Kidnappad

9

Okej, jag kommer fortsätta där jag slutade på åttan och jag hoppas att ni som läser detta fattar det då. Tja, jag börjar direkt. Har inte så mycket annat att säga er. Jag måste få ur mig min livsberättelse innan jag dör. Fast det har ni nog redan fattat. Okey, nu börjar jag.
Kvinnan hade precis sagt åt mig att ta av mig tröjan. Var vi där? Jag minns inte. Skit samma jag börjar där och sedan får allihopa bli skit om ni inte fattat. Fast skit samma nu kör vi....
Tveksam, kommer jag ihåg att jag var när jag grep tag i tröjkanten och försökte dra den över huvudet det fick inte. Tröjan hade växt fats i min hud!
Jag kommer fortfarande ihåg skräcken och äckelkänslorna jag fick när jag lyckades lyfta någon cm på tröjan och drog loss massa av mitt skin på köpen.
Ni förstår ju att tröjan hade suttit där hela tiden medan jag växt, växt och växt. En tröja kan inte växa så liksom då växer huden in i den och runt.
Jag kommer fortfarande ihåg hur min rygg ha de sett ut. När kvinnan förstod att det vad hud som ha de växt upp utanför tröjan höll hon på att kräka. Medan hon stod där och försökte hindra en kräkning stod jag och försökte komma loss ur mitt egna skinn.
Även om jag igen ville gå naken ville jag definitivt inte ha detta på mig!
Panikslagen, det kommer jag ihåg att jag var, när jag började rycka loss tröjan.
Självklart skrek jag som en galning också men det jag kommer ihåg starkast är hur jag kände att jag var tvungen att bli av med tröjan, nu!
Sen kommer jag inte ihåg riktigt hur vi fick av den men kvinna hjälpte mig och plötsligt var jag nere i badkaret. Badkaret var fullt med något jag trodde jag hade glömt, vatten.
Jag hade inte varit i närheten av vatten sedan jag var nio, riktigt vatten.
Jag fick dricka öl och vatten fick jag ändrat i maten men aldrig någonsin sådant här.
Jag kommer ihåg att jag säkert drack upp hälften ur badkaret även om de vattnet måste varit fullt av mitt smuts....
Kvinna hjälpte mig att tvätt mig och jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den underbara känslan av att vara ren! Även om hela min kropp gjorde ont av de bortslitna hudlagerna.
Har du som läser någon gång i hela ditt liv varit så smutsig så att du inte kunde se din egna hud? Antagligen inte men det var jag.
Det går inte att beskriva min chock när jag såg något blek titta fram under massa brunt.
Efter massa skrubbning, tvålning och sköljning tittade en alldeles blekt vit hud fram.
Ni kan inte förstå det... men om ni föreställer er någon som varit i ett svart rum i över 5 år, utan sol, utan näring och med skin som varit täckt av lager av smuts. Ja då så kanske ni kan förstå hur ljus jag var. Jag hade inte fått en enda D vitamin på hela den tiden eftersom jag inte fick grönsaker och sådant heller.
Efter ytterligare fixning var jag ren och man kunde se vartenda sår och bilmärke jag hade över hela kroppen och kroppen var full av dem.
Kvinnan hjälpt mig upp ur vattnet och jag nuddade det ytterligare en gång innan jag följde med henne tillbaka till rummet med borden.
Kvinnan lämnade mig där och utmattad som jag var efter skrubbningen sjönk jag ihop på golvet. Hela min överkropp värkte efter tröjan och det var den enda delen av mig som var lite mörkare.
Ni kanske funderar på varför jag inte försökte fly där men jag hade gett upp hoppet. Jag visste att jag aldrig skulle kunna fly, att ingen någonsin skulle hitta mig. Jag hade gett upp och det har jag fortfarande. Man säger att hoppet är det sista som lämnar en människa men jag har gått igenom för mycket för att tro på det. Det sista som lämnar en människa är viljan att leva och vad jag än hade gått igenom hade jag den kvar, jag tror jag fortfarande har kvar den egentligen.
Tyvärr är jag ganska säker på att jag har högst en vecka kvar att leva. Jag vet inte om jag orkar leva mer sen längre. När detta är klart, min berättelse, har jag ingenting kvar att leva för..
I alla fall kvinnan kom tillbaka efter ett tag och hon hade med sig en tunn bomulls klänning.
Lätt hjälpte hon mig att få på den och förundrat drog jag fingrarna mot tyget. Det var lent och mjukt.
Jag har fortfarande denna klänningen på mig nu nästan ett helt år sedan. Den är sig lik bara det att den är hård istället för mjuk. Ingenting kan hålla sig mjukt när det ligger intorkat blod överallt på det....