Kidnappad

4

Så, bara så att ni vet så kommer jag hoppa fram lite i tiden nu när jag berättar. Det är nämligen så att jag inte kommer ihåg så mycket från mina två första år här, kanske tre. Jag hade inte så bra koll på tiden som gick då.
Det är bara små, små minnesglimtar och där är bara en av dem jag vill skriva här. Därför skriver jag den nu och hoppar sedan vidare till efter dessa åren. Efter dessa åren har jag nämligen lite klarare minnen.
I alla fall, minnesglimten.
Jo, jag vet inte när detta var men jag hade fortfarande mina rosa fjärils byxor på mig så det kan inte vara så sent.
Jag satt och fingrade på golvet. Som ni kanske förstår hade jag inte så mycket att göra. En stor, tom vind till en flicka som knappt kan gå.
Jag var nämligen väldigt svag och blodig över något jag inte kan komma ihåg.
Jag tror att jag satt och väntade på maten, även om jag inte är säker. Det är svårt att få in detaljer. Vissa detaljer är jätte klara och andra helt borta, konstigt.
Jag satt där när plötsligt dörren puttades upp. Jag tror att jag hoppade till och började gråta för att jag var rädd för vad som skulle hända men istället för en man kom det in en kvinna. En gammal, tjock kvinna med svarta, pösiga kläder.
Jag minns henne så klart men kan inte få in hennes ansikte.
Kvinnan gick snabbt emot mig och jag tror att jag försökte skrika för kvinnan la handen över min mun och sa åt mig att hålla käften. Vid den tidpunkten var jag antagligen van vid att lyda för jag höll tyst och kvinnan plockade fram en stor låda ur sina pösiga kläder. Genast var kläderna inte så pösiga längre.
Kvinnan satte sig på marken bredvid mig. Jag kommer ihåg att jag var rädd för henne men samtidigt väldigt nyfiken på vad som var i lådan. Jag tror nyfikenheten van för jag har ett minne av att jag öppnade lådan och förundrat tittade ner i den.
Minnet av vad som var i den är nog den klaraste minnesbilden jag har kvar.
Hela lådan var full av böcker, stora, tjocka svarta böcker.
Förundrat sträckte jag ut handen för att röra vid de tjocka skinnpärmarna.
Precis när jag skulle nudda dem grep kvinnan tag i min hand.
Jag kommer ihåg hur jag vände mig mot henne. Jag räknade med att hon nu skulle slå mig dör att jag försökt nudda något som var hennes. Hon slog mig inte. Istället reste hon sig upp och tog lådan under ena armen och min hand i andra.
Sedan drog hon med oss båda längst bort från dörren. Sedna satte hon sig ner med mig och lådan igen.
Kvinnan öppnade lådan och tog ut högarna med böcker. Hon staplade lätt upp dem längst väggarna innan hon böjde sig ner i lådan igen.
Vid detta laget var jag alldeles stum. De stora högarna med böcker gjorde mig förtjust. Visst inte för att jag ville läsa dem utan för att det var något nytt. Något nytt och spännande till min väldigt tråkiga tillvaro här uppe.
Sen tog kvinnan upp något som gjorde mig ännu gladare.
Hon tog upp en lampa! Det var en lampa med sladd och jag tittade förundrat på när kvinnan kopplade in lampan i ett hål i väggen. Lampan började lysa.
Sen resta sig kvinnan upp och tog med sig lådan. Hon gick med bestämda steg bort till dörren och jag följde efter henne. Framme vid dörren grep kvinnan tag i dörrhandtaget innan hon vände sig mot mig.
- Läs böckerna på natten, ah lampan tänd på natten. Männen kommer inte på natten. Låt inte männen se lampan och böcker! sa kvinnan och sedan var hon försvunnen.
Jag kommer ihåg hur jag stod och tittade på dörren med tårar i ögonen. Hon hade gått! Hon hade inte släppt ut mig!
Sen gick mina tankar in på vad kvinnan sagt. Männen kom på dagen. Han lampan tänd på natten.
Snabbt sprang jag bort till lampan och släckte den.
När rummet blev mörkt slutade mina ögon göra ont. Jag hade inte ens tänkt på att de gjorde ont innan. Jag kommer ihåg skräcken jag fått när jag krupit ihop vid väggen.
Tänk om jag håll på att bli sjuk?
Nu efteråt kan jag tala om för er att det inte var något sådant. Det var ovanan vid ljus som hade påverkat mina ögon, tror jag, det är i alla fall troligare för jag blev inte sjuk.
Jag har kvar lampan än. Den står här bredvid mig så att jag kan se avd jag skriver. Det är en fin lampa och min bästa vän! Böckerna har jag tyvärr läst ut allihopa, tre gånger om. Fast jag är ändå tacksam över dem. De var en enorm gåva och jag vet inte varför kvinnan gav mig dem. Hon fick det definitivt inte för männen eftersom jag inte fick visa lampan för dem.
Sen gav hon mig någonting annat som hon antagligen inte själv ansåg var en present. Hon gav mig ett sätt att hålla koll på vad som var och är dag och natt. Männen kommer på dagen. De gör de fortfarande.