Räddaren Av Mitt Liv

Kapitel 23

Jag reser mig upp ur sängen där jag har legat dygnet runt de senaste dagarna i totalt mörker. Jag sätter mig på sängkanten och sträcker svagt på mig. Jag tittar mig omkring i mitt rum, bilderna på mig och Oliver ligger fortfarande kvar överallt på golvet och skräpar. Jag skäms nästan över att jag inte har tagit upp dem än. Kläder ligger exakt överallt i mitt rum, förutom i garderoben där de ska ligga. Jag suckar djupt och lägger armarna i kors. Jag tar upp ett hårband som ligger på det dammiga golvet vid sängkanten och sätter upp mitt hår i hästsvans. Håret är rätt så fett och trassligt, inte konstigt med tanke på att jag inte har orkat varken duscha eller borsta håret på ett tag. Jag reser mig helt och hållet upp och går fram till fönstret och drar bort de svarta gardinerna och förväntas mötas av ett starkt solsken, men istället möts jag av spöregn.

-Jaha, säger jag högt för mig själv och suckar ännu en gång.

Jag vänder mig om mot röran i mitt rum. Jag bestämmer mig äntligen för att ta hand om det. Jag tar fram min tomma papperskorg som står under mitt överfulla skrivbord och börjar plocka upp pappersbitar ifrån golvet.

Efter att ungefär hälften är upplockat börjar jag istället med att plocka upp kläderna. Jag tar upp en grön t-shirt som jag egentligen inte har någon aning om när jag hade den senast, dessutom vet jag inte om den är ren eller smutsig. Jag viker ihop den och lägger den i en hög på sängen. Jag fortsätter att plocka upp klädesplagg, ett efter ett och till slut, efter en timme är alla kläder upplockade ifrån golvet som nu ligger på sängen. Jag går och lägger in kläderna i garderoben och försöker göra det snyggt och prydligt, men det är typ omöjligt om man är som jag. Det som är kvar på golvet nu är några pappersbitar. Jag sätter mig ned och lägger dem i papperskorgen och till slut är de borta.

Efter att sängen har bäddats ren och en dammsugare har gått igenom rummet är det äntligen klart. Jag slänger mig ned i sängen och förstör bäddningen igen. Jag tar upp min mobil och kollar bland missade samtal. Ludwig har inte ringt en enda gång. Jag försöker ringa honom, men det går bara direkt fram till svararen. Undrar hur länge han ska hålla på såhär, allt på grund av ett svartsjukt ex. Jag reser mig upp ur sängen igen och går ut ur rummet. Mitt framför min dörr står mamma med en kopp i handen. Det är ovanligt tyst.

-Jag skulle precis komma in till dig och fråga hur det är med dig, säger hon när hon får syn på mig. Hur är det nu? Är det bättre? Eller sämre? Hur mår du?

-Jag mår inte alls, säger jag och mamma verkar inte förstå någonting. Jag ska ta mig en dusch.

-Men vad gör jag med ditt te då? säger mamma.

-Drick upp det du, säger jag och går mot badrummet. Förresten, var är alla? Tänkte på att det är så tyst.

-Pappa tog med sig dina syskon till lekplatsen, säger mamma och börjar gå mot köket för att hälla mitt te.

-I regnet? säger jag och ska just stänga dörren till badrummet.

-Det regnar inte längre vännen, ropar hon till mig som precis har stängt dörren.

Efter att jag har tagit mig en välförtjänt dusch är jag nu redo för lite slapp på soffan. Jag går mot vardagsrummet klädd i Ludwigs tröja, känns typ som att jag inte går i något annat nu för tiden. Jag blir lite överraskad när jag ska sätta mig ned i soffan och får syn på soffbordet. Där står det två tekoppar, en skål med mängder av popcorn och några tända ljus. Mamma kommer in i rummet och släcker taklampan så det nästan blir kolsvart. Hon kommer och sätter sig bredvid mig i soffan och tar fram en mysig filt och lägger över hos.

-Vad mysigt du har gjort det, säger jag och tittar glatt på henne.

-Vi får ju passa på lite nu när vi är ensamma, säger min lilla mamma, eller lilla och lilla, det är väl att ta i.

Hon sätter på en film som jag inte har sett på flera år, den filmen som jag alltid skulle kolla på när jag var liten. Törnrosa, det var verkligen det bästa jag visste. När mamma trycker på play sprids lyckan inom mig så att jag nästan blir sprallig. Jag tar tag i popcornskålen och lägger den i mitt knä. Jag kurar ihop mig i mammas famn och hon stryker sina händer igenom mitt blöta hår.