Räddaren Av Mitt Liv

Kapitel 4

Jag och min så kallade familj sitter vid köksbordet för att äta middag. Jag är placerad i mitten av Olle och Albin som bara sitter och skriker på varandra och kladdar köttfärssås på mina kläder. Mittemot mig sitter mamma bredvid Emelie och Milton och häller upp spagetti till sig själv. På ändarna sitter pappa och Kajsa.

-Hur går det i skolan nu barn? Bara två veckor kvar nu, säger mamma och delar Emelies spagetti.

-Bra! säger Kajsa. Nästa vecka ska vi ha lekdag med hela skolan.

-Jaha, så Milton och Olle ska också vara med alltså? frågar mamma och Kajsa nickar. Vad roligt för er!

Jag tar upp armbågen på bordet och pillar med gaffeln i maten. Man bara ser hur pastan är dränkt i smör och jag blir äcklad.

-För dig då Klara? Är det tufft nu de sista veckorna? frågar mamma och jag nickar diskret. Tänk att du går ur grundskolan snart.

Albin skvätter köttfärssås på min vita t-shirt och jag får en sådan lust att bara skrika på honom, jag låter bli till en början, men sedan går det inte.

-Albin! skriker jag på min lillebror.

-Men snälla Klara, han är bara fyra år, sådant händer alla, säger pappa och jag får sådan lust att bara kasta sleven till köttfärssåsen i ansiktet på honom.

Jag skjuter ut stolen och reser mig upp och tar upp min tallrik från bordet.

-Men ska du inte ha mer? Lite till orkar du väl, säger mamma.

-Nej, jag är klar, säger jag och trycker in min disk på den fulla diskbänken där det finns plats.

Jag går mot hallen och tar på mig mina oäkta Converse och springer ut i min rosa-blåprickiga pyjamas genom dörren. Jag promenerar i den svala luften vid solnedgången bland alla stora, vita hus. Jag ser igenom fönstren hur familjer sitter och äter middag tillsammans i lugn och ro och verkar så lyckliga. Jag suckar lite lätt för mig själv. Jag stoppar ned mina händer i fickorna på pyjamasbyxorna och sparkar på gruset framför samtidigt som jag går, men jag har ingen aning om vart. Jag ruskar lite på mig och känner att det blir allt mer kallt, men det är ju trots allt kväll. Efter en stund får jag för mig att gå till en butik som ligger alldeles precis vid bostadsområdets slut. Jag fortsätter att gå bland husen och ökar takten. Till slut kommer jag fram till butiken som ägs av ett gammalt par och som har jobbat där i säkert fyrtio år. I butiken säljs det allt från mat till hobbygrejer, även ifall den är ganska så liten. Parkeringen ser helt öde ut, nästan inga bilar är parkerade, bara ett fåtal. Fast det är ju sant, alla badgäster har ju inte kommit riktigt än. Jag passerar den nästan tomma parkeringen och går fram till ingången. Jag tar tag i handtaget och känner ett obehag med tanke på hur många personer som faktiskt har tagit i det med sina lortiga händer. Det första jag får syn på när jag kommer in är de gröna korgarna till vänster och tuggummiautomaterna till höger. Jag passerar och går istället in i själva livsmedelsavdelningen. Först av allt är frukt och grönt som jag snabbt passerar. Egentligen vet jag inte ens vad jag gör här. Efter det kommer brödet och kakorna. Vid en hylla fullt med bullar och småkakor står klassens coolaste gäng och väljer bakverk. Astrid och hennes spinkiga tjejgäng och Christians raggargäng som bara åker på sina mopeder och dricker energidryck och raggar på tjejer. Jag får lite smått panik, jag gömmer mig bakom ett bord med nybakat, saftigt bröd på och hoppas på att de inte ska se mig. Hur kunde jag glömma? Det är ju idag som de coola ska till stranden och snacka skit om oss andra och bli berusade på energidryck och smaska tuggummi. Eller vad jag hörde när jag tjuvlyssnade i skolan, de ska till stranden och umgås. Men alla vet ju mycket väl vad de ska göra.

-Alltså ska vi skita i kakor då eller? Jag har inte hela dagen på mig, hör jag hur Astrid säger. Om vi inte kan komma överens så drar jag.

-Ja, jag håller med henne, jag har ändå dricka och chips i påsen, säger Christian som står med en påse i handen.

Gänget går sakta men säkert åt mitt håll för att lämna butiken. Jag sitter på huk och har händerna framför ögonen och hoppas på att de inte ska se mig.

-Nämen hej Klara, säger Astrid och får syn på mig och himlar med ögonen. Försöker du gömma dig för oss?

-Men, okej att du vill äta lite bröd då och då men du behöver ju inte ta med dig allt som butiken har, säger Christian och alla andra börjar skratta. Ha en trevlig kväll, eller inte.