Skärp dig Lexi, du har Justin! Men tänk om Justin gillar någon annan nu? Jag skakar av mig tankarna igen och ställer snabbt en fråga.
"Gillar du honom?" Mimmi rodnar men nickar sakta.
"Det finns bara ett litet, nej stort problem." Säger hon.
"Vadå? Vad för problem?" Frågar jag.
"Han heter LEO ADAMS!"
YOU ARE READING
Vanlig människa på heltid, Eller?
Teen FictionDet här är del 2 om böckerna som handlar om Lexi. Mitt tips är att läsa bok 1 först för att få förståelse för vad som har hänt. Denna boken handlar om Lexis sommar och hennes annorlunda framtids planer som hon inte hade någon aning om existerade. De...