Kidnappad

18

Jag ska fortsätta skriva på det jag slutade på innan. Jag blev bara så himla yr.
Jag börjar direkt.
Jag hade precis satt på lampan och tittade på den gamla boken under ljuset. Den hade skinnpärmarna som var ganska sköra och det gick väldigt lätt att öppna den.
På första sidan i boken stod det:
"Denna boken tillhör"
Inget annat. Jag som tyckte det var roligt att klottra ord rusade genast efter min bläckpenna. All den sorgsenhet jag känt bara några sekunder innan var som bortblåst och jag var ivrig att börja klottra i den nya boken.
Precis när jag skulle sätta bläckpennan mot pappret för att klottra något kom jag på den där boken. Den där boken som jag läst om en annan tjej som blivit kidnappad. Den boken som gett mig idén att räka dagar. Hon hade skrivit en dagbok. Varför kunde inte jag göra det?
Jag kommer ihåg att jag funderade ett tag på om det var en bra idé innan jag kom fram till att det var en super idé. Om jag skrev en bok och varnade andra från att bli kidnappade skulle kanske någon annan tjej slippa ta min plats!
Ivrig satte jag pennan mot pappret och skulle precis skriva när jag insåg att jag inte bara kunde börja skriva dagbok från idag.
Liksom jag visste inte hur länge jag hade kvar och leva och personerna som läste denna skulle säkert vilja ha en bakgrunds historia så istället bestämde jag mig med att börja med en varning. En varning om att detta inte var någon bok som skulle sluta lyckligt.
Sedan började jag skriva precis vad jag kände för och det var inte förrän jag redan skrivit typ sex meningar som jag insåg att jag antagligen skulle behöva en handling av något slag. Sedan slog det mig att handlingen inte skulle bara som i någon av mina böcker. I min egna bok skulle handlingen vara livet.....
Mitt liv från början till slutet.
Och när jag ändå kom där vill jag bara skriva att detta är adjö. Det är slut nu. Jag känner det i magen. Jag kommer dö nu. Fast jag är ganska nöjd. Min bok fick med allt det jag ville att den skulle ha med så jag känner att allt är bra.
Jag är lugn inför döden.
Så mitt sista ord:
HEJDÅ!