Kidnappad

5

Nu kommer jag börja berätta om denna tiden efter de där två-tre åren som jag knappt kommer ihåg.
Jag ska börja berätta om något som gjorde allt hundra gånger lättare för mig. Alltså inte med smärta, chockar och skräck och sådant. Det känner jag hela tiden, varje dag och kommer antagligen aldrig att slippa ifrån. För vid den här tidpunkten hade jag börjat acceptera att jag antagligen skulle dö här. Ingen skulle komma och hitta mig....
Detta minnet är ändå något fantastiskt som jag hoppas att ni kommer kunna glädjas med mig i.
Vid denna tidpunkten hade jag fortfarande inte klarat av att läsa klart alla böcker. Jag fick ju nästan hundra väldigt tjocka böcker och jag hade inte läst mer än pixi-böcker vid nio års ålder. Därför var jag först tvungen att lära mig läsa och även om jag inte kommer ihåg hur...så gjorde jag nog det, helt själv. Det ska en nio årig flicka inte behöva göra. Hon ska få hjälp med sin läsning!
I alla fall så skulle jag börja på en ny bok för jag hade precis läst klart en annan.
Jag brukade läsa hela nätterna och sedan bli slagen och våldtagen på dagarna. Ja, just det! Tack vara böckerna lärde jag mig massa nya ord och jag hade börjat öva på att skriva. Med en liten skruvmejsel som en av männen glömt kvar här, efter att han gjort konstiga märken i min hud, skrev jag små, korta ord på väggarna runt omkring i rummet. Jag lärde mig skriva genom att kopiera ord från böcker...
Jag hade börjat förstå att männen hade något fel i huvudet och att en vacker prins snart skulle komma och hämta mig.
För de böckerna jag läste hade nämligen ibland vuxenhandling och ibland var det böcker för barn. Vackra prinsess-böcker om romantik och kärlek. De var mina favoriter men jag hade redan läst klart alla sådana så nu skulle jag läsa en vuxenbok.
Boken jag valt stod där inget namn på och när jag öppnade den var den tom.
Förundrad bläddrade jag genom sidorna och lät fingrarna glida över de gulnade pappren. Längst bak i boken satt det fast en bläckpenna, EN BLÄCKPENNA.
Förundrad tog jag den och tryckte på den lilla saken i toppen. Jag kom inte själv ihåg bläckpennor från när jag var yngre men det fanns långt inne i mig att jag skulle göra så. Sakta strök jag med spetsen över pappret och ett vackert blått sträck blev synligt.
Under tiden jag suttit här på vinden och roat mig med gamla böcker och sagor med en liten lampa hade jag glömt något så självklart som en bläckpenna. Nu kom ett minne försiktigt krypande mot mig.
Det bar en minnesglimt från ett stort vitt kök där en vacker kvinna stod och rörde i en gryta på spisen. Kvinnan hade vackert blont hår och inte smutsigt som mitt. Jag undrade hur hon gjorde för att ha håret i den färgen.
Ändå var det inte det som förundrade mig mest. Det som förundrade mig mest var att i mina händer, från minnet som bubblade upp det fanns en bläckpenna. En vacker rosa sak.
Den rosa färgen fick mig att tänka på mina favorit jeans som nu hade blivit min huvudkudde.
Den huvudkudden som jag använder än idag.
Som ni kanske förstår var denna pennan ett underverk och istället för att skada mina fingrar för att öva skrift på en vägg så kunde jag öva med en bläckpenna, i en bok.
Det första ordet jag skrev var:
Sol
Ordet sol fick mig alltid att känna ett tomt hål i bröstet. I böckerna jag läst sprang alltid den vackra huvudpersonen igenom högt gräs i skimrande solsken. Sedan mötte hon sin drömprins.
Det ville jag också göra. Men jag visste bättre än att tro att jag skulle få det.
Överlycklig över denna nya möjligheten började jag gå igenom de andra böckerna.
Jag kommer inte längre ihåg hur länge jag höll på med dem men jag hoppar över det och går direkt på det jag hittade som var den andra bra saken som hände mig.
Jag hittade nämligen en bok som det stod "kidnappad" utanpå.
Jag kommer ihåg den pirrande och samtidigt lite skrämda känslan jag hade i magen när jag lyfte upp den boken.
Den ligger här bredvid mig nu när jag håller på att skriva. Den ger mig kraft att göra det. Ni förstår att denna boken jag hittade efter bläckpennan var en bok där en flicka som blivit kidnappad hade skrivit ner allting i en dagboken.
Flickan hade skrivit om hur hon blivit kidnappad och hur hon suttit inlåst på en vind.
Visst lät berättelsen lite snällare och trevligare än vad jag hade det men jag antog att det fanns snällare kidnappare också.
I alla fall skrev flickan ner allt hon gjorde och hur hon försökte hålla modet uppe hela tiden.
Visst jag var chockad över hur hon klarade det. Jag kände mig alltid deppig just i den perioden och denna boken jag hittat piggade upp mig.
Nu lite längre fram helt ärligt tre år längre fram förstår jag ju att det var en författare som hittat på den kidnappade flickan. Det där hade aldrig hänt på riktigt. Men boken kom ändå med en otroligt gåva.
Först så fick den upp mig ur min deppiga period för jag trodde på att jag också skulle få ett lyckligt slut som flickan i boken men sedan var det en annan sak som var mycket bättre.
Flickan hade nämligen räknat dagar genom att dra ett sträck på ett papper för varje dag.
Jag insåg att jag också kunde göra det. Och jag började med direkt i boken utan bokstäver.
Drar sträck gör jag fortfarande och den där boken är snart helt full av sträck.
Jag ska visa er hur det ser ut. Jag ska bara rita av det.

|||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||,|||||,|||||,|||||,|||||,|||||, |||||,|||||,|||||,|||||,|||||,

Så ser det ut fast hundra gånger värre. Jag gömmer den boken med denna när jag är klar med skrivandet, när jag är klar för att dö.
Helt ärligt vill jag inte leva längre nu.......