Touched by you m.g.

kapitel 15

"Timo" Flämtade jag och såg chockat på honom. Han hade fortfarande inte rört på sig utan stod som fastfrusen. "Så det är det här som har hänt med dig? Du och.. du och han?" Spottade han konstigt nog fram! Hans ilska va inte diskret. "Timo rolig deg, det er ikke slik det ser ut" Sa Martinus snabbt. Timo höjde ironiskt på ögonbrynen.

"Nehee så ni bara står här o kysser varandra?! Så jag bara inbillade mig?" Nu tröttnade jag på honom. Vad var det med honom egentligen? "Timo ge dig vi har inte kysst och varför bryr du dig ens?" Suckade jag och tog automatiskt Marcus hand. Den handlingen verkade få honom att gå i taket "Asså Lollo du känner inte människan! Hur kan du fucking hålla i hans äckliga hand?! Varför?" Skrek då Timo som en barnunge. Ögonen var nu så små att han skulle kunna va en gris, vilket matcha med hans ljusrosa ton i ansiktet. "Jag... Jag är den som borde hålla dig i handen" suckade Timo och såg upp på mig. "Jag är den som borde kyssa dig på pannan och jag är bättre för dig än den där självupptagna själviska fula-" "TIMO!" Skrek jag och stirrade på honom "Du vet vad jag tycker om dig och du ska inte lägga dig i mitt kärleksliv!"
"Så så du inte för en månad sen! Då ville du inte ens vara i närheten av han den där!" Fräste Timo innan han ilsket vände på klacken.

Först ville jag springa efter honom. Försöka förstå varför han var så arg. För han kunde inte mena det han sa. Timo var min bästavän... Men inget mer. Och han hade själv sagt de. Men så drog Marcus mig emot sig "Shhh låt han gå" Muttrade han och la sina båda armar runt mig. Jag drog ett sorgset andetag. Skulle jag förlora Timo nu? Visst vi hade bråkat mycket men inte såhär. Han hade aldrig sett så tom ut i blicken.

"Marcus.. Vad ska jag göra? Din bror, och nu Timo? Det blir så jäkla mycket jag orkar inte. Jag vill inte" Viskade jag och dunkade honom lätt på bröstet. Jag såg upp på hans ansikte, konstigt nog log han ." och varför ler du då?" Muttrade jag och började backa ifrån han. "nei beklager, men noen annen person ville ha brutt opp nå" sa han och såg ner på mig. " Faktiskt så har jag bryiti ihop ett antal gånger" Rättade jag honom. Snabbt la han ett finger över mina läppar. "Neidå" Sa han och jag såg ett svagt leende. 

Ärligt så orkade jag inte leta rätt på Timo. Det kändes som att allt bara skulle bli ännu värre mellan oss. Under spanskan slapp jag honom som tur var men sen kom matten. Redan i korridoren såg jag honom. Hans långa gestalt tonade upp sig i mängden av dom andra och det verkade som all uppmärksamhet drogs till honom. För en sekund möttes våra blickar innan han ilsket såg ner på sina skor. När vi kom in i klassrummet satte jag mig som vanligt vid våra platser längst bak men Timo ignorerade mig och satte sig längst fram. Var han tvungen att vara så idiotisk liksom sätt dig bara här!

Han var exakt likadan på dom andra två lektionerna och min ilska bara blev värre. Skulle han bete sig såhär bara för att jag väljer Marcus över honom var han sjuk i huvudet. Betedde sig som en riktig barnunge.

Marcus mötte däremot upp mig vid min sista lektion. När jag såg hans ansikte försvann för en sekund all ilska och jag log. Sedan trängde Timo sig förbi och snörpte demonstrativt på munnen samtidigt som han gav Marcus en dödande blick. Jag himlade bara åt honom och räckte upp mitt långfinger till hans rygg. "Snuble over ham " log Marcus och gav mig en snabb kram innan vi började gå mot våra skåp. Vi fick många blickar emot oss men Marcus verkade ha kommit över dom. Han log inte lika mycket åt alla fans längre. till skinnade från sin bror. Bara blotta tanken av  Martinus fick mig att rysa. Men jag ryste inte av killen framför mig. han med det så fina leendet som just nu verkade vara Så fantastisk. hade det inte varit för Timo hade jag varit lycklig nu...

Tack Timo.