Touched by you m.g.

kapitel 3

"Kom igen Lolitaaa! Jag vill hem" skrek min lillasyster Chessy och drog i min arm. Jag suckade ljudligt och började följa efter henne med tydliga klampande steg. "Asså hur gammal är du? 5?" muttrade jag och drog fram husnyckeln och låste upp ytterdörren. Hon sparkade surt till mina ben och klampade in i hallen. Själv följde jag efter och gick raka vägen in på mitt rum. Jag låg efter i bokstavligt talat allt i skolan. No provet hade gått skit och om jag inte bättrade mig skulle jag behöva gå om 9:an, vilket var den värsta mardrömmen någonsin då jag inte skulle kunna vara med Timo. Så för ovanligheternas skull drog jag fram min laptop och mina skolböcker Samtidigt som jag gjorde plats på mitt skrivbord.

Jag skulle just börja skriva min uppsats om andra världskriget då min mobil gav ifrån sig ett pling. Snabbt tog jag mobilen: macbig02company skriver...

||macbig02company:
hvorfor svarer du ikke?

||Lollo:
Blev bara chockad, du ska liksom börja min skola o ja hur fuck fick du min snap creep?

||macbig02company:
Jeg er ikke en creep, det er broren min, det er det. Jeg er den snille typen av oss to:)

||Lollo:
Hur fick du min snap?
Öppnad 1 minut sen

Jag suckade högt för mig själv, idiot han är. När han kommer till skolan ska jag hata honom, jag och Timo kan skapa en klubb emot honom jag svär. irriterat la jag ifrån mig min mobil och återgick till att skriva om världens tråkigaste krig...rip mig.
*

Som vanligt försökte jag tränga mig fram till mitt skåp, och som vanligt gick det lika långsamt som alltid. När jag väl fått upp låset och plockat fram mina matte böcker vilket var vår första lektion tittade jag för säkert femtonde gången bakom axeln för att försöka få syn på den läskiga norska killen. Såklart var jag nyfiken, liksom han tog kontakt med mig och allt. Timo kom fram till mig och la armen om mig. Det här var normalt för oss, vi betedde oss ungefär som ett gammalt par på en bondgård. Ganska skevt om jag skulle tänka efter.

"Asså jag vill hitta dom där jävla tvillingarna" muttrade jag när vi klev in i matte salen. "I get it now.." suckade Timo och släppte mig då vi satte oss ner. "Men asså han tog kontakt med mig, precis som om han vore typ 40 bast" Sa jag och slog upp matteboken. Jag låg ungefär 20 tal efter Timo, som ändå inte är bra på matte. Men den här lektionen gick värre än någonsin då jag endast tänkte på dom två idiotiska tvillingarna som jag automatiskt börjat hata även om dom bara är två normala personer.

Ännu en lektion segade vi oss igenom innan vi började gå mot matsalen. Jag hängde trött på Timos axel och var helt utmattad efter att ha bråkat med våran bild lärare hela lektionen. Timos vänner väntade på oss vid ingången som vanligt. Isak höjde handen till mig och lite smått förvånat höjde jag den tillbaks.

"Hallå vart är dom där tvillingarna?" Var det första jag sa när vi kom fram till dom. En stel tystnad kom smygande, ända tills Lukas sa "Asså det visade sig att dom inte var så vanliga" Och så nickade han åt Isak som flyttade sig lite. På grund av alla elever som skyndat in i matsalen hade jag inte sett dom två killarna som stod snett bakom Isak, liksom lite utanför vår lilla slutna cirkel men ändå med på nått sätt. Dom var extremt lika, jag såg ärligt ingen skillnad på dom. Dom båda hade sandblont hår  och rådjursfärgade ögon. Dom verkade nästan skina, som om dom stack ut ur mängden från vår tråkiga skola.

"Ehm, är dom med oss?" mumlade Timo till Lukas som nickade och drog undan Timo en bit för att prata med honom. Jag vände mig frågande om men Isak drog i min arm. "Palla vänta vi går in och visar dom här nybörjarna hur mycket bättre Sverige är med sin skolmat" Jag nickade och följde efter Isak och Ludwig samtidigt som tvillingarna tveksamt följde efter. Medan vi stod vid salladsbaren kunde jag inte låta bli att snegla på dom. Jag verkade inte vara den enda. Nästan varenda tjej stirrade på killarna, och det konstiga var att dom verkade veta om det. Men dom brydde sig inte. Bara stod där och lät alla stirra på dom. Isak hällde slafsigt ner en skopa soppa till mig och vi började gå mot vårat vanliga bord. Utan Timo bredvid mig kände jag mig väldigt osäker. Faktumet att tvillingarna satt mitt emot mig skrämde nästan skiten ur mig. Speciellt att en av dom hade stalkat upp mig. eller hur hade han annars lyckas? Var det bara slumpen? 

Det var väldigt stelt runt bordet idag. Killarna som jag fortfarande inte visste namnet på satt bara tysta och petade i maten precis som jag. När Timo hade kommit hade han och Lukas försökt starta en konversation. Utan framgång. Tillslut öppnade jag munnen "V..varför stirrar alla på er?" mumlade jag mot tvillingarna. Dom såg båda helt synkade upp på mig med höjde ögonbryn "Hvorfor? Vi er Marcus og Martinus" sa den ena tvillingen. Jag skakade oförstående på huvudet. "Vadå, är ni typ kändisar eller nått" Nu stirrade hela bordet på mig. Till och med Timo verkade redan veta om det här. "man kan sege det" Sa samma av dom två och rynkade på ögonbrynet. Jag synade dom noga. Förutom dom svindyra märkeskläderna verkade dom som helt normala 16 åringar och inte alls som några kändisar. "Hva heter du?" Frågade den andra tvillingen och rätade på sig. "Lolita, eller Lollo" Sa jag och tittade tveksamt på Timo som om jag hade glömt vad jag hette. Sedan riktade jag åter blicken mot den andra borden som också tittade på mig. "er det deg som er Lollo?" Jag nickade himlade med ögonen "Och det är du som är macbig02" Längre han jag inte för han hade satt ett finger för munnen. "du kan ikke si det! Det er min private snap" väste han förbannat och tittade sig sedan snabbt omkring. Plötsligt kände jag hur ilskan bubblade upp i mig och jag reste mig med ett knak! "Visst Mr. trorduenågot!" Sa jag och lämnade snabbt bordet med ilskna steg

//Oj va jag skriver:)