Touched by you m.g.

Kapitel 11

skulle va jätte kul om ni vill kommentera vad ni tycker!<3

"Du är frånvarande Lolita" Sa mamma och tittade frågande på mig över det stora matbordet på hotellets resturang. Jag ryckte till och såg upp på henne. Pappa tittade också oroligt på mig. "Nejdå, bara trött. Det var en lång dag i backen idag bara" Sa jag snabbt och log. Båda  tittade misstänksamt på mig men frågade inte något mer. Jag reste på mig och log igen "Jag måste på toa" Sa jag snabbt och lämnade bordet. 

Men jag svängde inte in vid toaletterna, utan fortsatte mot vårat hotellrum. Snabbt låste jag upp dörren och skyndade in på mitt rum där jag bokstavligt talat ramlade i säng. Det blev så instängt på restaurangen att jag kände att det knappt gick att andas. Igår hade jag träffat Marcus. <men ärligt mindes jag inte hela vår konversationer mellan oss. Bara några små glimtar, precis som om jag drömt allt. Jag måste komma ut! Snabbt reste jag mig och började gå mot dörren. Då plötsligt hörde jag hur hotelldörren öppnades. Jag drabbades av panik utan anledning och vände mig om. Snabbt sprang jag fram mot fönstret på min sida, jag hade får haspen och fönstret åkte knakande upp.

Jag var tre våningar uppe. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna hoppa utan att skada mig, men så såg jag en stor snöhög som nyss hade blivit skottat. Jag tog sats och hoppade! Det kändes för ett ögonblick att jag flög! Jag var helt tyngdlös innan jag hårt stötte i den stora snödriva. Jag sjönk ner ungefär en meter innan jag lyckades ta mig upp. Jag hade inte på mig någon jacka och kylan var fruktansvärd men jag kände bara hur jag ville komma här ifrån!  För att inte bli upptäckt började jag springa ner mot stugbyn, där mamma och pappa aldrig skulle tänka sig att jag var. Ju närmare jag kom desto högre hörde jag dunket från en högtalare. Tydligen hade dom fest där nere. 

Jag började gå längst husen huttrande och skakande. Det var så fruktansvärt kallt och det kändes som om mina fingrar och armar frusit till is. Musiken var precis inpå mig nu. Jag hörde hur ungdomar skrattade och skrek, det låg också några plastmuggar slängda på snön. En dörr öppnades bakom mig men jag brydde mig inte om var det var. Inte fören personen drog tag i min axel och snurrade mig runt.

"går du ikke her selv?" sa Martinus och log flummigt. Det märkets att han var väldigt berusad, då han vinglade till och pratade väldigt flummigt "Du är full Martinus" Sa jag äcklat, Han tittade oförstående på mig. sedan tryckte han mig mot en husvägg alldeles bakom oss. "Jeg sa, skal du virkelig gå alene?" sa han och pressade hårt sin kropp mot min!. Jag började känna paniken inom mig! Han var mer än ett huvud längre än mig och äventyrets den alkoholen han hade i blodet var han mycket mycket starkare än mig.

"Det kan være farlig for deg å gå alene"Viskade han mot mitt öra innan han lätt nafsade i det. Jag försökte sparka honom och slingra mig men han bara skratta "Släpp mig Martinus" Sa jag svagt. Då log han bara ännu mer "Hvis du fortsatt er stille, vil jeg ikke skade deg"Mumlade han och den äckliga alkohol stanken kom över mig. Hans hand började röra sig över min sida och ner mot mina lår. Jag kände tårarna som var samlade bakom ögonlocken. "Snälla Martinus låt mig bara gå" snyftade jag. 

Pappa hade ju varnat mig för sånt här. Jag hade växt upp med att inte hamna i sånna här situationer. Kunde inte bara någon komma ut ur vilken stuga som helst... Martinus hade flyttat sin hand till mitt bröst. Jag snyftade högt och försökte slingra mig ur hans grepp. Men det verkade han inte gilla "Vær stille!" fräste han och kysste snabbt min hals. jag flämtade till och kände hur tårar rann ner för min kind. Martinus fortsatte kyssa mina nyckelben och nu grät jag verkligen. Jag skulle bli våldtagen av Martinus Gunnarsen...

"Vi trenger et rom" muttrade han. Jag trodde för en sekund att jag skulle kunna smita iväg då han inte tryckte hela sin vikt mot mig men snabbt tog han tag i mitt hår! "Stanne med Meg Lollo" Flinade han och började vingligt gå mot en stuga ungefär 10 meter bort ifrån oss. Jag hulkade av smärta och rädsla då han öppnade dörren och kom in i ett litet kök. Han fortsatte dra i mitt hår tills vi kom in i ett sovrum! Paniken drabbade mig! Jag började skrika rakt ut och göra allt i min makt för att komma undan hans starka grepp! Jag kände hur mitt hjärta bultade, fortare än någonsin.Men han var äldre och starkare än mig... Martinus slängde vårdslöst ner mig på sängen och kom snart efter "Martinus snälla.." viskade jag och försökte torka bort tårarna. Han log och började åter kyssa min hals. "Snälla snälla" Hans hand letade sig in innanför min tröja och han klämde till hårt, jag gnydde till av smärta. Martinus försökte dra av mig tröjan men lyckades inte..

Jag hade gett upp allt, han skulle utnyttja mig... men så hörde jag röster! Röster utifrån köket! "Martinus?" ropade rösterna. Jag öppnade munnen för att skrika åt dom men Martinus måste ha märkt det. Han slog mig hårt över kinden och ett stönande slapp ur mig "Det er så du vill-" Han avbröts av att dörren flög upp! 

Där stod det tre killar i vår ålder, två som jag inte kände igen och- Marcus... Där stod Marcus med vilt uppspärrade ögon och stirrade på mig! Dom två killarna skyndade sig fram mot Martinus och drog honom undan från mig. Jag kände hur hans tyngd lättade från min kropp och lika så paniken "Drop meg dine idioter!" Skrek Martinus när dom drog ut honom ur rummet.

Jag såg på Marcus. Han verkade inte kunnat tro vad som nyss hänt. Men han satte sig på sängkanten och slog ut med sina armar. Utan att tänka efter kastade jag mig nästan mot honom! Jag borrade in mitt söndergråtna ansikte mot hans axel och tårarna kom igen. Jag grät som om mitt liv hängde på det och klamrade mig fast på Marcus! Han sa inget utan strök mig bara över ryggen och höll om mig, hårt. "Shhh, han vil ikke skade deg nå" mumlade han mot mitt hår. Jag hulkade till och såg upp på honom. Hans ögon var närmare än vad dom någonsin varit förut."Jag är trött" mumlade jag mellan snyftningarna. Marcus nickade, han hakade i sina armar vid min rygg och knäveck innan han enkelt lyfte upp mig. Jag drog ett skakigt andetag och lutade mitt huvud mot hans hals. Han doftade mint och choklad...