Kidnappad 《Pausad》

•12• återvändo

Igår var typ den roligaste dagen jag har haft på länge. Jag och Emmy sov nästan ingenting för att vi skrattade så mycket. Men jag fattar inte hur vi kunde skratta så mycket när vi hade en död person bredvid oss, som rörde på sig... Tänk om det var en docka istället för en riktig person! Fast det skulle inte förvåna mig ifall dom har mördat många. Dom är ju liksom mördare/kidnappare.

Jag hatar mitt rum. Om jag fick bestämma så hade jag velat ha ett blått eller beiget rum. Men nej, jag fick ett simpelt vitt och svart rum! Emmy fick ett lila rum! Det är så fuskigt. Emmy har frågat om vi ska byta rum, men några dumma idioter skulle aldrig tillåtit det.

Jag längtar hem till mamma men inte till skolan. Jag orkar inte med mammas ledsna min när jag kommer hem med en blåtira eller flera blåmärken. Jag vet inte varför jag blir mobbad i skolan. Det är bara så, någon blir offret. Och det offret är jag. Lärarna gör inget. Eller jo, dom säger ju bara "Sluta att göra sådär nu." Med sin snällaste röst. Vad är deras problem??

Det knackar på dörren.
"Kom inte..." Mer hinner jag inte säga innan dörren slås upp. Jag hoppar till. Där står en tjej.
"Vem är Du?" Frågar jag.
"Jo, jag är Skys pojkvän så håll dig borta från honom! Nästan skriker hon. Ehm, okej?!?
"Vad gör du här Tiffany? Säger Sky och ger den dryga tjejen som värkar heta Tiffany en vi-behöver-prata-i-enrum blick. Men innan Tiffany går ut ur MITT rum så kysser hon Sky, Sky besvarar kyssen och det går över till hångel.
"Skaffa er ett rum! Skriker jag så att dom ska höra i allt slaskande. Men dom värkar inte märka mig. Jag har chansen att fly!! Jag smyger ut ur rummet men just när jag ska gå ner för trappan så kommer jag på, EMMY! När jag står utanför hör jag en smäll. Sen hör jag en röst... Det låter som pappa! Jag ställer mig mot dörren för att göra vad dom pratar om men ongrar mig på direkten när jag hör något, något som får hela mig att spricka." Min dotters mamma är död." Jag faller ihop på marken. Just då hör jag fotsteg komma mot mig. Sky.
"Låt mig va!" Skriker jag. Han hoppar till vilket får mig att flina i en milli sekund innan jag återgår till mina tårar som rinner ner för kinderna.

Skys pers

Ambers tårar rinner ner för kinderna. Blev hon verkligen så ledsen när jag kysste... Eller hånglade med Tiffany.
"Jag gillar dig också, fast det är liksom jag och Tiffany typ." Jag kliar mig i nacken. Hallå! Jag brukar faktiskt inte säga sånt här.
"Nej det är inte det." Säger hon. Jag sitter där helt stum med öppen mun. Va!?
"Men vad är det då?"Frågar jag, jag som trodde att hon var kär i mig, men nej.
"Min mamma är död. Säger Amber och faller ihop enumer. Min pappa berättade det för Emmy förut, jag lyssnade igenom dörren." Säger Amber med sprucken röst.
"Men det kan inte vara sant!" Säger jag. Just då kommer Mike och vi, eller ja, jag berättar allt för honom. Just när vi är klara kommer Emmy ut med Ambers pappa hack i häl. Jag ser skräckslaget på Emmy. Hon har sår och blåmärken överallt.
"Han sa att han skulle döda Amber eller mig, och då sa... jag... döda..mig." Säger Emmy med skakig röst. Mike sätter säg bredvid henne och kysser henne på hennes tining som har fått ett stort blåmärke på. Hon kvider till lite. Men när hon tittar upp och ser Amber så blir hon helt förskräckt.
"Hon fick reda på att sin mamma är död." Säger jag snabbt. Emmy nickar till svar.
"Men vad fan gör du här!?!?" Frågar+skriker Mike. Ambers pappa bara rycker på axlarna med ett elakt flin.
"Trodde ni verkligen att ni skulle få mina barn. Emmy harklar sig. Okej, mitt barn och mitt barns kusin." Säger Ambers pappa.
"Din JÄVLA ÄCKEL ELEFANT!! Skriker Amber. Han flinar och har just tänkt att gå men då ställer sig Amber upp och ger honom en käftsmäll, spark i skrevet och ett jätte hårt slag på ryggen. Mannen lägger sig ner och gnyr.
"Eller snarare myra." Säger Amber retsamt och puttar ner honom för trappan. Vi hör hur dörren stängs igen.

Ambers pappas pers

Jag går, eller snarare kryper ut från rummet som en myra. Isak står utanför min bil men när han ser mig, bara mig så mörknar hans ögon.
"Var är barnen?! Skriker han.
"Planen funkade inte." Säger jag men en ynklig röst för att jag har så ont.
"Funkade det med att flickans mamma är död?"
"Japp." Säger jag stolt.
Vi måste få tag på barnen innan deras chef får dom. Det är vi som ska få pengar inte dom!" Skriker Isak. Han verkar vara väldigt, väääldigt arg.

Emmys pers

När jag märker hur förkrossat hennes ansiktsuttryck är så får jag lust att springa fram och krama henne men jag har så ont att jag knappt kan röra mig.
Jag fattar inte hur Ambers pappa kunde slå mig så... han misshandlade mig i en timma!

Amber går fram till mig och ger mig en kram.
"Vad har hänt?" Frågar jag.
"Jag hörde vad ni pratade om." Jag ger henne ett medlidande leende. Hur kunde hennes pappa mörda Ambers mamma, och min moster! Han är helt sjuk i huvudet om ni inte redan har märkt det. Det är en stel, men skön tystnad, men Mike ska såklart bryta tystnaden.
"Han vill ha er tillbaka." Säger han. Orden ekar inom mig

han vill ha er tillbaka, han vill ha er tillbaka, han vill ha er tillbaka.

Neej! Det får inte vara sant. Jag kollar skrämt på Amber som gör detsamma på mig. En tår rinner ner för min högra kind. Jag svor tyst för mig själv. Inte gråta, gillar jag att 'bo' här?! Nej.

------------------------------------------------------
Hej allihopa! Jääätte långt kapitel idag. Hoppas ni gillar boken och glöm inte att rösta om ni tycker att den är bra, eller komentera. Ha en bra dag nu bästa läsare, hälsningar /M