Räddaren Av Mitt Liv

Kapitel 15

Jag sitter längst fram i en supervarm bil och svetten bara rinner ned ifrån mig. Att ha solen i ögonen och en mamma bredvid som inte gör något annat än att babbla är inte så speciellt trevligt. Vi är på väg till köpcentrumet som är ungefär en kvart hemifrån, eller ett köpcentrum är det inte, eftersom att det knappt finns några affärer. Idag har mamma tänkt att vi ska kolla på en skolavslutningsklänning till mig, för imorgon gäller den jobbiga dagen då alla ska stirra på mig.

-Imorgon är verkligen en speciell dag! säger mamma glatt samtidigt som hon kör i full fart. Idag får vi hitta en riktigt speciell och fin klänning, inte varje dag man går ur nian.

-Mm, får hon till svar av mig.

Efter en stunds åkande är vi äntligen framme på parkeringen. Den lilla parkeringen som finns är proppfull med bilar och människor men ändå lyckas mamma hitta en plats att ställa bilen. Precis vid ingången.

-En perfekt plats för oss! säger hon när hon kör in bilen i parkeringsrutan.

Efter att mamma har stannat bilen hoppar jag ut och mamma strax efter. Köpcentrumet är litet och enkelt, nästan mindre än vad skolan som jag går på är. Vi går mot ingången och möts av ett hav med folk. Vi tränger oss fram för att komma fram till en liten, liten klädaffär där de säljer billiga kläder som nästan går sönder direkt när man får på sig dem. Där inne är det som vanligt nästan inget folk för de vet att det inte är någon idé att handla kläder där. Bara några ynka personer och min mamma förstås, hon syns väldigt tydligt i sin gula, gräsligt fula klänning. Mamma går fram och kollar på ett gäng hemska klänningar och jag tror nog att jag ska spy.

En i personalen kommer fram och frågar om mamma behöver hjälp med något.

-Ja tack, min flicka här går ur nian imorgon förstår du och hon skulle behöva en klänning, säger mamma och håller om mig.

-Jaha, vilken typ av klänning letar du efter? frågar hon mig och jag ska just svara.

-Något gult eller orange typ kanske, avbryter mamma mig.

Jag hinner inte säga det jag egentligen vill innan kvinnan har förflyttat sig till andra änden av affären. Mamma hänger efter som en svans och jag därefter. Butikskvinnan håller upp en skrikgul klänning med spets nedtill, nästan lika hemsk som mammas.

-Men Klara, den är ju jättefin! säger mamma och försöker övertala mig till att ta den.

Kvinnan tar fram ännu fler fula klänningar men ingen passar i min smak.

-Jag vill ha, säger jag och blir avbruten igen.

-En grön klänning då? säger mamma och butikskvinnan går iväg och hjälper någon annan.

På väggen, rakt framför mig hänger det en gräddvit spetsklänning med flera tunna lager. Jag bara ser framför mig hur jag snurrar på en äng med den på mig. Hur solen skiner får mitt ljusa hår att glittra. Hur alla andra runt omkring tittar på mig med häpna ansiktsuttryck, på ett positivt sätt.

-Den är fin mamma, säger jag och pekar på klänningen.

-Den kan du minsann inte ha, säger mamma. En sådan ska Kajsa ha på sig imorgon.

Efter flera timmars kollade i en och samma affär beslutar vi oss för att åka hem. Det får bli förra årets klänning i alla fall.