Räddaren Av Mitt Liv

Kapitel 3

Jag sitter i ett instängt klassrum tillsammans med tjugo andra elever och en lärare som försöker undervisa oss i biologi. Jag sitter vid min bänk, längst bak i salen och försöker svara på några frågor ur ett häfte som jag fick av min lärare, men det går inte. Alla andra elever i min klass sitter bara pratar med varandra och fnissar åt mig. Fredrik, min lärare bryr sig inte ett dugg om vad de gör, han sitter bara med sin kaffemugg i handen, glasögonen på näsan och rättar gårdagens prov framme vid tavlan. Jag sitter med armbågen på bänken och väntar på att klockan ska ringa så att alla kommentarer och fniss sakta kan lämna mitt huvud för resten av kvällen. Och rätt som det är ringer klockan och jag kan äntligen resa mig från stolen.

-Oj, då var det visst redan slut för dagen, då ses vi imorgon igen elever, säger Fredrik samtidigt som jag packar ihop mina böcker. Proven får ni tillbaka imorgon!

Efter att jag äntligen har kommit iväg från skolan promenerar jag i min ensamhet i solsken med ryggsäcken över axeln. Jag tar alltid genvägen genom skogen för att slippa gå med resten av skolan. Efter att jag passerar den ovanligt ljusa och torra skogen där det mest luktar mossa och barr kommer jag fram till bostadsområdet. Jag får direkt syn på det smutsvita, rätt stora huset och går in på gräsmattan som ligger precis vid dörren in. Jag öppnar försiktigt den gråa dörren och möts av en skrikande Albin som står och grinar. Jag puttar lätt bort honom ifrån skostället så att jag kan ställa upp mina svarta, oäkta Converse. Albin börjar skrika extra högt och slår mig om och om igen.

-Lägg av! säger jag och tar med mig min svarta ryggsäck förbi den stökiga hallen där det är fullt med leksaker och skräppåsar överallt in till mitt rum som ligger till vänster.

Innan jag öppnar dörren ropar jag på mamma så att hon vet att jag är hemma, inte för att hon skulle bry sig, med det är en vana som jag har. Till slut öppnar jag dörren och möts av en instängd luft. Jag har visst inte öppnat fönstret innan jag lämnade huset idag. Min säng är som vanligt inte bäddad, varför skulle den vara det när man ändå bara ska sova? Garderoben är som vanligt öppen och det hänger fullt med kläder ur den, den svarta mattan är konstigt nog kvar på golvet. På dem vita väggarna hänger det fullt med bilder på mig och min före detta kille Oliver. Jag kan fortfarande inte släppa honom, även om det var en månad sedan idag som han gjorde slut med mig. Jag sätter mig på täcket på min säng och tittar på bilderna. Det han gjorde mot mig var fruktansvärt, han lämnade mig för en annan tjej som är mycket snyggare och bättre än mig. Jag tar upp min bärbara dator som ligger på mitt sängbord med allt annan krafs och sätter på en låt som ett känt hårdrocksband gjorde för ett tag sedan. Jag höjer och höjer, jag höjer tills det inte går mer. Jag skriker allt vad jag har och reser mig upp ur sängen.  Jag springer och river ned två bilder från väggen och ställer mig och stampar på dem. Jag river ned en efter en tills alla bilder är nedrivna. Jag slänger mig snabbt ned i sängen och gråter en skvätt så att min mascara kladdar i hela ansiktet. Dock är inte jag den typen som använder smink, men just idag kände jag för det. Jag tar upp en gammal skokartong som jag har klistrat på massa glitter som ligger under sängen och öppnar locket. I lådan möts jag av ännu en bild av mig och Oliver, det är också den sista som jag har kvar. En bild på när vi håller om varandra och skrattar. Bilden kommer ifrån klassresan i sexan, den dagen som vi faktiskt blev tillsammans. Den dagen som han gick fram till mig för att hans killkompisar tvingade honom. Efter sexan splittrades vi och hamnade i två olika klasser. Sedan flyttade han till en helt ny stad efter att vi hade gjort slut. Jag tar upp bilden och ska just dra sönder den, men jag ångrar mig och lägger istället tillbaka den i lådan igen. Bredvid bilden ligger en kniv. Kniven som jag skapade mina ärr på min arm med. Jag tar upp den och drar den sakta och försiktigt vid armen i luften. Jag tar sakta bort den.