Kidnappad 《Pausad》

▪1▪ Hjälp!

Jorden

Ambers pers

Jag vaknar av det jobbiga ljudet från väckarklockan som piper.
Pip... pip... pip... pip
Jag puttar iväg den så att den trillar ner på golvet men går inte sönder.
Jag borde inte ha gått på den där jävla festen, tänker jag. Jag har svår huvudvärk
(om man säger så.) När jag ställer mig upp så vinglar jag till. Jag sätter mig i sängen och tar upp min telefon. Jag har en IPhone X. Alla tycker att det är så fuskigt.
Jag går in på Snapchat. Jag har fått en massor med snaps.
På en står det JÄVLA IDIOT.
På en annan står det FUCK YOU!!
Och ja, jag blir mobbad i skolan. Jag får alltid elaka mess och snaps. Jag går in på skolans app och skriver att jag är magsjuk. Jag trycker på skicka. Jag ler lite för mig själv. Min Mentor svarar direkt.
Fy så tråkigt, krya på dig. Hälsningar Bianca din Mentor.

Mina mamma har redan åkt till jobbet. Min pappa lämmnade mig och mamma när jag var fem år. Jag går ner till köket och tar en macka med smör och går upp med den. När jag kommer in har jag fått ett mess.
Du vågar inte komma till skolan va!?!?
Jag vet redan vem det är. Jag blir så arg att jag inte tänker. Jag håller inne och trycker på krysset. Snapchat raderat.

När jag har ätit upp får jag ett nytt mess. Det är från min kusin. Hon är jätte snäll och lika gammal som jag är. Eller ja, jämnårig. Det står:
Jag är snart vid ditt hus. Ska vi göra något. Jag hinner inte skriva något innan det ringer på dörren. Idag har min kusin studiedag. När jag just ska gå ner och öppna så kommer jag på att jag inte har några kläder på mig. Jag tar på mig ett par vita, slitna jeans och en Addidas hoddie.
Men vänta... Hur kunde hon veta att jag inte gick till skolan.
Juste, jag skickade det på Snapchat. Jag springer ner till ytterdörren och öppnar. Men där är inte min kusin utan Emil. Emil går i min klass. Han är blyg och alla säger att han är en mes.
"Äh... Hej, säger jag.
"Ojdå! Fel hus, Emil springer ut.
Jag smäller igen dörren och går in till mitt rum och sätter mig vid mitt sminkbord och börjar sminka mig. Jag tar bara mascara och ögonbrynen. Jag gillar inte att ha mycket smink.

Jag går i nian på en skola inne i stan. Jag bor i en liten villa. Eller liten och liten. Men jag gillar den inte direkt.

Det plingar på dörren. Jag springer ner och öppnar. Där står världens bästa kusin.
"Hej, säger jag
" Hej, säger Emmy. Min kusin heter så.
Vi går in till mitt rum och börjar prata. Vi pratar om allt möjligt. Efter att vi har suttit och pratat i typ två timmar så blir Emmy hungrig. Vi går ner till köket. När vi går förbi ytterdörren så är den öppen.
"Aj, skriker någon. Jag och Emmy springer och gömmer oss bakom min köksbänk. Det låter som en man i femtio års ålder. Vi ser honom gå mot oss. Han håller i något.
"Nej! Det är min telefon, visksriker jag. Han kollar sig omkring. Han verkade ha hört det! Han går mot oss. Vi trycker oss närmre bänken.
"Hallå! Ropar han. Han går in i köket... Han har hittat oss!