Touched by you m.g.

Kapitel 20

Bara jag som har problem med att logga in på wattpad?

Dom stod och stirrade på varandra med galna blickar och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Samtidigt var jag fortfarande yr av kyssen och nu yr av allt dom sa. Vad menade dom med att jag inte skulle få se Marcus? Han var min enda vän nu utan Timo..

"Ut Martinus!" Sa Marcus och stängde dörren rakt i Martinus ansikte. Jag sprang snabbt fram till honom " Marcus vad var-" "Du trenger ikke å bekymre deg" Sa han snabbt och snurrade runt så han stod mot mig. Jag omfamnade honom snabbt. Han andades häftigt men hans kram var beskyddande "Jeg vil ikke la ham ødelegge noe" mumlade han mot mitt hår och pussade mig på hjässan. Jag blundade och tryckte mig närmare honom. När han väl släppte såg han trött på mig. " Jeg tror du må gå hjem nå, jeg kommer med deg" Jag visste att det inte var någon ide' att säga emot så vi plockade ihop böckerna och gick ut i hallen. Där var det ingen Martinus och heller inte i hallen. Vi tog på oss och gick ut.

Det regnade och blåste fruktansvärt och jag tog snabbt tag i Marcus hand. Han log och vi började gå i mörkret. "Jeg savner ham noen ganger, den gamle martinusen" Sa han plötsligt. Jag såg på honom. Han log sorgset "Han kanske kommer tillbaks, jag lyssnade lite på era låtar. Ni var duktiga" Sa jag och kramade hans hand. Sen fortsatte vi gå tills vi kom fram till min port.

"Hejdå Marcus.." Mumlade jag. "heida" sa han. Jag vände mig om men då drog han mig tillbaks och tryckte mig mot sig. "Tror du kan dra utan en kyss?" Flinade han och pressade sina kalla läppar mot mina. Jag kysste mjukt tillbaka. Fan vad jag önskade att den här stunden kunde vara för evigt... Men jag var tvungen att komma in innan pappa märkte något. "Hejdå" Sa jag igen och den här gången lät han mig gå in genom den stora träporten.

Jag skyndade upp för trapporna och öppnade dörren. Klockan var inte mer än 19 så han borde inte säga något. Snabbt slank jag in på mitt rum och stängde tyst dörren efter mig. Där la jag mig på sängen. Mins läppar formades i ett leende som jag inte kunde hejda. Försiktigt snuddade jag med mitt finger på min underläpp, för bara några minuter sedan hade dom varit tryckta mot Marcus Gunnarsens läppar. Det kändes nästan som om dom fortfarande var det...

--

På morgonen vaknade jag och såg mig om. Så skönt att det äntligen var Lördag. Jag skulle bara ligga och slappa hela dagen. Inte ens gå utanför dörren. Jag gick upp. och fram till min garderob där jag rotade fram en svart bralette och ett par adidas byxor. Sedan gick jag ut i köket. Där satt Chessy, mamma och pappa. "värst vad glad du verkar vara" Sa mamma från sin mobil jag log men det såg hon inte. Jag satte mig vid bordet och tog lite flingor med mjölk. Det smakade konstigt nog godare än vad det brukade göra och snart var skålen tom.

Dagen gick fortare än vad jag trodde och snart var det kväll. jag hade kollat ut hela Riverdale på Netflix och gjort klart mina läxor så att dom var klara. Inget kunde bli bättre. Då ringde telefonen och jag tog ivrigt fram den. Kanske det var Marcus!

Men det var Timo. Mitt humör sjönk hastigt när jag klickade på den gröna knappen. "Ja?" Jag fick inget svar. Det bara raspade svagt i bakgrunden "Lolita.. s-snälla kan du komma hit?" Hans röst var svag och skakig, som om han grät. "Vad har hänt Timo?" Jag hörde honom hacka efter andan "j-jag försökte ta livet av mig..."