Timos läppar var mjuka mot mina, han rörde lätt med händerna över mitt hår. Jag borde backa, borde skrika åt honom. Han hade ingen rätt att göra såhär. Men det var omöjligt. Jag bara stod där med slappa händer och lät honom kyssa mig. När han tillslut backade undan flämtade han svagt "Jag lovar, Marcus kan inte kyssa dig sådär" Jag harklade mig och såg upp på honom. Timos kinder blossade och han såg yngre ut. "Timo.." Viskade jag och lutade mig trött mot väggen. Han borde veta. Jag har sagt minst hundra gånger att vi bara är vänner "Säg inget mer Lolita, jag är bättre än han. Du vet om det" sa han och kom närmare. Snabbt höll jag ut mina båda händer. Jag ville inte att han skulle komma nära mig igen. jag kunde inte låta mig falla igen "Sluta Timo. Jag får vara med vem jag vill och..och det ger dig inte rätten att kyssa mig!" Dom sista orden skrek jag nästan.
Utan att se på honom igen vände jag mig om och gick med bestämda steg mot hallen. Jag drog ilsket på mig mina skor samtidigt som jag kände tårarna droppa ner. Just som jag skulle springa ut genom dörren tog han tag i min arm. Jag såg hastigt upp och hans Hazel färgade ögon såg in i mina suddiga. "Lolita, stanna" Viskade han. Jag såg på honom några sekunder innan jag äcklat drog tillbaka min hand "Släpp mig!" Väste jag och innan jag visste ordet av var jag ute ur huset.
Då kom allt... kyssen nej åh kyssen... Jag kände ett svagt illamående och var tvungen att luta mig mot den kalla tegelväggen till huset. Varför varför hade han kysst mig. Var han tvungen att kyssa mig? Han hade nyss förstört allt. Och jag hade ingen att gå till.. Tankarna surrade medan jag gick längs Karlaplan. Om jag skulle komma hem såhär skulle mamma fråga en massa. Människor stirrade på mig när dom gick förbi. Förmodligen pågrund av dom stora mascara fläckarna likt droppar hade stelnat längs min kind. Jag förstod egentligen inte varför jag var så upprörd. Det var bara en kyss Lolita... Men det var inte det. Han hade tyckt att det var han som skulle bestämma vem jag skulle vara med Som om alla jag träffar måste vara Timoaproved. Det var väll ändå mitt val eller hur? Skulle han bete sig som en maktgalen version av Hitler orkade jag inte vara med honom. Det kanske låter konstigt men det kändes inte rätt.
--
"‹hvordan var i går?" Jag såg upp på Martinus med en mördande blick. Han log och höjde händerna i lufter. "har noen pms?" Sa han och flinade. jag klappade halvhjärtat till honom på armen "Nej men det var helt sjukt igår bara.." suckade jag och fortsatte gå i korridoren påväg till matsalen. "Fortell meg" Sa han och log åter mot mig. "Vänta till lunchen, vi behöva väll inte sitta med dom andra eller?" sa jag och tog en tallrik från bordet. Han nickade och sig frågande på mig.
Vi gick utan att titta förbi Ludwig, Isak och dom andra vid deras bord. Dom höjde blickarna och såg konstigt på oss. Vi slog oss ner vid ett bord på andra sidan den stora matsalen. "Hva skal du fortelle meg?" Sa Marcus och tog en klunk mjölk. jag skruvade obehagligt på mig och såg ner på min tallrik. "j-j..ag gick till Timo igår kväll" stammade jag fram med plötsligt heta kinder " Och han kysste mig... mot min vilja" Jag såg osäkert upp på Marcus. han såg spänd ut. Som om han spände varenda muskel i sin kropp "Han hvad?" Morrade han och såg spänd ut "Kysste mig, och nu kan jag inte se honom i ögonen och... Marcus jag har förlorat min bästa vän!" Jag kände hur tårarna skulle komma snart. Varför var jag så patetisk och grät över allting? "Kan jeg gå og slå den idioten?" Jag såg chockat på honom. "Nej?" mumlade jag och försökte att låta bli att blinka.
Marcus lutade sig bak i stolen och såg fundersamt på mig "Ingen vil bli rørt uten at du vil ha det" Sa han sedan mjukt och la sin hand över min som låg på bordet. "Er det rolig hvis min hand er her?" Fortsatte han. Jag nickade och såg på våra nu sammanflätade händer. "Er det greit hvis jeg gjør dette?" Han släppte min hand och la den istället över min kind. "ja.." andades jag fram samtidigt som jag kände värmen från honom sprida sig inuti mig. "Ja" sa jag tydligare och lutade mitt huvud mot hans lena hand.
Jag hade inte lagt märke till dom brännheta blickarna i ryggen.
Blir såå glad när ni kommenterar
VOUS LISEZ
Touched by you m.g.
ComédieFörfattare: Hej! Ska försöka hålla liv i denna bok då det tyvärr inte går bra att fortsätta på "Me" serien:( //"Dom trodde att jag skulle vara bra för dig, men jag väckte ditt innersta monster.till liv. Men som du rörde mig. Sluta aldrig..."
