Touched by you m.g.

kapitel 8

//Jag har hemundervisning så kommer ha mycket mer tid att skriva! Nu i början kommer kanske 2 kapitel om dagen (Ett vid ish 12 och sen ett på kvällen) men jag vet inte hur länge det kommer hålla haha men jag har väldigt mycket idéer för den här boken och förhoppningsvis kommer den inte vara lika sad som mina förra (Ni som läst mina tidigare böcker vet att jag gärna tar i på den fronten lol)

Surt lämnade jag engelska lektionen. Timo hade blivit tvungen att stanna och prata med sin grupp. Personligen hade jag ingen aning om vart min var förutom Ludwig. Han stod bredvid mig haha. "Vart fuck är dom efterblivna tvillingarna" muttrade jag surt och Ludwig började skratta. "Asså chilla Lollo, jag ringer Tinus" 

Suckades satte jag mig ner runt ett bord i korridoren och Ludwig hängde på. Jag hörde hur han pratade med Martinus och alltför snart såg jag honom, och hans bror komma gåendes i korridoren. Martinus hånlog och blinkade mot mig. Äcklat slog jag ner blicken och såg ner på mina fingrar. "Nämen tjena Lollo, Ludwig" Sa Han och satte sig bredvid mig. Snabbt flyttade jag min stol mer åt Ludwig. "Martinus låtsades inte om det. "Så vi vil skrive om Bibelen. Jeg foreslår at vi alle skriver våre egne deler og så sender til min kjære bror som vil fikse det sist eller hvordan Marcus? " Ludwig nickade och kollade snabbt på Marcus som suttit tyst hela tiden. 

Marcus var mycket tystare än Martinus, och absolut mindre jobbig. Men han var lika IQ befriad som sin bror. Jag  reste mig upp och tänkte gå ifrån dom då jag åter hörde Martinus röst "Lollo, heng meg hjem og plugg" Jag snurrade hastigt runt och stirrade ilsket på honom. Hur kunde den mall grodan tro att jag ville vara ens i närheten av honom. "Ursäkta? Tror du seriöst att jag ska följa med dig hem din äckliga bortskämde jävel?!" Utropade jag och kände hur ilskan steg. Martinus bara log och blinkade med ena ögat. "Jeg vet du vil, men din kjærste vil sikkert si noe" Flinade han. Jag förstod inte vad han ville! Skulle han bara försöka provocera mig eller trodde han seriöst att jag ville ha honom?! 

"Martinus hun ønsker ikke å gå hjem, akseptere det din dumme idiot" Sa plötsligt Marcus utan att titta på sin bror. Både jag och Martinus tittade chockat på honom. Han hade bara suttit där tyst och själv hade jag nästan glömt att han faktiskt satt där. Martinus himlade med ögonen men slog tillslut ut med armarna. "som du vil ha min kjære bror ..." suckade han och reste sig också så han stod alldeles inpå mig. Han var mer än ett huvud längre mig och han log överlägset. automatiskt backade jag för att komma undan honom vilket gjorde att hans leende blev ännu bredare. "Martinus" Sa Marcus varnande. Jag backade ännu några steg ifrån honom innan jag vände på klacken och gick i från med raska steg "Tilbudet er fortsatt der kjære" Ropade han efter mig.

Fredag samma vecka:

Hela veckan hade Martinus hängt efter mig som ett äckligt pervo. Jag längtade så fruktansvärt mycket till lovet som var mindre än 6 timmar bort. Jag skulle bara klara mig igenom dom sista lektionerna och imorgon skulle vi åka till Åre i en hel vecka. En hel vecka utan skola, utan läxor och dom mest irriterade tvillingarna i världen. Lektionerna segade sig fram och jag kände hur jag bara ville komma där ifrån. Isak och Ludwig var nog dom värsta under lunchen. Dom bara höll på att prata om hur tråkigt deras lov skulle bli.

Jag himlade diskret med ögonen åt Timo som log. "Vi får lov om mindre än 3 timmar, du klarar det" Sa han. Jag nickade tankfullt och reste mig upp. han gjorde detsamma. Tyvärr kom Martinus efter. Han var hans bror var dom enda som inte hade pratat om sitt lov. Säkert skulle dom bara gå runt i Stockholm som två divas...

Jag gick själv till spanska lektionen då Timo hade Tyska tillsammans med Ludwig och Isak. Överallt runt om mig kände jag den nervösa upphetsningen av att det snart skulle bli lov. 

Vår spanska lärare Tobias hade extra svårt att få tyst på klassen idag, flera killar sprang runt och brottades. Mikel fick en armbåga i magen och typ dog samtidigt som tjejerna, med undantag för mig satt och fnissade. Tobias log tröttsamt mot mig. För en gångs skull var jag den enda eleven som satt tyst och faktiskt jobbade. PÅ spanska skrev jag en novell om en liten flicka som upptäckte att hon hade flera olika liv. Varje minut kollade jag upp på klockan och kände hur ivern kom närmare. Vi skulle sluta om 10 minuter.. 9 minuter... 8 minuter... 3 minuter... 

Den bedövande skolklockan ringde och ALLA elever reste sig upp som om blixten slagit ner. Dom började skrika mer en normalt och sprang som galna mot dörren. Jag följde tyst efter. Jag längtade så fruktansvärt efter att få komma hem, packa mina kläder och skidor, sätta mig i bilen tillsammans med Chessy och åka härifrån.

Hela korridoren dånade av elever och jag hade mer problem än vanligt att komma fram till mitt skåp. Folk knuffade mig till höger och vänster och jag svor på att jag hade fått minst två blåmärken. Vid mitt skåp stod Timo och väntade på mig "Jag kommer inte träffa dig på en vecka" sa han och putade med underläppen. jag kunde inte låta bli att skratta. "hade min resväska inte varit så full med kläder hade jag lätt tagit med dig" skrattade jag och gav honom en snabb kram innan jag låste upp mitt skåp och tog mina grejer. Äntligen skulle det bli lov och jag skulle slippa alla.

//ett liite kortare kapitel men soon it's gona happened stuff