Kidnappad 《Pausad》

▪17▪ lögn

Ambers pers

Nu är vi i någon butik. Det var två dagar sedan vi smet och har fortfarande inte hittat hem eller fått någon hjälp.
Vid disken så finns det några tidningar. Jag tar den nyaste och börjar bläddra. Det står faktiskt lite om oss. Men så ser jag det.
"Emmy kolla!!" Säger jag och viftar med tidningen. Jag visar henne artikeln. Där står det "Ett gäng tjejer blev sålda för jätte många pengar. Men det visar sig vara några killar i 18 års åldern." Emmy står där och bara gapar. Jag ser på hennes ögon att hon läser om och om igen.
"Det kan inte vara sant!" Viskar hon hest.
"Jo Emmy, jo." Säger jag.
"Vi måste rädda dom!" Säger Emmy. Är hon dum eller, dom har kidnappat oss!?!?
"Nej, dom har kidnappat oss!" Ropar jag och allas blickar förs till mig. Jag känner hur jag blir röd som en tomat. Emmy börjar skratta men blir snabbt allvarlig igen.
"Hallå! Vi kommer aldrig att glömma dom!" Säger Emmy irriterat. Mina ögon blir våta när jag tänker på det.och Emmy värkar märka det "Exakt!" Säger hon.
Vi köper en kartbok och går ut ur affären.
"Mot stan!" Ropar vi i kör. Vi känner blickarna bränna i ryggen men vi bara fnissar och fortsätter.

Vi går runt i stan och frågar andra  om dom har sätt vilka som vän
- Nej?
- Vad?
- ähh vad pratar ni om??
Det där är några exempel på svar som vi får. Men så plötsligt.
"Ja, dom gick in i det huset. Ps tjejerna var riktigt snygga!" Jag ger honom en käftsmäll och tar tag i Emmy och drar med henne åt det hållet som killen pekade mot.
Vi knackar på hur efter hus men antingen så öppnar ingen eller så vet dom inget om det.
"Ähh, jo jag bor granne med dom." Vi håller andan och springer till det sista huset vilket måste vara deras då, det sa iallafall hon. Vi knackar på dörren... inget svar. Vi ser en ringklocka och plingar på den. Jaa! Dom öppnar.
Men när jag ser vem som står där så finns det inget ord för hur jag känner mig. Mamma! Bakom henne hoppar ett barn fram.
"Mamma, vem är det?" Frågar barnet.
"Kan jag prata i enrum med dig AMBER??" Säger mamma strängt.
"Mmm." Mumlar jag.
Mamma leder in mig till ett likadant rum som jag har hemma. Ok??
"Jo, det är så.. att din pappa... gjorde dig med en annan. Sen så blev jag kär i honom och han gjorde slut med din riktiga mamma. Hon flyttade till New York. Men så fick jag veta hemligheten om att han är en kidnappare. Han lärde mig allt han kan innan han lämnade dig och mig, men egentligen så började han jobba för Isak. Och nu är jag också en kidnappare." Rabblar mamma upp. Jag står bara och gapar, är hon seriös?!?! Så det hon menar är att hon har ljugit för mig i nästan hela mitt liv och berättar det nu?
"Men varför skulle dom ta just mig?" Frågar jag efter att ha hemmtat mig.
"Du är speciell!" Säger mamma, eller som jag ska kalla henne, Jennifer.
"Vad heter min mamma?" Undrar jag.
"Fråga din far." Säger hon lågt. Jag nickar långsamt men just när jag har tänkt gå ut så kommer jag på... var är killarna!
"Vilka har du kidnappat?" Säger jag misstänksamt.
"Det lilla barnet du såg är mitt riktiga barn. Jag har kidnappat två ungdomar men nu har jag solt dom. Sen köpte jag några tjejer som bara hade klätt ut sig. Men dom hämtade en person nyss."
"Vem?" Frågar jag, jag måste få veta!
"Isak, Daniel och Sebastian." Säger mamma? NEEEEJJ!
"FAAAAN!!" Skriker jag.