Kan man hitta hem, när man har förlorat allt man älskar?

7

-Nu är besöks tiden ute.
Jag säger "tack för att ni kom och kysser Benjamin lätt på kinden.

Nu börjar dom där frågorna igen om vem jag är. Varför kan dom inte bara låta mig komma hem? Tänker jag.
-Varför får jag ej bara åka hem?
- Vi måste se så att du mår bra och att du minns vem du är.
-JAG VET VEM JAG ÄR!!
- Du måste lugna ner dig.
- Det ända jag vill är hem.Och jag börjar snyfta. Sen bölar jag och gråter hysteriskt.

Sjuksyster får ens inte stopp på mig även om hon har försökt. Hon har inget val kvar. Så hon tar och ringer  Benjamin och han får komma hitt och lungan ner mig.

- Alicia du är med mig. Så kom hitt så andas du in när jag gör det och ut när jag gör det.

Jag känner hans värmen mot min rygg och sen gör jag som han säger att jag ska göra. Jag blir snabbt avslappnad och sen somnar jag i hans famn.

~under tiden när jag sover~
Benjamin ringer sin mamma och säger att han sover över på sjukhuset med mig.

Mamma kommer in och ser mig och Benjamin så hon frågar till Benjamin.
- Hur lyckades du få henne så lugn och avslappnad? För när jag lämnade grät hon hysterisk och sjuksystern hade inget val att ringa dig.
- Jag tar henne i min famn och sen andas hon i samma takt som mig och då blir hon lugn och förhoppnings viss somnar hon i min famn som nu.

(Hoppas ni gillar storyn. Om ni vill tipsa mig så skriv i kommentarerna nedan)