Tunna väggar - O.M

27

I though because of him
That I don't appeal to you
I guess it was just me
I don't know what to do no
I'll give you anything you want in life
Give you a ring and buy a pool to dive in
You know it's right, and you know it's fair
But the love, the love's not there
- Christian Leave

24 dagar kvar till dansuppvisningen
Klockan var efter midnatt, något jag visste eftersom jag hade kollat på klockan precis innan Jakob placerade sina läppar mot mina. De mjuka läpparna arbetade i takt med mina och han särade smått på dem för att låta våra tungor vara med i leken. Mina armar var virade runt hans nacke och hans hår kittlade mina armar. Hans händer var placerade vid min ländrygg, men inte för långt ner.

Jakob hade varit försiktig och blyg i början när vi hade suttit i soffan och pratat, något som kändes ovant eftersom det innan hade varit så lättsamt mellan oss. Det var en spänd stämning som ingen av oss kunde sätta fingret på vad det var, men efter ett tag blev det klart var den innebar. Vi kände likadant om varandra. Vi ville ha varandra. Jag vet inte om det var alkoholen som pratade eller om känslorna hade varit där hela tiden. Det dröjde inte länge innan hans läppar var placerade mot varandra och hans händer hade börjat röra min kropp.

Jakob drog sig ifrån mina läppar och gav mig ett snett leende och hans ögon lyste i det mörka vardagsrummet som endast lystes upp av ledslingorna under TVn och i listerna där väggen möter taket. Det var inte många i vardagsrummet eftersom många var nere i källaren eller hade börjat röra sig hemåt i nattens sena timmar.

"Jag måste se till att ingen har sönder nått, jag kommer tillbaka" sa Jakob och gav mig ett ursäktade leende innan han ställde sig upp och rättade till skjortan. Han lämnade sedan rummet och tog riktning mot källaren. Jag lutade mig tillbaka och stängde mina ögon för en sekund. Allt snurrade. Det berodde inte endast på spriten, Jakob var väldigt bra på att kyssas.

"Ni ser ut att vara kramgoa" Ogge satte sig ner vid min sida och kollade på mig med svarta ögon. Hans ögon kunde knappt fokusera på mig men jag såg att den var fylld med djup besvikelse men också ilska. Var innebar det? Gillar han mig? Är han avundsjuk på Jakob, önskar Ogge att det var han istället? Mina tankar var många och jag kände en irritation att jag alltid skulle överanalysera saker.

"Och?" slank det ur sig och det lät lite väl bittert.

"Al. Följ med. Snälla" sa Ogge långsamt och ställde sig upp och gav mig en hand för att dra mig upp ur soffan. Jag litade inte på Ogges stabilitet och tog mig därför upp på egen hand och jag följde efter Ogge som redan hade börjat gå ur rummet ut mot hallen. Ogge stannade i ingången och tittade runt i rummet, hans blick var inte riktigt med honom och den stannade tillslut på pallen bredvid honom. Ståendes på den svarta pallen stod det en halvdrucken jägerflaska och Ogge tog upp den och började svepa.

"Woah woah woah. Ogge chilla för fan" sa jag och grabbade tag i jägerflaskan som inte tillhörde Ogge och ställde tillbaka den på pallen där den hade blivit placerad av sin okända ägare. Ogges blick stannade på mig och hans mörka ögon glittrade från den snåla belysningen. Han såg miserabel ut. Vad ville han?

"Alyssa, jag gillar dig okej? Alltså och det är inte så kul att se dig med Jakob. Så jag vill att du väljer right here right now, jag eller Jakob." Ogges tal var missplacerat och han sluddrade, meningen kändes oseriös när han uttalade den och jag föll nästan i skratt. Det kändes som en line från en dålig ungdomskomedi som Kevin Hart skulle kunnat vara med i. En sån film man kollar på en gång, inser att den var helt okej men att man aldrig mer kommer reflektera över den igen. Men jag förstod att han var seriös med vad han sa, även fast han kanske skulle uttryckt sig annorlunda vid nyktert tillstånd.

"Ogge lyssna" sa jag och pausade för att försöka uttrycka mig på ett sånt lindrigt sätt som möjligt. "Jag gillar dig Ogge, verkligen. Men jag har inga känslor för dig, inte som du tydligen har för mig. Jag vet inte heller om jag känner något seriöst för Jakob. Men jag är ledsen Ogge, det kommer inte bli något mellan oss, inte nu iallafall"

Det blev tyst en stund, jag hörde dovt Can't hold us från högtalarna i vardagsrummet och Ogge kollade på mig, hans blick var svår att tyda. Jag gjorde ett försök att lägga min hand på hans axel men han slog bort den och innan jag visste ordet av hade han rappat åt sig sin jacka och slängde på sig den. Hans skor satt halvt på när han stormade ut ur Jakobs hus och ut på den mörka gatan.

"Ogge!" utbrast jag och sprang efter honom utan skor och försökte hinna kapp honom.

"Knulla Jakob du, gör det bara! För en gång skull vill jag ha en tjej, jag till och med gillar en tjej och kan tänka mig ett sånt dära' jävla förhållande! Med det gick ju åt helvete, där står hon och hånglar med min bästa vän. Fan..." Ogges röst brast på den sista svordomen och han kollade på mig rakt in i mina ögon. Hans blick avslöjade att han var frustrerad och hans kropp skakade nästan för han spände sig så mycket. Jag kände mig helt stum och jag visste inte vad jag skulle säga.

"Ogge..."

"Glöm det Al" sa han och gav mig ett försök till ett snett leende och hans blick fick mitt hjärta att brista, hans hållning slokade och hans händer gömde sig i jackfickorna. All den ilskan från tidigare var som bortblåst och nu var endast hopplöshet kvar, som om han hade gett upp. Det såg nästan ut som om han skulle gråta, men Oscar Molander gråter inte. Däremot grät jag, tårar rann ner för mina kinder och jag försökte komma på något att säga som inte skulle låta dumt eller desperat.

"Förlåt Ogge." sa jag bara och han han gav mig det miserabla sneda leendet och ryckte på axlarna innan han vände sig om. Hans kontur blev mörkare och mörkare när han försvinna ner för gatan i natten och jag kände hur det våta gräset kylde mina bara fötter. Jag satte mig ner i gräset och mina rosa jeans blev färgade mörka av fukten i gräset men en enda tanke i huvudet.

Fan Alyssa, vad har du gjort?