Splittrade skärvor (Ekens dotter, del 2)

35. ASKCEREMONIN (del 2)

Medan Esben berättade gick vi ut ur fästningen, ner för trapporna och bort mot piren.

"Skeppet var inte det mest välbeställda. Matransonerna var små och många blev sjuka. Det var inte lätt att hålla ett spädbarn vid liv. En stormig natt förliste skeppet utanför en klippig kust. Natten var mörk och vågorna vilda. Den lilla familjen lyckades klamra sig fast vid spillbitar från vraket som gång på gång riskerade att krossas mot kustens klippor. Vaishant surrade fast sig själv, Astra och Alec vid vrakbitarna. Det måste ha varit en övermänsklig ansträngning. De kunde bara sköljas runt av vågorna och vänta. Plötsligt bröts deras flythjälp sönder och Alec försvann.

Stormen bedarrade lika snabbt som den kommit, men vad kunde de göra annat än vänta på morgonen och dagsljuset? Morgonen grydde, men inte med solsken utan med en tung vit dimma där det knappt gick att se sin utsträckta hand framför sig. Alecs föräldrar var förtvivlade. Ibland tyckte de sig höra gråten från ett spädbarn, men de kunde inte se någonting i dimman. Kanske var det bara en hoppets förtvivlad illusion?

När dimman började lätta, så att den mer liknade vita moln som yrde runt på den spegelblanka havsytan var det ett skepp med slavhandlare som genomsökte vattnet. Det gled fram tyst och spöklikt, inte ens årorna gav mycket ljud ifrån sig. Vaishant och Astra blev upplockade, de var unga och skulle betinga ett bra pris på slavmarknaden, bara de åt upp sig lite.

Alecs mor bad förgäves att de skulle söka i vattnet efter hennes son. Slavhandlaren nekade, han var inte intresserad av spädbarn. Vaishant och Astra var förkrossade. På något märkligt sätt lyckades de ändå hålla ihop. De blev sålda till en stor gård där Astra blev satt att jobba i hushållet och Vaishant ute på fälten och med djuren. De stunder de kunde stjäla för att träffas på var sällsynta. Astra blev med barn en gång till, men eftersom slavarna inte fick mycket till läkarvård eller annan hjälp dog barnet vid födseln.

Så småningom fick Astras familj reda på var hon befann sig och ville köpa henne fri. Astra ville dock inte lämna gården om inte Vaishant också blev fri. Åren gick och till slut nådde den kungliga familjen en överenskommelse med gårdsfolket om att ge Astra och Vaishant fria mot betalning, men också som tack för deras goda arbete. Det hade då gått sexton år sedan den ödesdigra natten då skeppet förliste.

Astra fick välja mellan sin prinsesstitel och Vaishant. Hon valde Alecs far och de är nu lagligt vigda. Sina erfarenheter av att driva en stor gård har gjort dem mycket värdefulla för kungafamiljen och de blev istället titulerade Hertig och Hertiginna och fick ett stort ansvar i skötseln av slottet och kungariket. Till deras stora sorg har de inte fått några fler barn.

Vad Alecs föräldrar inte visste var att i dimman var det fler skepp än slavhandlaren som passerade. Strax efteråt kom ett snabbt och smidigt skepp som transporterade välbeställda personer mellan olika delar av världen. Utkiken såg spillror efter det förlista skeppet och hörde ett spädbarn gråta när de gick närmare. Så blev även Alec upplockad. Det var väl märkvärdigt att den enda överlevande efter ett sådant stort skepp skulle vara ett litet gossebarn? Några döda kroppar plockades upp för att få en hederlig ceremoni till havs, men några fler levande personer hittades inte. Skeppen gick helt enkelt om varandra i dimman.

Med på det andra skeppet fanns fader Meinolf. Han tog med sig Alec till Irvs fästning. För något år sedan var fader Meinolf händelsevis i Mithilien och Hertigparets historia berättades som underhållning vid ett gästabud. Fader Meinolf lade ihop pusselbitarna och när han sedan träffade Astra och Vaishant så var han helt säker på att det var Alecs föräldrar. Det finns en del likheter i utseendet, ska du få se. Astra och Vaishant bestämde sig för att göra den långa resan och hälsa på sin förlorade son. Deras ansvar i Mithilien gjorde att de inte bara kunde störta iväg hals över huvud. Nu är de här och tyvärr kom de för sent. Än en gång har de fått sina drömmar krossade."