Touched by you m.g.

Kapitel 17

För säkert sjunde gången försökte jag ringa honom. Jag ville veta varför han hade betett sig som han gjort. Han var ju min bästavän, och jag kunde inte baraignorera honom för att han betett sig som en påse med skräp. Men åter igen tutade det upptaget och i ren ilska på både Timo och mig själv slängde jag iväg min mobil tvärs över rummet. Nu var han bara fånig. Jag behövde få tag i honom och han tyckte väll knappast att det var kul att bråka. Och jag behövde honom som mest nu efter allt med Martinus. Inte för att jag hade sagt något men ändå. Det sista jag ville var att bråka med Timo.

Plötsligt plingade min mobil till och jag bokstavligt talat kastade mig över den i hopp om att det var Timo. Men det var Marcus som hade skickat ett sms...

hvordan har du? det Vil du ha hjelp med leksene?

Jag överlever och det är lugnt, vill inte vara vägen. Dessutom får jag inte träffa dig

bare det: (savner deg

saknar dig också

Jag stängde av mobilen och la mig på sängen. Jag ville så gärna att allt bara skulle vara löst. Fuck it jag skulle prata med Timo. Även om han inte vill. Jag ska ha tillbaka min vän.

-

Nervöst drog jag efter andan innan jag hårt knackade på dörren. Det ekade i den tysta trappuppgången och jag knackade igen. Då öppnade dörren och Timos brorsa Daniel stack ut huvudet "Hej Lolita, kom in" Sa han och släppte förbi mig. Jag var ofta hemma hos Timo och hela hans familj tyckte om mig. Jag log och klev in i hallen. Den var svagt upplyst a en kristallkrona i taket och gamla antika möbler stod längst hall väggen "Timo är på sitt rum, men han har inte varit sig  själv" muttrade Daniel. "Mm vi bråkade idag" sa jag tyst innan jag gick förbi honom och knackade lätt på dörren längst bort. "Men jaa!?" Fräste Timo där inifrån. 

Utan att tveka tryckte jag in dörren och kom in i hans rum. Han såg upp och hela hans min ändrades. Där satt han utan tröja i sin säng med datorn knät. Trots dom ljusblåa väggarna var det väldigt mörkt i rummet och dom stora högarna av tvättberg syntes knappt.

"Vad fan gör du här?" sa han knappt hörbart och stirrade på mig. Jag slog ut med armarna i ren frustration. förstod han verkligen inte? "Kanske för att du lacka sönder och har vägrat svara när jag ringer!" Timo himlade med ögonen. "Jag förstår inte hur du kan bli så sårad över att jag pratar med Marcus?" Fräste jag och stampade i golvet.

Då reste han sig upp ur sängen och jag kände mig plötsligt liten. Det hade varit mycket lättare att skrika på honom när han suttit ner. "Han kysste dig" Mumlade Timo och kom hotfullt närmare mig. Jag ville backa men stod stadigt kvar. "På pannan! Det är min fucking kropp!" Skrek jag då och såg ilsket på honom "du bestämmer inte vem som ska kyss!" La jag till och rätade mer på mig. Nu var alldeles inpå mig och det påminde mig om Martinus... Jag fick kväljningar bara av tanken och backade snabbt ett steg

"Så du menar att du ska springa runt o hångla med Marcus Gunnarsen!" Röt han och jag fick lite saliv i ansiktet. "Om jag vill det och du kan inte hindra mig! Han har funnits där för mig så fucking mycket asså du förstår inte! Jag ska inte ens behöva förklara det här!"

Han backade lätt några steg, "Men.. men det är jag som borde kyssa dig." Viskade han tyst utan att se på mig. jag såg chockat på honom. vad fuck menade han med det. Jag hade trott att han bara sa så för att tidigare. Han visste redan vad jag tyckte om honom..

"Du borde vadå?" andades jag svagt. Egentligen ville jag slå. till honom men min kropp förmådde sig inte att röra sig. Jag bara stod där. 

"Kyssa dig" Och med två enkla steg var han framme hos mig och tryckte sina läppar mot mina.

Team Marcus eller Team Timo?